Mooretown Lady Jane föddes på Irland 1993 och kom till Sverige i slutet på 90-talet. Hon bodde hos två familjer innan hon kom till oss den 19e december 2007. Jag var då nio år, närmade mig tio och hade ridit på ridskola i nästan fem år. Lady gick raka vägen från tävlingsponny på full speed till läromästare/skogsmulle vilket var en acklimatisering som tog en stund. Jag och Lady hade jätteroligt och det dröjde inte länge innan jag ville börja tävla. Jag hade hört om att hon gått fälttävlan förr och det var fälttävlan jag drömde om. Vi red en del klubbtävlingar och i slutet av 2009 red jag min första lokala tävling på henne (dressyr). Vi kom runt med två felridningar och jag med ett lyckligt leende.

 

Nästan ända sen jag fick Lady har hoppningen varit lite on/off. Jag tyckte det var jätteroligt men ville inte att det skulle gå så fort som Lady ville. Jag tror att jag genom att ta ner farten tog fram en gammal osäkerhet i Lady och hon har sen dess stannat till och från på hinder. Därför blev Ladys och min hoppkarriär aldrig så framstående, vi stannade ut oss med jämna mellanrum och vilket barn som helst tröttnar ju på den besvikelsen. Så det slutade med att Lady och jag tävlade mest dressyr under våra "tävlingsår", hennes små trippiga gångarter till trots. Vi plockade aldrig hem annat än deltagarrosetter men jag var lika glad för det.

 

Lady var trots allt aldrig köpt som en tävlingsponny utan som en bästa kompis, och det har hon verkligen varit - och är såklart fortfarande. Nu tävlar Lady inte längre men jag vill fortfarande åka ut på någon lokal dressyrtävling när jag får tid över för att hon är en så rolig tävlingskompis. Hon är fortfarande i träning, men gör bara sånt hon tycker är roligt (vilket innefattar hoppa små hinder i hög fart, bland det bästa hon vet). Hon är den tryggaste ponnyn jag någonsin träffat och jag skulle aldrig kunnat ha en bättre förstaponny. Hon har aldrig under de knappa 6 åren jag haft henne så mycket som funderat på att bocka eller kasta av mig, hon låter sig aldrig skrämmas och hon är oerhört lyhörd och glad.

 

Det var med Lady jag red min första fälttävlan, en så kallad startfälttävlan om ligger på väldigt låga höjder. Hon bar mig runt banorna och jag kunde inte sluta le. Det kan jag aldrig när jag tänker på min fina Lady.