Stora nyheter!
Hej!
Det var ett tag sen vi hördes sist, och det har hänt en heel del, det har nämligen blivit så att jag har blivit ägare till en ponny jag tror de flesta av er fälttävlansintresserade vet vem det är...
Låt mig presentera the one and only, Tingeling!
Denna gula (nu vita dock) fick vi hem tidigt i December. Hon har gått allt en ponny kan gå i fälttävlan och har redan lyckats få en stor plats i mitt hjärta!
Så nu har Tingis flyttat in och ni lär se en hel del av henne här i framtiden!
Fina Tingis!
Kram! /Patricia
Hoppningen i Nyköping
Verkligen en av de bästa känslorna jag någonsin haft i en hoppning!
/Patricia
Årets sista tävling..
Botkyrka
Hello!
Helgen spenderades för mig och Prisse på Botkyrka. Det var jätteskönt, då det ligger väldigt nära oss!
Iallafall. Lördagen, dressyr och hoppning. Framridningen var sjukt full. Det var verkligen stora hästar överallt och det var svårt att hitta en bra plats att rida fram på ordentligt. Jag vill gärna ha stor plats eftersom att jag måste få igång honom, men det blev lite svårt. Med alla dessa hästar blev det liite svårt att koncentrera sig ordentligt för Prisse tror jag, men tillslut så gick det bra, fick igång honom hyfsat iallafall så jag var ganska nöjd när jag skulle in på banan.
Dressyrprogrammet gick helt okej! Det har väl gått bättre, men det har garanterat gått sämre. Han har börjat svara mer för skänklarna och så inne på banan så jag har ett annat tryck i honom nu, vilket ger såklart bättre känsla för mig. Men han blir lite lång i mellanåt, speciellt inne på dressyrbanan, vilket jag måste träna på. Jag red iallafall ihop -48 straff, och efter det låg jag tvåa inför hoppningen.
Hoppbanan hade inga speciella svårigheter. Även fast det var en H90, och det var hästavstånd så gick det bra. Prisse är ju såpass storgalopperad. Finns inte så mycket att säga, vi nollade och gick upp i ledning!
Efter detta så var såklart spänningen på topp inför terrängen på söndagen!
Det var full fart när vi anlände till tävlingen, men jag tog mig ett varv runt banan och kollade in det sista innan jag drog mig tillbaka och började rida fram.
Det gick bra att rida fram, jag brukar mest försöka få igång honom och galoppera på för att få upp flåset och hoppa litegranna, kanske 6-8 gånger bara.
I själva terrängen var han suuper! Banan var 1650 m, och han sprang på bra, det var inte en tvekan någonstans och jag var jättenöjd när jag kom i mål. Dessvärre så förlorade jag segern med 1 sekund, 1 tiondels straff från vinnaren, men vad spelade det för roll liksom. Jag har varit så nöjd med honom de senaste två tävlingarna så jag tror jag kommer spricka! :D
Nu är vi dessutom inkvalade till cncp* också hihi!
Allt detta slutade i en andraplacering! :D
Kram! /Patricia
Har bara denhär bilden från Botkyrka atm, men ni får en till från en träning hemma också istället :)
För mycket att göra, för lite tid
Hello!
Skola, hemskt schema, läxor och prov är tre saker som inte går ihop med tiden. Så idag blev det cykla snabbt från skolan, plugga sen direkt till stallet.
Jag tog bara hand om honom och gick en runda i kanske 40 minuter, då han har gått hårt de senaste tre dagarna. Det var skönt för oss båda att bara få ta det lite lungt.
Imorgon så blir det dressyrträning inför tävlingarna i helgen. Det är H90 på Botkyrka som gäller, och den går som tvådagars. Jag är jättetaggad, speciellt eftersom att det gick så bra i Åkerbo!
Men har inte så mycket mer att säga just nu haha. Det är kul att vara tillbaka på bloggen igen! :)
/ Patricia
Bilden är från Ljuslingebacken. Jag tror alla som varit där vet vilken backe det är haha!
Ny design
Hej!
Jag kommer komma tillbaka till bloggen nu, och det blir som en liten nystart med ny design och hela köret. Både jag och Prisse mår bra, och jag ser fram emot att komma tillbaka!
/Patricia
Jag kommer komma tillbaka till bloggen nu, och det blir som en liten nystart med ny design och hela köret. Både jag och Prisse mår bra, och jag ser fram emot att komma tillbaka!
/Patricia
Hejdå skolan...
Hofors!
Hej!
Som ni vet så var vi i Hofors och tävlade en P80 igår, och även fast det kanske hade kunnat gå bättre i alla decipliner (mina missar) så är jag jättenöjd!
Det här var då våran första tävling det här året. Prisse är ju inte i toppkondis (inte jag heller dock...) men trots allt så red vi en hyfsat bra dressyr, nollade hoppningen och terrängen!
Vi gör såhär..
Dressyren:
Prisse kändes väldigt fin på framridningen till dressyren. Framridningen var lite hård och stenig dock, men det var inga problem. Han var väldigt fin i munnen tyckte jag, men han blev något tung i galoppen, vilket sågs i protokollet också.
Dressyren gick i ridhuset, vilket var jätteskönt att komma in i efter hettan utomhus haha. Programmet gick väldigt bra tycker jag, lite seg känsla ibland, t.ex mellantraven som jag inte riktigt fick till. Annars så gick han väldigt stadigt och så.
Jag hade lite för långa tyglar också, vet inte riktigt varför haha, men vilket gjorde att det blev lite framåttung dårå.
Men trots allt detta så fick vi till 68,5% och -47,3 straff, och det är jag vääldigt nöjd med när det är första tävlingen på hela året!
Framridning!
Hoppningen:
Gick super! Han var framåt och gjorde det han skulle helt enkelt. Vi nollade utan problem, så är jättenöjd!
Terrängen:
( 0 fel på hinder, 11 straff för tidsfel)
Kunde nog inte ha gått bättre för att vara första tävlingen! Varken Prisse eller jag är helt enkelt i toppkondition just nu. Efter hinder nummer två var det en kurva, och jag vet inte vad som hände för jag red inte särskillt fort då kurvan var väldigt snäv, men jag tror marken släppte eller något sånt, för Prisse halkade till riktigt ordentligt. Bakbenen liksom släppte. Vi hade kanske för korta broddar (isbrodd), men vi han räta upp oss innan tredje hindret som stod i svag nerförsbacke direkt efter kurvan som tur var!
Fyran, femman och sexan gick utan större problem och sen var det första vattnet, det stora mörka, (ni som har varit i Hofors vet vilket jag pratar om) mitt hathinder. Inte skräckhinder, utan hathinder, jag var så arg på det hindret från SM förra året där vi vägrade ut oss, så jag trodde jag skulle dö när han stannade upp innan nerhoppet. Allt bara sjönk ihop framför mig, så jag bara släppte helt på tygeln. Jag gav honom helt långa tyglar och tänkte bara, han får titta tills han går ner. Men sen, på inte särskillt lång tid, runt 5 sek senare så droppade han helt enkelt ner utan att bry sig. Han hade inte backat något steg, så vi var felfria på det!
Sen snubblade han till lite i vattnet så vattnet skvätte upp i mitt ansikte så jag knappt såg något, men det enda jag tänkte på var att ta tygeln. Jag skrek bra eller nått sånt, försökte få tag i tygeln och red vidare. Jag red lite långsamt kanske efter det, vi båda var kanske redan lite trötta haha. Resten av de kvarvarande 9 hindren gick utan problem och vi kom i mål, felfria!
Detta slutade tillslut till en tredjeplats av 33 starter, vilken är en enligt mig, grym start på våran något korta säsong! :D
För de andra Nynäsryttarna gick det också väldigt bra, Felicia slutade femma i min klass, Rebecca vann sin debut i fälttävlan i P70 (!) och Luana fick ett stopp i P80 och Elise två i P90:n.
Med andra ord, en väldigt lyckad tävling för min och NRK:s del. Vi är äntligen med i matchen igen!
Kram! /Patricia :)
Dressyrmomentet i fälttävlan...
Hittade en beskrivning Horsenation.com och kunde inte låta bli att lägga upp den här. Så härlig!
Som man kanske förstår är inte alltid fälttävlanshästarna stjärnor i dressyren och ofta inte lika stencoola som dressyrhästarna. En terränghäst har ju ofta lite nerver, och de märks på dressyrbanorna ibland!
För mig och Prisse är detta oftast inga problem, han kan reagera på saker ibland men oftast är han cool. Men händer ibland faktiskt att han hoppar till och spänner sig en hel del, men det har hänt typ.. två gånger eller nått. Så är inget problem haha.
Bilderna inte hela tiden, men det är meningen att de ska röra sig. Fungerar det inte så testa att ladda om sidan så fungerar det nog!
Detta är beskrivningen på halva fälttävlanspopulationens dressyr...
Dressyrdommaren ringer i startklockan...
Din häst reagerar såhär...
Du reagerar såhär...
Din tränare såhär...
Och dina vänner såhär...
Din mamma...
Dressyrdomaren längtar tillbaka till sina dressyrtävlingar...
Andra momentet i dressyrprogrammet och din häst är fortfarande såhär...
Och du sitter ungefär såhär...
Du försöker vara lugn och lämna den dåliga starten bakom dig...
Till slut förstår hästen att skuggan i hörnet faktiskt är en skugga och inte ett köttätande monster...
Nu har hästen lugnat sig och resten av programet fortsätter utan större missar när du och hästen faktiskt sammarbetar...
Och till slut... Halt, Hälsning.
Nu väntar terrängen!
Kram!/ Patricia
Terräng
Idag var det terrängträning. Blev inte så hårt då han gick väldigt mycket i lördags och sen dess, så han var lite matt ibland, men annars var han jättefin. Tränade på lite allt möjligt, red en liten slinga, hoppade lite bank med smalhinder innan och efter och lite sånna saker, det var jätteroligt!
Egentligen skulle vi ridit terräng på söndagen också, men eftersom han var såpass matt idag även ifall han var pigg så gör vi så att vi hoppar över den och åker och hoppar på Jursta istället på tisdag. Känns som ett bättre alternativ, så att hans ben inte går sönder.
Blogg.se verkar inte fungera helt på min dator så kan inte infoga bilder, men ska se om jag kan få upp nått från mobilen.
Kram! /Patricia :)
Back on track
Hej!
Är nu tillbaka med Prisse som är piggare än någonsin. Kommer börja blogga helt som vanligt igen! :)
/Patricia
Tillbakablick
Hej!
Fick en liten idé att skriva om min gamla ponny, Billy. Så.. hur ska man börja?
Så, innan jag köpte Prisse så hade jag en liten, vit b-ponny som heter Billy Boy. Han var 118 cm hög och helt vit. Jag fick Billy redan när jag var fyra år gammal och han var sex. Jag hade bara ridit ett år på ridlekis, men har alltid varit i kontakt med hästar, så jag blev jätteglad! Jag sprang runt överallt och skrek att jag hade fått en ponny, och alla blev säkert jätteirriterade på mig, men jag brydde mig inte. Jag var så lycklig!
När jag var fyra år gammal kunde jag ju inte rida och träna helt själv såklart, så vi hade en liten medryttare som heter Camilla. Hon både tränade och tävlade på Billy i både dressyr och hoppning, och han gick även lite på ridskola då ett tag. Men jag var i stallet så ofta jag kunde och hade alltid jättekul! Mamma hjälpte mig jättemycket och jag red såklart så ofta jag kunde själv, och jag älskade honom över allt annat.
Billy lärde mig verkligen allt. Från att starta små klubbtävlingar på 40cm till att gå ut och vinna i LB:hoppningar, och från att rida små blåbärsdressyrer till att rida dressyrprogram på 70%. Han var verkligen 100% ärlig, stannade ALDRIG och rev i stort sätt också aldrig. Han hade verkligen världens hoppteknik. Han har verkligen lärt mig allt jag kan idag!
Vi hann med så sjukt mycket dessa år, både bra och dåliga saker. Vi hade både med och motvindar, men det största var när vi hoppade en gång när jag var ganska liten och ramlade av och bröt armen. Jag som 7 år gammal sprang runt med gips från axeln ner till fingrarna, och efter det blev jag rädd. Rädd för att hoppa. Men, precis som han lärt mig allt annat, så lärde han mig att få självförtroendet tillbaka, börja lita på honom igen, och sen var vi igång igen.
Billy och jag på nyår 2010.
Det var även på Billy jag upptäckte fälttävlan. Redan när jag var nio år gammal så var vi med för första gången och terrängtränade på runstens terrängbana, och efter det var jag fast. Han gick som tåget, hoppade allt, precis som i hoppningen. Han tyckte det var så himla roligt, och jag vet inte hur många gånger han flög iväg i fullt ös och bockade, men när det verkligen gick så var han som ett expresslok, och vi flög över allt.
Tillslut började vi tävla på riktigt i fälttävlan, först små startfälttävlan, men vi började snabbt med riktiga också. Han sprang runt allt med spetsade öron och stannade aldrig, på någon utav tävlingarna vi åkte på.
2011. vårat sista år tillsammans, var nog det år vi tävlade mest. Vi tävlade mycket 2010 också, men 2011 blev det verkligen allvar. Vi tävlad riktigt mycket hoppning och fälttävlan och vi åkte nästan aldrig hem från en tävling tomhänt. Vi kvalade direkt från P70 till P80 och för mig som var 11 år var det såklart sjukt häftigt. Tävlingsäsongen 2011 kändes verkligen som priset för allt slit sen 2004.
Men Billy och jag gjorde så mycket annat än att bara tävla. Bland annat klickerträna! Han kan buga, hoven, komma när man ropar/springa efter en, stå på pall och stegra. Han gjorde verkligen allt för en godisbit!
Men man växer ur B-ponnyer. Billy var verkligen underbar på alla sätt, och jag saknar honom fortfarande. Han kastade av mig hur ofta som helst och åt bokstavligen allt, men han var verkligen mitt allt. Hösten 2011 var då vi bestämde oss för att lägga ut honom på annons, och redan samma kväll fick vi ett mejl, och de köpte honom efter att de varit och tittat. Det var extremt jobbigt för mig, men han såldes verkligen till rätt familj för honom. Det händer ofta att jag sitter och tänker på honom, om våran saga.
Tiden med Billy är verkligen en tid jag aldrig kommer att glömma, och folk som säger att b-ponnytiden är den bästa kan inte ha mer rätt! ♥
Men, livet går vidare, och jag vet att han har det bra. Sen har jag ju världens finaste Prisse som jag älskar mest i hela världen. Men Billy kommer alltid ha en speciell plats! ♥
Kram!/ Patricia
Mysdag!
Tja!
Idag har varit en mysdag i stallet. Det började med en föreläsning om kost för ryttare, hur man ska äta osv för att prestera på topp. Det var riktigt intressant faktiskt och man fick en massa att tänka på!
Jag red lite dressyr på Blackie också, Cajsa, en jätteduktig tjej från stallet fotade mig och Luana lite och hon är verkligen superduktig på att fota. Jag tipsar verkligen om hennes instagramkonto med över 2000 följare, Cajsanikon heter hon. Sjult duktig!
Blackie var fin men lite vild då det blåste så sjukt mycket här idag. Men nu hon är rastad och klar för att hoppa p&j imorgon. Vi ska vara med i två småklasser hemma på klubben bara, 70 och 80cm. Alla måste börja någon stans! :)
Allt för nu, desto mer imorgon!
Kram! / Patricia
Jurstaträning!
Hejsan!
Idag blev det en liten hoppträning på jursta. Igentligen skulle jag inte vara med, men Fia undrade om jag ville åka med med Blackie, och självklart sa jag ja. Det var jätteroligt!
Vi hoppade mest lite övningar på smidighet och lydbarhet, alltså mycket svängar och så. Blackie var som vanligt pigg och glad, och det gick helt okej. Hon orkar och förtstår inte riktigt att man ska lyfta på benen när det inte är över sockerbitshöjd, men det är väl det enda. Hon lär sig nya saker och är så duktig!
Prisse går just nu, han är jättepigg och bockar runt som vanligt när man går med honom haha.
Och imorgon blir det dressyr i tävlingsgruppen, men nu ska jag gå och plugga!
Kram! /Patricia
Bilder från idag
Inlägg om kommer senare!
Kram! /Patricia
Black Conn!
Ja, som jag sa tidigare nu så har vi en ny häst att presentera här på bloggen!
Denhär damen heter Black Conn, och kommer direkt från Irland. Hon är 7 år och jättesnäll verkligen. Hon kan inte så mycket, men lär sig extremt fort, och förhoppningsvis så kanske vi kommer kunna starta något! :)
Blackie som hon kallas, älskar att springa fort och hoppa. Det är ett väldigt tryck i henne, och hon är väldigt känslig. Hon reser sig väldigt snabbt om man tar för mycket i henne, men när hon väl slappnar av är hon verkligen hur fin som helst. Änsålänge så orkar hon inte riktigt bära sig i galoppen, så där blir det lätt att hon springer iväg med huvudet uppe i himlen, men hon har redan förbättrat sig.
Hon älskar att hoppa, och hoppar allt. Hon har löshoppats 125cm och hon hoppar verkligen allt man styr på, inklusive terränghinder. På Irland så var det hennes liv att galoppera på heden och hoppa terränghinder, så förhoppningsvis kommer hon funka hur bra som helst sen när vi testar henne på terrängbanan! Hon har hoppat några terränghinder inne i ridhuset, och det gör hon utan problem. Så det ska bli spännande!
Annars är hon verkligen jättesnäll, hur mysig som helst i boxen och så.
Har en fulsöt bild på henne som Cajsa på http://cajsagullstrom.blogg.se har tagit!
Så det är den nya lilla ponnyn ni kommer få höra om en hel del här på bloggen! Kram! /Patricia
Mycket har förändrats!
Hej!
Sedan vi hördes senast har väldigt, väldigt mycket hänt, både bra och dåliga saker. Prisse har råkat på en väldigt tråkig sjukdom, nämligen fång, men det är i stort sätt bra nu och vi ska börja gå med honom imorgon efter två månader i box för första gången, även ifall det bara är 5 minuter. Vet inte vem som är lyckligast för det, jag eller Prisse haha!
Men han lär vara igång igen till mitten/slutet i april nu, vilket är jättekul! Vi missar inte såå mycket iallafall.
Men, det har sin ljusa sida. Jag har börjat rida en ungponny som heter Black Conn! En bäcksvart liten dam med ett riktigt humör som ni kommer se väldigt mycket av nu i framtiden här på bloggen. Ska presentera henne i ett annat inlägg senare.
Men annars rullar det på, rider Blackie 4 dagar i veckan, ibland fler, och hon lär sig nya saker varje dag. Är jätteglad över att komma tillbaka hit till bloggen! :)
Vi hörs!
Kram! /Patricia
En paus
Hej alla fina läsare,
rubriken hintar ju en del om vad jag kommer säga härnäst.
Jag och Patricia har kommit överens om att ta en paus med bloggen. Det beror helt enkelt på att vi vill hålla det till en fälttävlansblogg, och såhär mitt i vintern finns det inte så mycket fälttävlan att prata om. Då känns det bättre att lägga den åt sidan tills säsongen börjar dra igång igen.
Det här betyder inte att vi inte tittar in och kanske skriver lite ibland! Jag kommer till exempel tävla en del dressyr och åka på både avsuttna och uppsuttna landslagsträffar som jag självklart kommer skriva om! Men det kändes inte okej att ha en blogg där vi skriver bara ett par inlägg i veckan och ändå inte har så mycket att skriva om.
Så på återseende, fina vänner! Ha ett gott nytt år och kom ihåg att sätta höga mål och träna mycket nästa år! Det lönar sig :)
Kram!/Anna och Patricia
Hello December!
Hejsan!
Nu börjar minusgraderna verkligen sätta sig. December är snart här, och jag är superredo! Älskar vintern, har alltid gjort det. Älskar att rida ut när det snöar.. lagom mycket. Det går verkligen galet fort!
Har ridit på Benita i onsdags, och det stod galoppombyten på schemat. Gick helt okej, med tanke på att hon inte gjort det förut. Vi fick till några byten!
Prisse är nyklippt och piggare än någonsin. Han är verkligen som en tickande bomb att rida nu, men det är han alltid när det är vinter. Han kanske gillar vintern lika mycket som jag? :)
Vi har börjat få till längningarna ordentligt nu. Ibland känner man verkligen hur han gungar, och även ifall det bara är ett par steg så blir jag lika glad varje gång. Han kan när han vill! Och han är verkligen galet fin i dressyren just nu, skulle kunna rida runt för evigt!
Ha det super!
Kram! /Patricia
Skrittskrutt
Hejsan!
Kvällen har spenderats med en skrittur på en överpigg Prisse. Nu när det har varit kallt fungerar inte utebanan och ridhuset är upptaget, så det blir att skritta som gäller. Har gått bra, pigg och glad!
Designen börjar ta form ordentligt. Snart klart! :D
Kram! /Patricia