Det är nu oficiellt att Sara och Frank väntar sitt andra barn. Därmed blir det inget mer tävlande för Sara under 2014, vilket ju är tråkigt med tanke på VM förstås.

 

Jag vet att den lilla kommer få en härlig storasyster i alla fall! Jag passade Wilma en stund när jag var nere i Warendorf och det är en riktigt tuff tjej med massor av energi.

 

Stort grattis till Sara och Frank!!

 

Som alla andra måste jag göra något riktigt svenskt och prata om vädret. Men ärligt talat - hur skön har inte den senaste veckan varit!? Jag har solat och haft klänningar och ätit en massa glass och bara njutit av att det, typ, är sommar.

 

Dessutom lugnar skolan ner sig nu. Jag har ett stort fysikprov precis innan skolavslutningen (...) men förutom det är det bara någon enstaka inlämning och annars är det bara massor av inställda lektioner och lugna dagar. Mina betyg, eller vad lärarna sagt i alla fall, ser strålande ut.

 

Men samtidigt är jag lite ledsen. Jag har börjat inse vad det är jag gett mig in på, med att försöka kvala till EM och allt. Och eftersom att jag jämt tänker för mycket har jag grävt ner mig alldeles för mycket i anledningarna till varför det inte skulle gå. Inser att jag nog brände mig lite där i Eketorp. Det intressanta är att jag tror inte att Fille är ett dugg påverkad, han är lika glad som alltid och skötte sig väl i terrängen så han har nog inte tagit åt sig. Men hela äventyret var en stor mental påfrestning för mig och jag var nog inte "i fas" rent psykiskt. Aldrig kommer jag säga att vi inte var redo för uppgiften, för det var vi. Det har varit mycket för min lilla hjärna på sista tiden och det blev bara droppen när en tränare - inte min - sa något som jag kanske inte är jätteglad över. Bara grejen att åka på en internationell storhästtävling med sin ponny är ganska galen, så då orkar man inte med negativ påverkan utifrån. Inte jag, inte då.

 

 

 

/Anna

 

Dessutom kände jag att jag behövde landa ordentligt efter Eketorp. Det var verkligen en händelserik helg och innan jag började uttrycka mig om allt på en blogg som sprids över hela världen kände jag att jag ville komma ikapp med mig själv och reda ut allt som hände där egentligen.

 

Jag tror nästan att hela historien om hur de olika momenten i Eketorp gick får bli ett eget inlägg för det kommer ändå att ta så lång tid att skriva. Men på det stora hela:

 

- Vi uppnådde vårt mål! Vi tog oss runt CIC* i Eketorp.

- Jag tog mig runt den suuuuuperduper(enligt mig)läskiga hoppbanan

- Jag satt kvar (haha)

- Vi kom inte sist

- Det var superfint väder under tävlingsdagen

- Vår lilla B-kortare fick stå mitt i kändishörnan bland alla fräsiga hästbussar = man fick en skymt av hur det ser ut för proffsen på tävling ;-)

- Jag fick se mycket bra ridning

- Jag kan härmed säga att jag tävlat mot Linda Algotsson och Niklas Lindbäck, till exempel

- Alla (med kanske ett undantag) tyckte Fille och jag var jättesöta, de log milt mot oss :-)

- Familjen där vi stallade upp Fille var supertrevlig så vi har nya skånekompisar (Fille också, han blev kär i en vit ponny som bodde där) :-)

 

- Samtliga av de tredisciplinerna gjorde vi på vår absoluta lägstanivå.

- Jag fick gråta både en och två gånger under tävlingsdagen

- Trots att jag lovat mig själv att det inte skulle bli så lät jag andra påverka mitt humör

- I efterhand tycker jag att jag inte njöt så mycket som jag borde ha gjort; jag lät en otrevlig händelse/kommentar helt ta över för mig vilket gjorde att jag nästan strök mig från terrängen.

- Fille trampade av sig en sko i början av terrängen (det löste sig ändå i och för sig)

- Det blev lite halvt kaos eftersom att de repade om mellan CCI och CIC vilket gjorde att jag nästan sprängde ett snöre i terrängen (men precis som med skon så hände inget, det blev bara lite mer dramatiskt)

 

 

 

 

 

Haha vad söta/tröga de är... ;-) Tack för bilderna Matilda!

 

 

Kram!/Anna

Hittade en beskrivning Horsenation.com och kunde inte låta bli att lägga upp den här. Så härlig! 

 

Som man kanske förstår är inte alltid fälttävlanshästarna stjärnor i dressyren och ofta inte lika stencoola som dressyrhästarna. En terränghäst har ju ofta lite nerver, och de märks på dressyrbanorna ibland! 

 

För mig och Prisse är detta oftast inga problem, han kan reagera på saker ibland men oftast är han cool. Men händer ibland faktiskt att han hoppar till och spänner sig en hel del, men det har hänt typ.. två gånger eller nått. Så är inget problem haha. 

 

 

Nu är ni förstås nyfikna på hur det har gått! Vi har kommit hem från tävlingen, men nu ska jag gå och lägga mig. Berättar imorgon!

 

/Anna

Ikväll står dressyrträning för Pia på mitt och Filles schema. Först ska jag bara plugga fysik. Typ massor.

 

Skolan känns överflödig nu. Vi har hunnit avsluta ett par kurser och har en massa prov och inlämningar i de andra kurserna = inga vettiga lektioner. På fredag lastar vi Fille och åker till Eketorp, men självklart missar vi när banan öppnas och när de grillar, eftersom att jag har ett 2 1/2 timmes prov på morgonen INNAN vi får åka. Känns lite sådär om jag ska vara ärlig.

 

Så nu vet ni what I'm up to. Det handlar, uppenbarligen, rätt mycket om skola och betyg just nu trots att jag mest av allt vill fokusera på hästarna.

 

 

Kram!/Anna

Måste bara dela det här. Hippson lade upp en video på vad jag tror är Burghley, med tanke på alla problem ryttarma fått i terrängen idag. Akrobat-Andrew. Låter klippet tala för sig självt...

 

 

Kram!/Anna

Vi spontananmälde till en hoppklass i Vingåker, vilket inte är jättelångt från Eskilstuna, för att kunna känna att vi gjort en riktig runda innan vi åker till Skåne nästa helg. Fille och jag tog revanch - 1 bom ner i grunden vilket var, ursäkta uttrycket, ett skitpet. Alltså det var en av de där gångerna när en bom liksom bara glider ner, det vill säga inget dåligt språng. Det gladde mig att de hade kombination oxer-räcke precis som i Mantorp så att jag kunde känna att vi fixat det i en tävlingssituation en gång också. klasshöjden var 1,05 vilket kändes lagom som en slags "självförtroenderunda", inte för högt men inte för lågt.

 

Så nu taggar vi till CIC1* i Eketorp nästa helg! Ska bli så galet kul!

 

Görkul på terrängträning idag för Lena Bredberg på Nynäs gård, och Fille var riktigt taggad. Då kan man inte annat än ha roligt! Vi fick ett par språng där vi kom lite nära i början av passet, det släppte såklart efter att vi hoppat lite till. Några smalhinder hanns med också.

 

Lady fick åka på dressyrträning igår!

 

Hon blev jätteglad... och det blev Pia med. De tycker lite extra om varandra, de där två :-)

Och trots att Lady faktiskt fyllt 21 var det enda som avslöjade henne de grå håren. Pia tyckte att hon såg jättefräsch ut.

 

Ikväll åker Fille och jag på terrängträning i Enköping!

 

 

När jag skrev om hoppträningen i torsdags insåg jag att det här inlägget verkligen behövs... så här kommer det :)

 

Jag tror på fullaste allvar att sociala medier bidrar till flera människors depressioner! Inte att de är orsaker, men att de bidrar. För det är väldigt få som delar med sig av sina mistag på facebook, instagram, youtube eller på sin blogg. Misslyckas man med någonting och kollar igenom sitt flöde ser man att allt bara är rosor och regnbågar för alla andra, då är det inte så konstigt att folk känner sig misslyckade! Jag vill inte att det här ska vara en sån blogg.

 

För vi misslyckas. Och vi är ganska dåliga på att dela med oss av det lika mycket som vi delar med oss av när det går bra. Men det vore lite skumt om alla skrev "Idag hade jag världens sämsta dag. Jag suger.". Så känner jag ibland! Men jag skriver det aldrig... Inte för att jag egentligen skulle ha problem med att folk visste om det, men det blit så konstigt om någon skriver något jättetråkigt... vad ska man säga om det liksom?

 

 

Jag ska bli bättre på att skriva när jag är riktigt j-kla besviken på något, när jag misslyckas. För mig är det viktigt att ni som läser den här bloggen ser hur mänsklig jag är och att även om jag lägger mer energi på att glädjas åt det som är bra betyder inte det att jag inte blir jätteledsen när det går dåligt.

 

Jag tänkte skriva ner 5 misslyckanden jag gjort på sista tiden. Så får ni se!

 

- Hopptävling i vintras. Vi var i Kumla och skulle hoppa 1m och 1,10. Jag stannade ut mig i 1,10 på världens töntigaste misstag! Och man kan ju knappast skylla på Fille, han gör ju jämt allt han kan för att hoppa. Jag hade nästan av ett ledband i tummen på kuppen.

 

- Terrängträning. Jag skulle göra en 90graders sväng lite i nedförsbacke, men det var så sankt på den fläcken att marken släppte under Fille och han gick ner på sidan... stackarn. (Som tur var klarade vi oss helt oskadda)

 

- 2* debut. Allt såg så ljust ut! Vi hade terrängen som i en ask och dressyren gick skitbra. Men jag fick aldrig ens rida terrängen. Jag blev utesluten i min första 2* tävling. Det värsta var att jag upptäckte att någon skrivit på facebook och verkligen hejat på mig och Fille och blivit jätteglad över vårt dressyrresultat, någon jag verkligen vill göra stolt. Hemsk känsla att behöva berätta vad som hände sen. Jag grät enbart över det i flera timmar.

 

- Spanskan! Jag har alltid varit duktig på att lära mig främmande språk. Men ända sen jag började på den här skolan har det gått utför. Vad jag än gör får jag bara sämre betyg.

 

- Min allmäna virrighet. Just nu kretsar mitt liv kring hästarna vilket gör att jag tänker på ridning och tävling nästan jämt. Resultatet är att jag kan glömma bort vad jag pratade om mitt i en mening, hälsa på fel person, ta fel böcker till lektionen, glömma när vi har prov. Jag missuppfattar folk för att jag inte riktgit lyssnar på vad de säger. Blir lite trött på det.

 

Det börjar anländas till Badminton!

 

Vad skulle jag göra utan alla mina vänner! Fortfarande bittert att tänka på hur det gick igår, men tack vare massor av peptalk från olika håll börjar jag känna mig mycket nöjdare. Det där förändrar faktiskt ingenting. Fille och jag blir ju inte sämre på hoppning på grund av vad som hände. Och vi kan fortfarande fortsätta med plan A.

 

Underbart med fälttävlansvärlden ibland. Här tar vi hand om varandra!

 

Allt såg ju så bra ut! Fille och jag hade ledningen med -42,9 (71,43%) efter dressyren, 13 straff till 2an (motsvarande ca 9%). What the f hände!?!?

 

 

Fille och jag kom in på hoppningen och red de första 7 hindren, inkl. en kombination. Det var inte vackert, men det var stabilt. Sen skulle vi rida på hinder nummer åtta, en komination oxer-räcke. Den låg lite i nedförsbacke så vi hamnade naturligt nära A-hindret. Fille krigade sig över den men jag tappade balansen och vi hamnade på sidan om B-hindret. Det här är inget som brukar hända så jag var i riktig chock när jag lade en volt och kom igen. Då kom vi bra på A-hindret så bara gud vet varför vi gick på sidan om B-hindret.

 

OCH SEN ÄR DET SLUT. "Andra olydnaden medför tyvärr uteslutning, bla bla..." Fortfarande var jag i typ total chock, sen började jag svära högt och ljudligt medan jag skrittade ut från banan. Jag svor och svor och svor och när jag kom ut började jag gråta, fortfarande förbannade jag de övre makterna för jag visste ännu inte riktigt vem jag skulle skylla eländet på. Mest ledsen var jag för att jag inte skulle få rida terrängen. Jag hade verkligen en grym känsla för terrängen och var säker på att det skulle bli världens superrunda! Det skulle bli så roligt. Men jag fick aldrig komma dit.

 

Lena Bredberg, som också är med och coachar ponnytruppen, stod vid hoppningen och såg allt så tack och lov kunde hon direkt komma fram och prata med mig direkt efteråt. Om vi ska försöka se det positiva så behöver det här inte betyda någonting för Filles och min fortsatta säsong. Vi kan fortsätta med tävlingarna helt enligt plan, och går de tävlingarna bra kan vi fortfarande kvala och rida EM. Men så är det ju den lilla detaljen att de ska gå bra också förstås.

 

 

 

 

Jag måste sätta fokus på det istället. Men först måste man få bryta ihop!

 

 

Kram!/Anna

 

Imorgon gör jag och Fille debut i 2* tillsammans!

 

Jag tänkte att guuuuud vad mycket jag skulle hinna med nu under långhelgen men som vanligt lyckas jag alltid fylla tiden med en massa saker som är så himla viktiga att få gjorda ... not.

 

För första gången sen sommarlovet -13 sov jag till exempel till klockan 10 idag! Toppen. Synd bara att jag inte alls hann med vad jag tänkt mig = rusha till stallet och sen till hoppträning för Lotta. Hemma och rida Lady en sväng, fixa i ordning allt i stallet, äta lumch klockan 17:30 och så vidare mot Vilsta för att fixa i ordning för tävlingarna i helgen :) I och med att jag och Fille åker och tävlar på söndag kan jag inte hjälpa till så mycket mer, men jag skriver i alla fall en klass imorgon! Prix St George närmare bestämt :)

 

FUNFACT : Åsa Abrahamsson som dömde mig och Fille till dubbla vinster i Botkyrka i vintras ska rida i den klassen jag skriver!

 

FUNFACT #2 : Åsa Abrahamsson ska vara med och döma dressyren i fälttävlan på nationaldagstävlingarna i Strömsholm (vet dock inte om hon kommer döma just mig)

 

Jag börjar bli trött. Hoppas på mer update på bloggen imorgon, folks!

 

Kram!/Anna