rubriken hintar ju en del om vad jag kommer säga härnäst.

 

Jag och Patricia har kommit överens om att ta en paus med bloggen. Det beror helt enkelt på att vi vill hålla det till en fälttävlansblogg, och såhär mitt i vintern finns det inte så mycket fälttävlan att prata om. Då känns det bättre att lägga den åt sidan tills säsongen börjar dra igång igen.

 

Det här betyder inte att vi inte tittar in och kanske skriver lite ibland! Jag kommer till exempel tävla en del dressyr och åka på både avsuttna och uppsuttna landslagsträffar som jag självklart kommer skriva om! Men det kändes inte okej att ha en blogg där vi skriver bara ett par inlägg i veckan och ändå inte har så mycket att skriva om.

 

Så på återseende, fina vänner! Ha ett gott nytt år och kom ihåg att sätta höga mål och träna mycket nästa år! Det lönar sig :)

 

Kram!/Anna och Patricia

 

Och man får ju säga att vi grejade det. Om jag inte minns fel hade jag som mål när året började att kvala nationell dressyr, nolla en 110 hoppning och kvala till CNCP* fälttävlan.

 

 

Dressyren gick förvånansvärt bra. Vi inledde året med ett par dressyrtävlingar, och innan februaris slut hade jag lyckats med mitt mål. Jag höjde ribban och ville göra si eller så resultat på nationell tävling, men hann bara med en. Så det "nya" målet nådde jag inte, å andra sidan är det ju inte riktigt rättvist att höja ribban direkt när man når ett mål; då skulle ju alla år sluta med "misslyckanden".

 

Hoppningen gick inte som önskat. Jag är egentligen nöjd med mitt år, jag tycker att jag har lärt mig massor som borde ge mig förutsättningar att lyckas med mitt mål nästa år. Men jag nådde inte målet, och det beror antagligen på att det var svårare än jag trodde. Jag hade ju ett antal chanser på mig (fem tror jag) men behöver uppenbarligen mer rutin.

 

Fälttävlan gick absolut över förväntan. Jag hade i princip bestämt mig för och insett att mina stora drömmar med ponny antagligen inte skulle bli av, eftersom att 2012 hade blivit ganska rörigt. Men med lite ödmjukhet, slit och massor av träning fick vi en rejäl knuff i rätt riktning. Jag gick till och med ner på p80 ett par tävlingar. Jag tror på att man ska backa så fort det känns svårt, och just då kändes p90 svårt. Men när vi gick upp på p90 gick det jättebra och jag kvalade färdigt 1* som jag startade flera gånger under hösten, bland annat på SM och NM som jag aldrig hade trott under årets början.

 

 

 

 

 

Hej alla fina bloggläsare, hoppas allt är bra med er och att ni har haft en underbar jul!

 

Som ni kanske förstår är det på grund av julen som bloggen blivit lidande men nu är allt som vanligt igen. Igår började jag sätta igång Fille efter hans kortare lilla vintervila. Han var betydligt piggare än jag trott och inte sådär jättesugen på att gå lugnt och fint ... ;)

 

Vilken tur att jag inte heller var det! Jag kortade lädren och galopperade bara runt och runt i ridhuset tills vi båda fått rusa av oss lite. Sen fick han trava lite bommar och runda av. Idag tror jag att jag ska ta en lååång skrittur och imorgon blir förmodligen dressyr. Det är så kul att vara tillbaka i sadeln på min prins!

 

Kram!/Anna

Vilken hycklare jag är som utlovar bilder på stallpyntet men inte fixar det i alla fall. Ganska jobbig skulle man kunna säga, som glömmer två dagar i rad.

 

Imorse regnade det på rätt ordentligt i Eskilstuna så Lady och jag tog inte den där turen vi skullle. Varken hon eller jag är så förtjusta i regn så det var väl bäst. Sen i eftermiddags har vi varit hos släkt i Uppsala, vi kommer hem imorgon kväll så det blir sen ridning.

 

Men nu myser jag bara med min fina släkt!

 

Dagens inlägg blir kortare. Egentligen skrev jag det här för länge sen, men min telefon bestämde sig då för att det var en för svår uppgift att ladda upp inlägget och dog. Så nu sitter jag här och bloggar sent på kvällen igen...

 

Lady och jag var ute och tjuvrejsade idag, ett försenat 6årsdagsfirande, men utöver det vet jag inte om jag gjort något vettigt alls. Jag var på skolavslutnig imorse, fikade med mamma på stan, mockade ut Ladys permanentbädd ocg gjorde de andra sysslorna i stallet.

 

Jo just det, vi julpyntade lite vid boxarna! Jag glömde ta bilder, så ni får kika in här på bloggen imorgon så ska ni få se. Jättefint blev det. :) Tills dess tänkte jag att ni får nöja er med hur julfint det kan vara på stan i Eskilstuna!

Äntligen lite fälttävlansnytt igen!

...Eller ja, inomhusterräng i alla fall ;)

 

I Frankfurt, Tyskland idag var det alltså inomhusterräng som svenska Frida Andersén på Herta VANN! Och inte nog med det, 0,2 sekunder efter kommer Frank Ostholt på Jojo och efter honom med 0,2 sekunder Sara Algotsson-Ostholt på Anna (nu har jag skrivit hästarna med tilltalsnamn :-)  ).

 

Detta är ju extra speciellt eftersom att Frida som bekant jobbar hos Frank & Sara, så där kan man snacka om att teamet tog hem det!

 

Idag har jag haft Lady i 6 år.

 

Det första som slår mig är att hon har varit med genom en ganska stor del av mitt liv (som ju ärligt talat egentligen är rätt kort, haha). Lady har varit med när jag varit glad, ledsen, arg, lyckats och misslyckats. Och hon har ställt upp på väldigt mycket. I och med att det är Fille jag tävlar med och det är han som tagit upp mig i klasserna är det såklart oftast honom jag hyllar när folk frågar. Sällan får någon veta att jag inte hade lyckats med Fille om det inte varit för Lady. Och det går bra att inte hela världen vet att hon är fantastisk, för hon gör det (tro mig...). Men nu tycker jag att ni ska få höra.

 

Lady är totalt medioker som tävlingsponny. Hennes gångarter är inte alls något att skryta med och hon hoppar ganska bra. Det räcker inte jättelångt någonstans. På senare år har hon dessutom blivit ganska opålitlig när det kommer till hoppning, hon vägrar hoppa högre höjder och ibland vill hon inte hoppa över huvudtaget.

 

Men om ni frågar mig är hon den absolut bästa tänkbara ponnyn. Lady stegrar, bockar eller skenar aldrig. Hon har oändligt tålamod med flätande av svansar och rykter som varar i timmar. Hon bryr sig inte ett dugg om du är bra på att rida eller inte. Hon bär som på ägg med små barn. Lady blir väldigt, väldigt sällan rädd men när hon blir det stannar hon bara utan att hoppa åt sidan eller hitta på något. Hon står bara där en stund, sen går hon fram och luktar på det som skrämde henne och går vidare. Dessutom är hon oerhört lydig och känslig. Bara man vill kan man rida henne med osynliga hjälper, och hon är hur lätt som helst i all hantering. Du behöver inte hålla i henne för att hon ska följa efter dig, och det räcker med att säga åt henne att stanna någonstans så gör hon det medan du går in och hämtar något i sadelkammaren. Ni har säkert redan räknat ut att hon lastar sig själv och är from som ett lamm i transporten. Hon är minst lika trygg när hon är själv som när hon är med andra hästar, ibland verkar hon nästan föredra en stund för sig själv...

 

Missförstå mig inte, för Lady är ingen kuvad ande. Hon är snäll, lydig och har tålamod för att hon väljer det (faktum är att vi brukar skratta åt hennes "bara om du är snäll"attityd ibland). "Rappa till henne med spöt, nu fjantar hon sig bara, det där kunde hon gott ha hoppat. Nehej, du har inget spö? Ta ett, varsågod, här." Jag har nog hört det ganska många gånger, men jag gick bara på det den första. Och tro mig, det hjälpte verkligen inte. Lady låter aldrig någon ta i hårdare än nödvändigt. Jag har varit tvungen att rida mjukt och aldrig brusa upp.

 

Och jag är övertygad om att jag aldrig hade suttit här och drömt så stort, eller haft så stora tävlingar i bagaget, om det inte vore för Lady.

Jag börjar verkligen få en riktig julkänsla nu och längtar så himla mycket till lovet! Förra året hade jag faktiskt ingen, vilket är ironiskt eftersom att det var kallt och snö och allt det där och nu ser det fortfarande ut som november.

 

Efter jul ska jag börja sätta igång Fille igen. Eftersom att han vilat en så pass kort period är det inte så mycket att sätta igång egentligen. När hästar byggt upp muskler "håller" ju dem mycket längre än för oss människor.

 

Men fram till jul ska vi baaara ta det lugnt och mysa. I januari börjar jag min uppbyggnad (i form av långa skrittpaas) och i februari förhoppningsvis något mer konditionskrävande (Trava några kilometer i sträck och förhoppningsvis pulsa snö(?)).

 

Kram!/Anna

Idag kom ett litet välkommet mail!

 

Nu är det skärpning, förlåt att jag inte bloggat på ett tag. Som vanligt var det pga tidsbrist, alltså plugg i överflöd. Men det lugnar ner sig, jag har bara ett prov kvar (förutom muntliga nationella i matte) och slutar på fredag.

 

Det har varit lite svårt att hitta något att skriva om. Jag har ju ställt av Fille för en vintervila och Lady går bara i skogen och kanske lite lösgörande ibland för att hålla igång.

 

Huuuuur som helst är det faktiskt inte helt dött. Igår hade ERF och NTRK clinic med Lotta Björe för de som varit funktionärer på Sundbyholm. Och Fille och jag var med! Det var jätteroligt och gick dessutom väldigt bra. Fille har ju vilat sen tävlingen förra lördagen. Så jag red honom på kvällen innan clinicen bara för att känna lite på honom, och han var lika fin då som på clincen dagen efter. Vi hoppade liksom inga höjder på clinicen så det blev som en lightversion träning.

 

Lotta var också väldigt nöjd med hur det gick för mig och Fille. Men det som var häftigast den dagen var att folk kom fram till mig spontant efteråt och sa att de tyckte att jag red så fint. Helt mäktigt och jag är fortfarande jätteglad! Bästa motivationen på länge, för jag har liksom alltid betraktat mig själv som svagare inom hoppning. Men jag får hålla mig med hoppning, för nu ska Filles vila fortsätta till jul, sen ska han sättas igång och gå dressyr. Jag har spanat in lite hopptävlingar också, så vi får se... :)

 

 

Kram!/Anna

Det är snart dags att börja tagga 2014 på riktigt, och för att hålla mig på gott humör när det är mörkt, kallt och halt ute tänker jag på alla roliga tävligar jag ska göra sen!

 

Mål för 2014 är - notera att jag sätter upp "drömmål" och "realistiska mål", kan förklara det senare i inlägget :

 

Realistiskt mål Genomföra minst en 2* tävling, placering på SM, deltagande i Svenska Cupen och uttagen till NM

Drömmål Kvala och genomföra EM 

 

Realistiskt mål 62% i ett FEI-program på nationell nivå

Drömmål Kval till dressyr-SM (med det inte sagt att jag vill komma med - gränsen låg på 67 nånting procent i år och det är ett lite högt mål för ett fälttävlansekipage... ;) )

 

Realistiskt mål Nolla i LA

Drömmål Kval och start i MSVB. Det skulle vara jättecoolt att göra någon sån här Ridsport Ponny Cup... Hmmm... :)

 

Det här med drömmål och "realistiska mål" då... De "realistiska målen" är satta för att vara något vi borde uppnå (förutsatt att alla är friska och så men ni fattar). Något jag känner mig alldeles nöjd med om jag grejar.

 

Drömmålen är just vad de låter som. Om jag nu lyckas med mitt realistiska mål, kanske till och med tidigt på säsongen, måste jag ha något att sträva efter. Målet måste ju såklart vara att förverkliga drömmen. Att nå sin toppkapacitet.

 

Allt för mig denna gång, peace!

 

Alltså mitt i en sån här hatdag (haft jättetråkiga lektioner och en muntlig redovisnig jag typ inte visste om förrän igår) så är det upplyftande att gå in på tdb och se nästa års tävlingskalender. THAT'S WHAT I'M TALKING ABOUT! 14st 1* och 2st 2* ponnytävlingar. Och dessutom hyfsat utspridda! Ser ut som att det kanske inte behöver bli så mycket utomlands som vi trodde i alla fall :)

 

I brist på annat blev det en rubrik med lite inspiration från vad jag lade upp igår.

 

Min dag har varit lite av en berg-och-dal-bana, men det är lite för privat för att hamna på bloggen. Hur som helst så har jag varit ledig från skolan så jag tog stallet på morgonen. Sen skjöt och skjöt och skjöt jag på det, men till slut var det bara att börja plugga.

 

Jag ska skriva en uppsats, ett 4 minuters tal (svårare än det låter!) på engelska, göra en del statistik i matten och lära mig om Sveriges statsskick. Utöver meios och mitos, förstås.

 

Jag är inte särskilt inspirerad men det är bara att bita tag i det! En del uppmuntran fick jag igår när jag fick reda på att jag fick högsta betyg på senaste biologiprovet. Och ligger runt ett C-B i spanska som jag börjat hata på riktigt sen jag började gymnasiet...

 

Det strömmar gamla Taylor Swift-låtar ur högtalarna och det strömmar ord ur min hjärna och ut i fingrarna. Förhoppningsvis får jag till plugget snart för jag har svårt att fokusera på grund av den här lilla personliga saken som jag tänker hålla hemlig.

 

Jag red i alla fall dressyr på Lady imorse och det gick inte särskilt bra. Hon gör så med jämna mellanrum, jag vet inte varför, men idag var en sån dag som hon bara sprang och tuggade. I traven var det varannat steg. Konstant. Det är så märkligt när hon gör så, så jag red inte så länge. Det känns som att en välmående häst inte gör så. Hon kanske hade ont? Men ibland försöker hon bara tugga sig iväg från arbetet så det kanske var det saken gällde.

 

Nu fortsatt plugg.

 

Kram!/Anna

Tänkte bomba er med lite roliga/igenkännings/inspogrejer så kanske jag kan göra er måndag lite roligare! :)

Kass uppdatering, sorry... Igår frös vi ihjäl i Mantorp på hopptävling i alla fall. Det var årets sista så nu blir det lite vintervila för Fille.

 

Resultatet var väl godkänt, varken bra eller dåligt. Ett ner i LB, två i LA. Det positiva är att kombinationenerna gick bra (jag lyckas alltid strula till kombinationen)...! :)

 

 

Nu ska jag ut till stallet, rida Lady, mocka o fixa... Men först klippa min kompis häst!

 

Kram!/Anna

 

Jag, som alla nog märkte för länge sen, är en tänkaholic. Jag tänker typ jämt, på allt mellan himmel och jord, och sist var det en återblick på året.

 

Skolbalen. Jag var på mitt livs första bal, en kväll när vi bara njöt av att fortfarande vara tillsammans.

 

Graduation. Till skillnad från många andra svenskar vet jag hur det är att marschera in till skolsången tillsammans med sin klass, att gå upp på scen och få sitt diplom, hur det är att kasta mössan i luften tillsammans med alla andra jublande före detta niondeklassare.

Talangrekryteringar. Fille och jag har varit med på talangrekryteringar och sett många nya banor Och träffat många nya underbara människor.

Jag har börjat gymnasiet. Trots att jag kan komma på hundra saker som är roligare än att plugga naturvetenskap på en stor, opersonlig, kommunal skola så är det samtidigt faktiskt lite kul. För första gången märker jag att jag lär mig en massa saker.

Lyftet. Under året har Fille och jag utvecklats mycket tillsammans. Vi vann två p90 på raken på rekordstraff, kvalade 1* och sen direkt till SM, startade SM och kvalade sen till NM, startade NM och slutade 8a där. Förutom det kvalade vi och startade nationell FEI dressyr.

Warendorf. Få förunnat är att få göra som jag. Under höstlovet fick jag flyga ner till Warendorf och som praktikant skugga Frida Andersén i stall Ostholt. Jag fick dessutom rida Wega, Bigsy och till och med hoppa några skutt på Herta. Och framför allt, få se hur det är ute i stora världen. 

Kram!/Anna

Igår var årets sista hoppträning för Lotta vilket kändes lite deppigt, men det är nog bra med  vila ett tag nu. Och jag ska ju faktiskt få en liten bonusträning nästa helg när Fille och jag är med på en clinic Lotta ska ha... Så än är det inte riktigt över :)

 

Träningen gick faktiskt väldigt bra. Jag "spände bågen" mer, som Lotta uttrycker det, det vill säga Fille fick inte gå och lufsa. Men samtidigt red jag väldigt lugnt, helt utan att jaga iväg honom eller börja inverka i onödan. Det kändes som en väldigt bra avrundning på året!

 

Såhär såg förresten skörden ut från Globen!

 

 Jag är ju inte petnoga med snygga, dyra "outfits" på tävling, men till och med jag kunde se hur fult mitt gamla hackamore var. Jag kan bara försvara mig med att det inte var tilltänkt som något annat än ut-i-skogen-skrutt. Ett fräschare, mildare från Lippo har nu ersatt det för 249;-

 

Förutom det även ett par välbehövda handskar, en reflexväst från Börjes och 1,2 liter lösviktsgodis för hästar (detta vågar jag mig ju aldrig på under tävlingssäsong, utifall det skulel finnas spår av något som kan testas positivt för doping. Så nu efter hopptävlingen på lördag ska ponnyerna få frossa lite). Det var barnet inom mig som köpte hjärtformade morotsgodisar... :)

 

Sist men inte minst antagligen världens snyggaste plastrong som jag hittade hos Sanna Nilsson. Tack vare ett presentkort från ERF för förra årets små prestationer och min rabatt som ERFare, så betalade jag bara 96;- för godingen värd 329;-.

 

Kram!/Anna

Jag har verkligen svårt att bestämma mig för hur jag ska göra med vintervilan i år. Många brukar ställa av sina hästar helt ett par veckor, men det har jag inte gjort förut. Nu känns det som att alla jag pratar med, inkluderande tränare, absolut tycker att jag ska göra det. Mina argument för att hålla igång:

 

- Jag har inte tid för att bara sluta med träningen om jag vill bli så duktig som möjligt så snabbt som möjligt.

- En timme av 24 varje dygn kan knappast ha en stor effekt på hästen, alltså det kan ju inte vara så utmattande varken mentalt eller fysiskt.

- Vintervila kanske är mer för ryttaren än för hästen? I så fall är jag beredd att hålla igång för att bli bättre.

 

Argumenten som börjat dyka upp emot:

- Träningen blir ineffektiv om man tränar bara för att träna.

- Även hästar behöver en paus för att smälta saker och ting och hämta motivation.

 

Så ord står väl lite mot ord, som man säger. Tränare vet förstås av erfarenhet om träningen brukar bli effektiv eller inte. Och om hästarna brukar gå bättre/verka gladare efter en total vila. Men frågan är om det gäller även oss?

 

Antagligen. Med största sannolikhet kan man tänka sig att det är jag som måste släppa lite på min träningsmani. Ända sen NM, som var när jag helt plötsligt insåg att Fille och jag troligtvis bara har ett år kvar tillsammans, har jag varit ganska stressad när det kommer till att träna och bli bättre. Stenhård på att göra allt som går för att få ut så mycket som möjligt av den här tiden vi har kvar.

 

Det lutar åt att det blir vila fram till årsskiftet.

 

 

 

Kram!/Anna