Jag ville ju sätta mig ner och kolla på hur säsongen 2014 gick egentligen. Visste inte riktigt hur jag skulle göra inlägget men det blev något slags dressyr-hoppning-fälttävlan-upplägg i alla fall.

 

 

/Patricia

I helgen var det DM i fälttävlan för Södermanland, det gick i Nyköping och efter NM var jag lite i valet och kvalet om jag skulle åka eller inte. Det kändes som att allt mitt fokus under NM hamnade på att det skulle bli vår sista tävling tillsammans osv. Då tänkte jag att det kanske skulle gå jättedåligt om jag ställde upp i en till tävling där jag verkligen visste att det skulle bli vår sista.

 

Men vi åkte... och vilken tur det!

 

Dressyr Underlaget på både framridning och tävlingsbana var tungt och djupt. Jag var rädd att det skulle suga musten ur Fille, men i och med att jag inte brukar rida fram så länge hann han nog inte tappa så mycket. Programmet flöt bra, jag hade bara en riktig miss vilket var en halt man gör precis framför domaren. Fille stannade mitt i steget och just som jag skulle rätta honom kände jag att han började lägga vikten bakåt (på väg att börja rygga alltså) så jag lät bli. Det vill säga han stod still, men med benen åt lite alla möjliga olika håll. Det var ändå bättre än att riskera att han började rygga och få en 3a. Nu blev det åtminstone en 6a :-)

Bortsett från halten fick vi bara 7, 7.5 och 8 genom hela programmet! 73,81% innebar en ledning med 7,1 straff, jag hade 39,3 och 2an 46,4. Eyoooo

 

Hoppning 8 hinder, 9 språng. Banan var uppställd i ett ridhus som kändes väääldigt litet efter ett halvår på stora gräs- och grusbanor. Jag var rädd att tappa galoppen med en sån liten yta att jobba med. Effekten blev tvärt om! Ridhus brukar inte vara min och Filles grej, men i och med att hindren kom i stort sett hela tiden tappade han aldrig fokus eller galopp och vi fick en fin runda. 0 fel och fortsatt 39,3 straff!

 

Terräng Terrängen gick på söndagen. Det var lika blåsigt som på lördagen och de flesta hästarna var lite extra pigga och busiga. Fille kändes superfräsch, lyssnade bra och tog tag i alla chanser att galoppera på redan på framridningen. Där fick vi bara bra språng och samspelet däremellan var på topp.

Hinder 1, 2 och 3 blev väldigt fina språng, hinder 4 likaså. 5 var ett dropp och 6 en stenmur som kom ganska snart därefter. Sen nedförsbacke till nummer 7, en trakhener. Klockrent fram till trakhenern, men där fick vi lite svårt att hitta distansen vilket blev ett omtramp och lite otrevligt språng. Men full fart framåt och resten av banan, inkluderande vattnet (som bjöd på upphopp med relaterat avstånd till en tårtbit - inte helt busenkelt för att vara p90!), gick lätt som en plätt. I mål 8 sekunder under optimaltiden, så felfri igen. Slutstraff 39,3 !

 

Med andra ord är jag väldigt glad att jag åkte i alla fall ;-) Vi vann klassen och DM med 10,6 (!!!) straffs marginal!

 

Diverse mobilbilder - beklagar upplösningen - från helgen:

 

Hoppas ni kunde ha överseende med att det här inlägget tog ett par dagar! Ni visste ju redan att jag var sjuk, men jag har en del inlämningar i skolan den här veckan som jag helt enkelt måste fokusera på. Ja, förutom hästarna då ;-)

 

I alla fall så är det blandade känslor jag tar med mig från Nordiska! Plus och minus:

 

+ I år var en ryttare från Estland med. Det heter ju faktiskt Nordiska Baltiska Mästerskapen men det är inte så vanligt att de dyker upp. Heja heja :-)

+ Fantastisk utsikt från terrängbanan!

+ Fille avslutade terrängbanan med en riktig kanonkänsla

+ Han var fin i dressyren

+ Väldigt god mat på ryttarfesten lördag kväll

+ Många fälttävlansvänner på plats. Extra stort + för att Johanna var där! Johanna Pohjonen är från Finland så vi träffas inte så ofta, men vi är goda vänner :-)

 

- Jag var förkyld, det vill säga trött och hade lite ont i halsen. Tack och lov var jag inte vrålsjuk så jag kunde i alla fall vara med och tävla.

-  Inte mycket stämning. Missförstå mig inte för vi är jätteglada att Örebro kunde ta den här tävlingen. Men den hade helt tappat sin internationella känsla. Själva tävlingen arrangerades som nationell så inga FEI-funktionärer på plats. Ena besiktningen var som en vanlig "slarvbesiktning". Inga andra internationella ryttare var på plats (förra året samlat NM i fälttävlan - man kunde kolla på seniorerna t ex!). Ingen stor ryttarfest med underhållning. Inga flaggor hissade.

- Svensk sammanhållning? Känns som att alla var på sitt håll och körde sina egna race. Helst ska man ju ha några samlingar, få upp lite anda och hålla koll på varann. Tyvärr var det inte så.

- Det gick dåligt för mig och Fille! Fråga mig varför - jag vet inte.

 

 

Tyvärr lite övervägande minus! Men ändå ett värdigt avlsut på min korta lilla internationella ponnykarriär, Fille och jag genomförde tävlingen och slutade på plats 16 av 28.

 

Dressyr Fin känsla men Fille var rädd för ett terränghinder som stod på andra sidan om det vita staketet. Första gången han blev rädd slog han om i galoppen, sen stod han bara emot väldigt mycket när han gick förbi. Jag var jätteledsen när jag red ut för jag tyckte att det var väldigt onödigt. Ändå fick vi 65% och låg typ 8a efter dressyr. Snacka om att ha höjt lägstanivån!

 

Terräng Det var lite svårt att komma igång. Fille tog inte riktigt för sig på de första galoppsträckorna och fick lite halvdana språng. Vi tog oss felfritt fram till hinder 12abc men där fick jag lov att lägga en volt innan a-hindret vilket ju räknas som hinderfel. +20 straff i protokollet... Någonstans vid hinder 14 började han gå riktigt bra och avslutade banan kanonfint. Tog för sig, klockrena språng över smalhinder och genom vattnet.

 

Hoppning Han var fin på framhoppningen, kändes rimligt pigg även om jag önskat mig lite mer. Det blev en liten förskjutning på 7-8 minuter, vilket vi fick reda på när jag redan börjat rida. Jag viste inte riktigt vad jag skulle ägna tiden åt. När vi kom in på banan fick jag inte ner gaspedalen ordentligt. Kändes som att vi kom vrålnära hindren (men när jag kollade på filmen var det inte alls så farligt som det kändes). Men Fille bara rev. När han rivit ett hinder så bara fortsatte han. Totalt 5 hinder (!). Det måste vara personligt rekord? Jag funderar på vad jag kunde gjort annorlunda. Inte så mycket tror jag, men jag måste lära mig att hantera såna här förskjutningar i tiden till nästa gång vi ska hoppa. Tror att det var då som vi tappade känslan lite.

 

Jag vill inte ens veta vad jag fick för slutstraff... Inte en av våra bättre kan jag lova. Ändå så har jag bestämt mig för att försöka släppa det så gott det går, vi skulle inte kvala till nåt utan bara ha kul och deppande gör det bara mindre kul. Vi kom 16 av 28 trots 3 gånger lägstanivå. Vissa fick inte komma runt så jag ska inte tjura!

 

Nu är Fille installerad i sin tävlingsbox, vi har gått ett par varv runt terrängbanan, lottat startordningen för imorgon, mottagit speciella Nordic Baltic Pony Eventing Championships 2014 i Örebro - T-shirts med mera. Imorgon börjar allvaret! Först med besiktning efter 9, sen dressyr 11:44. Terrängtiderna har vi inte fått men jag lär rida efter kl 16 någon gång.

 

Tack och lov håller sig min förkyldning på en rimlig nivå så jag kan göra allt som vanligt utan att bli helt dödstrött. Men för att det ska fortsätta så är det bäst att jag somnar nu.

 

 

Kram!/Anna

Söndag morgon. Besiktning klockan 10, rena sovmorgonen kan man ju tycka. Vi var uppe lika tidigt i alla fall. För att hinna packa ut, mocka rent boxen, knoppa Fille, rida en kort sväng för att han skulle få värma musklerna och jobba ur stelheten från lördagens prövningar. Han kändes lite slö då men jag ställde ju vekrligen inga krav.

 

Jag hoppar fram. Bra känsla. Oroar mig lite för att han kanske är för fräsch. Pigg och nästan lite på i jämförelse med hur han brukar vara. Lotta brukar säga att det gör inget om han skulle riva på framridningen, då kanske han aktar sig inne på banan. Nu är han inte i hindren alls, och jag tänker "Bara han inte tappar detta när jag kommer in". Vi tar ett sista språng på räcket, det känns bra, nu finns det inget mer att göra.

 

Aldrig blev jag nervös! Jag visste verkligen rakt igenom att en sån här bana har vi hoppat många gånger förut. Jag stegade aldrig ett enda avstånd, red bara på känsla. Och vi nollade! Jag är så nöjd över den rundan! Det var inte det minsta svårt att hålla galoppen, han lyssnade både fram och tillbaka. Trekombination gick lätt som en plätt.

 

Vi åkte upp till placering. Och det här låter kanske inte helt friskt, haha, men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om vilken placering vi kom på. Vi är i högform och det har vi bevisat ordentligt. Nästa helg är jag säker på att det går hela vägen (sen kan jag inte ta ansvar för hur duktiga mina nordiska konkurrenter är, hehe, men jag ska ge dem en god match). Vi var bäst i dressyren, nolla i hoppningen, felfria i terrängen. De 14 sekundrarna är inget att haka upp sig på.

 

Till slut: 55,0 straff i CCNP* SM 2014, 4e placering.

Nästa helg NBPEC Nordic Baltic Pony Eventing Championships.

Diverse olika bilder från helgen:

 

Fille och jag startade CCNP* SM, det vill säga "riktiga" SM. Vi åkte hemifrån på fredag eftermiddag för att hinna packa upp lite på Grevagården, där han var uppstallad och där vi skulle bo, innan det var dags för invigning.

 

Invigning. Inte alla, men många, ryttare samlade medan en företrädare för klubben och en kommunpolitiker håller tal. Det är alltid lite kul med invigning, även om det kanske inte var så storskaligt den här gången. Annars marscherar ryttarna in till musik, minnesplaketter delas ut etc. Men en invigning är fortfarande häftig och en bra påminnelse om att man befinner sig på ett mästerskap.

 

Sen gick vi banan. Jag kunde lugnt konstatera att mycket från Svenska Cupen-finalens bana fanns kvar, men vissa saker var lite tillspetsade och ett par nya hinder hade byggts. Mamma och jag gick ett varv till innan vi åkte tillbaka till Grevagården.

 

Lördag morgon. Vi är uppe tidigt för att besiktiga Fille, samlad besiktning klockan 7:30 stod det. När vi väl är där visar det sig att det mest såg ut som på en vanlig tävling - folk kom lite som de ville. Dressyrstart var först 11:44 så vi hade gott om tid på oss att skrota runt, hinna prata med alla som man inte träffat på ett tag, gå banan med kompisar, se några rida programmet innan mig.

 

Fille kändes fin på framridningen, ibland lite övertaggad i till exempel galoppfattningar, ibland lite slö (typ i skritten). Men ungefär som vanligt. När vi kommer in på banan passar jag på att rida förbi domarna några gånger innan startsignal, annars blir han så lätt tittig under programmet. Den ena domaren var placerad på långsidan vilket vi inte är så vana vid.

 

Programmet flöt fint. Jag insåg att långsidedomaren såg varje brist i våra halter, men det var ändå inget större fel på dem. Den enda riktiga missen vi hade var i en galoppfattning när Fille hade gått och laddat länge, och när han väl fick signalen "studsade" han igång med ett par omslag. Jag visste när jag red ut att vi gjort en bra uppvisning. Inte på vår allra högsta högstanivå, men i alla fall lika bra som de rundor vi gjorde i början på säsongen, då hamnade vi över 70%.

 

Vi fick se procenten. 69% från C-domaren och 61% från långsidedomaren. Va?! Såg de samma ritt...? Mamma kontrollräknade protokollen och vi såg att de missat att slå in en 7a, så 61% blev till 65%. Nya snittet landade på 67,1% vilket innebar en minimal ledning.

 

Men fortfarande tycker jag att jag fick en konstig bedömning. Alltså mest jämfört med alla (vilket börjar bli många) andra ritter jag gjort i det programmet. Jag tyckte att det kändes som en 70%runda. Kanske inte 74,5% som vi hade sist i Ljuslingsbacken, men 70.

 

Sånt är livet! Jag rider, domarna dömer. Min straff efter dressyren var 49,4.

 

 

Jag hann ett halvt varv till runt terrängbanan. Sen använde jag mest tiden till att tänka, äta lunch, fokusera. På framridningen till terrängen var det jobbigt att hålla planen. Det är det i och för sig alltid, men ändå. Mamma börjar trampa lite oroligt och frågar om jag verkligen inte ska hoppa lite till, verkligen inte ska galoppera lite till...

 

Såklart gör jag ju det. Men det gäller att inte överdriva, han ska ju vara som bäst på banan. Pulsen uppe, god självkänsla, uppmärksam, fräsch, lydig. Och för att få det på banan ska jag inte hålla på att galoppera och hoppa mer än nödvändigt på framridningen. Själv kände jag mig inte så nervös, tills jag helt plötsligt skulle göra något och det kändes som att allt lutade. Jag var inte särskilt yr men hade liksom ingen känsla för om jag stod rakt upp på hästen eller lutade en meter till vänster eller höger.

 

Men inte säger jag något. Om jag erkänner att jag är så himla nervös, blir jag ju det. Så jag biter ihop. På väg till startfållan släpper det. Ska bli så himla roligt att komma iväg.

 

Vi hade en riktigt rolig runda. De bästa sprången fick jag på slutet, faktiskt. En bana på totalt 3000 meter, 20 hinder, 28 språng. Tempo 500 meter per minut. Mördarbackar. Med andra ord inte helt enkelt att hålla tiden! Jag rider ju så fort jag kan, mer kan man inte göra, tänker jag och låter bli att plugga på var minutrarna ska ligga. 14 sekunder över tiden är en förbättring på en halv minut från förra gången - fantastiskt! 14 sekunder är inte heller så mycket i sammanhanget, det brukar inte avgöra en tävling.

 

Den här gången var det så. Hur som helst så tycker jag att vi gjorde en kanonrunda i terrängen and I have no regrets. Som sagt man rider väl så fort man kan. Jag tänker inte rida an ett hinder i högre hastighet än jag känner är lagom, end of discussion.

 

 

Söndagen & avgörandet kommer i ett "eget" inlägg.

 

Kram!/Anna

Jag lever (även om det känns lite tveksamt i skrivande stund, jag gick upp 05:30 för att hinna till skolan)...

 

... Och jag är hemskt ledsen att jag inte skrivit förrän nu! För att kompensera för det ska ni få ett riktigt matigt inlägg med bilder och alla detaljer från ponny-SM senare ikväll.

 

Men jag spoilar och berättar att jag och Fille kom på en fjärdeplacering!

 

Hello! 

 

Helgen spenderades för mig och Prisse på Botkyrka. Det var jätteskönt, då det ligger väldigt nära oss! 

 

Iallafall. Lördagen, dressyr och hoppning. Framridningen var sjukt full. Det var verkligen stora hästar överallt och det var svårt att hitta en bra plats att rida fram på ordentligt. Jag vill gärna ha stor plats eftersom att jag måste få igång honom, men det blev lite svårt. Med alla dessa hästar blev det liite svårt att koncentrera sig ordentligt för Prisse tror jag, men tillslut så gick det bra, fick igång honom hyfsat iallafall så jag var ganska nöjd när jag skulle in på banan. 

 

Dressyrprogrammet gick helt okej! Det har väl gått bättre, men det har garanterat gått sämre. Han har börjat svara mer för skänklarna och så inne på banan så jag har ett annat tryck i honom nu, vilket ger såklart bättre känsla för mig. Men han blir lite lång i mellanåt, speciellt inne på dressyrbanan, vilket jag måste träna på. Jag red iallafall ihop -48 straff, och efter det låg jag tvåa inför hoppningen. 

 

Hoppbanan hade inga speciella svårigheter. Även fast det var en H90, och det var hästavstånd så gick det bra. Prisse är ju såpass storgalopperad. Finns inte så mycket att säga, vi nollade och gick upp i ledning! 

 

 

Efter detta så var såklart spänningen på topp inför terrängen på söndagen! 

Det var full fart när vi anlände till tävlingen, men jag tog mig ett varv runt banan och kollade in det sista innan jag drog mig tillbaka och började rida fram. 

Det gick bra att rida fram, jag brukar mest försöka få igång honom och galoppera på för att få upp flåset och hoppa litegranna, kanske 6-8 gånger bara. 

 

I själva terrängen var han suuper! Banan var 1650 m, och han sprang på bra, det var inte en tvekan någonstans och jag var jättenöjd när jag kom i mål. Dessvärre så förlorade jag segern med 1 sekund, 1 tiondels straff från vinnaren, men vad spelade det för roll liksom. Jag har varit så nöjd med honom de senaste två tävlingarna så jag tror jag kommer spricka! :D 

Allt detta slutade i en andraplacering! :D

Kram! /Patricia

 

 

Man kan bara gratulera Tyskland! VM-guld i lag, Sandra Auffarth på individuellt guld och Michael Jung på silvret!

 

Tyskland hade även med två ryttare till i topp tio, nämligen Peter Thomsen (7) och Andreas Ostholt (10). Minst sagt starkt.

 

Bästa svensk blev Dag Albert & Tubber Rebel på 33e plats, tätt följda av det andra svenska ekipaget som genomförde: Malin Petersen på Sofarsogood.

 

RIKTIGT svag insats av Sverige i år. All ära åt Malin och Dag, men frågan är vad som hände med resten av alla ekipage? Att vi inte ens skulle få igenom ett lag på VM var ju inte vad man trodde med EM-silvret i Malmö. Såg att någon skrev att vi hade ARTON potentiella VM-hästar för ett år sen. Jag har inte räknat på det själv, men... Bortfallet inför VM i år var helt sinnes. Något är det som inte fungerar, med tanke på alla hälsoproblem hos de svenska hästarna.

 

Något att fundera på. Nu är det i alla fall bara att gratulera medaljörerna men även Dag och Malin som genomfört VM. Måste vara bland det finaste man kan få göra.

 

/Anna

Idag var det terrängdag på VM. Tyvärr var jag i stallet fram till efter lunch så jag fick bara se de 10-15 sista ryttarna.

 

För det svenska laget var det inte önskat resultat. Anna Hilton och hennes Matrix hade ett otäckt fall på banans andra vattenhinder, nära slutet av banan, vilket innebär att laget försvinner och vi missar den här chansen att direktkvala till OS. Anna och Matrix verkar i alla fall helt oskadda.

Malin Petersen på sin Sofarsogood hade en utbrytning och lite tidsfel.

Dag Albert och Tubber Rebel var felfria på hinder men en del över tiden.

 

Banan var närmare 6 kilometer lång, optimaltiden låg på 10 min 30 sek. Vad man kunde höra från alla ryttare var att underlaget var väldigt sugande.

 

Men stora snackisen idag är hästen Wild Lone, som dog strax efter ett felfritt genomfört terrängprov. Han reds av brittiska Harry Meads sen flera år tillbaka. Mej veteligen finns ingen fastslagen dödsorsak, men hästen ska obduceras.

 

 

Imorgon avgörs VM i fälttävlan med banhoppningen. Individuellt ser ställningen ut som följande:

 

Lag:

Over and out.

/Anna

Har försökt samla alla tänkbara bilder så att man kan frossa vidare i förra helgens SM-guld lite mer! Ett måste helt enkelt när skolan drar igång igen :-)

 

En härlig blandning av bra och dålig kvalité/invigning/terräng/hoppning/prisutdelning med mera!

 

Ryktet säger att Dag Albert kommer till VM i alla fall!

 

Vad mycket klick/reaktioner jag har fått på inlägget jag skrev igår. I och för sig ett känsligt ämne för många, speciellt svenskar, (ni vet det är ju så svårt för oss i Sverige att tala om hur bra vi har det utan att skämmas) så jag förstår det.

 

Ville bara kasta in ett litet inlägg för att berätta att

a) PATRICIA VANN sin klass i Åkerbo idag!! Stort grattis till henne!

b) vi är på väg till Uppsala i detta nu för en fika med släkten (men oj vad intressant)

och c) Utifall någon har missat det har Sverige förlorat EN TILL ryttare till VM i fälttävlan. Helt sjukt vilket bortfall det varit, i nuläget finns det tre ekipage vilket inte är ett helt lag. Nu är det Johan Lundin's häst Johnny Cash som blivit halt. Den stora frågan är om Dag Albert ska åka i alla fall, trots att han tackade nej först.

 

 

Väntar ivrigt på fortsättningen...

Kram!/Anna

Något har släppt för mig och Fille i terrängen. Jag bara... Vet inte vad som hände. Det kändes i Hofors i söndags och på träningen igår (den kom lite olägligt direkt efter tävling men alternativet var att inte träna alls inför NM om en månad). Helt plötsligt är han helt klockrent framme för skänkeln, spikrak, vänder för ytter utan att jag behöver tänka. Jag har haft världens bästa känsla nu. Ja jävlar vad han är fin, min ponny.

 

Det här bir bara ett tråkigt inlägg utan bilder för vi är på hotellet och ska skynda oss att äta frukost innan vi åker till tävlingsplatsen. Allt har gått i ett kör sen vi kom hit: fredagkväll invigning, lördag började med dressyr kl 8 (för hästarna 7:15), hoppning, bangång och ryttarfest på kvällen. Vi kom med andra ord hem ganska sent så jag gick och lade mig direkt.

 

TEAM SÖDERMANLAND LIGGER PÅ GULDPLATS inför terrängen! Vi har totalstraff på 153,6 där mitt, Nells och Louise's resultat är de som räknas. Nästa lag är Stora Wäsbys ena ponnylag som har en totalstraff på 162. Följt av NYNÄSHAMN (Patricias lag) på 172,7.

 

För min och Filles del var igår en bra dag. Dressyren kunde inte gått så mycket bättre, vi fortsätter att hålla uppe vårt rykte och är fortfarande i år inte slagna av ett annat ponnyekipage i fälttävlansdressyren ;-) Vi fick exakt 70% vilket jag är nöjd med då domarna under hela tävlingen generellt låg ganska lågt! I hoppningen gick det också bra. Jag började med världens största miss, nämligen att trycka av honom typ 50 meter för tidigt på ettan. Så den rev han, men å andra sidan gjorde det att han hoppade extremt noga genom resten av banan. Jag red helt okej. Ingen katastrof, men jag kan mycket bättre.

 

NU blir det frukost, sen bangång, och någonstans mellan 10:30 och 11 startar jag terrängen! Vi är först ut i laget.

 

Kram!/Anna

Nu rullar vi mot lag-SM i Hofors! Go Team Södermanland!

 

Vilka som ska få representera Sverige på VM i fälttävlan är nu oficiellt. Det blir:

 

- Viktoria Carlebäck / Volt af Källstorp

- Johan Lundin / Johnny Cash

- Ludwig Svennerstål / Alexander

- Dag Albert / Tubber Rebel

- Malin Petersen / Sofarsogood

- Anna Hilton / Matrix W

 

4 av dessa blir uttagna till laget, men det bestäms på plats.

 

/Anna