God morgon! Nu är klockan halv elva och hade jag sovit ut ordentligt hade det antagligen varit nu jag vaknade.

 

Meeen istället satte jag klockan på 06:15 och var en hurtbulle. Jag tog Zizzi i ett koppel och sprang (eller försökte, för självklart fick jag håll) de 3.5 kilometrarna till stallet, red iväg på Fille och konditionstränade honom. När jag kom in fick han svalka sig i duschen och jag gjorde alla sysslor. Hämtad och hemma kl 10.

 

NEVER AGAIN haha gud varför utsätter jag mig för sånt här på sommarlovet?

 

Nu måste jag njuta av de sista dagarna vi har på Gotland för den här gången. Vädret är gudomligt och vi badar hela dagarna. På kvällarna rider vi i strandkanten...

 

Vi åker hem till fastlandet måndag kväll så jag är tillbaka på bloggen på tisdag.

 

 

 

/Anna

Beskedet kom igår. Nu finns inte ett enda ekipage från "silverlaget" förra året kvar. Shamwari är såld, Sara Algotsson-Ostholt är gravid, Herta är skadad, Mister Pooh har en infektion.

 

Men detta ger många andra svenska ryttare chansen att glänsa/prova rida ett VM. (Nominerade: se tidigare inlägg)

 

/Anna

 

Jag kommer inte att rida EM på ponny. Punkt slut. Jag kan tjura hur länge jag vill, men oavsett om vi är kapabla att genomföra tävlingen eller inte har vi inte visat det på det utsedda kvaltillfället. Och det finns två saker jag kan göra:

a) Tjura

b) Njuta lite av den ponnytiden jag faktiskt har kvar

 

Det har gått över en månad sen jag missade kvalet men jag jobbar fortfarande på att bearbeta. Jag har ju varit inställd på att det är EM jag ska rida i tre år och slitit för det som en galning. Klart att det tar ett tag att släppa det.

 

Jag har ett minne sedan sommaren 2011, Filles och min första säsong tillsammans. Vi var på träningsläger i ett par dagar hos Mathias Gustafsson som jag tränade mycket för då. Under ett teoripass pratade han om att vi skulle ha tydliga mål om vi ville någonting med vårt tävlande (Anledningen att jag minns det här är att jag tycker att jag var rätt pinsam, haha). Så då sa jag rakt ut när Mathias pratat färdigt att "Jag vill rida de största mästerskapen för ponny. NM och EM och sånt."

 

Och när jag tänker tillbaka på det här tänker jag att jag har gjort mer än vad jag kunde drömma om när jag fick Fille. Jag visste ju knappt vad det fanns för mästerskap, det är under tiden som jag börjat sätta ribban högre och högre. Vinna varje tävling, rida de största mästerskapen, helst på noll straff. Det är inte rättvist mot mig, Fille eller någon annan inblandad.

 

Så helt plötsligt förstår jag vad mamma och alla tränare sagt hela tiden. "Okej, det blev inget EM. Men du har en massa andra roliga tävlingar att sikta in dig på. SM, NM och lag-SM." Fram tills igår tyckte jag bara att det lät som försök till att trösta ungen som visade sig vara otillräcklig. Men nu börjar jag fatta: det finns jättemycket roligt kvar. Och jag har liksom 30 år av tävlande framför mig, herregud, jag hinner med fler mästerskap. Jag ska inte förstöra det lilla jag har kvar med världens bästa Fille.

 

Livet kanske går vidare...

 

... tas ut senare men här är de nominerade:

 

 

- Viktoria Carlerbäck - Volt af Källstorp

- Dag Albert - Tubber Rebel

- Anna Hassö - Clover

- Anna Hilton - Matrix W

- Johan Lundin - Johnny Cash

- Malin Petersen - Sofarsogood

- Ludwig Svennerstål - Alexander och King Bob

 

6 ekipage får delta och representera Sverige (2 ska bort).

 

/Anna

Tyskarna regerade på hemmaplan och tog de första tre placeringarna med Sandra Auffarth (på den helt sjuka slutstraffen 33,8) , Ingrid Klimke och Michael Jung. Bäste svensk blev Johan Lundin som slutade på 23:e plats med Johnny Cash. Slutstraff 66,6. Övriga svenskar:

 

Plats 24: Niklas Lindbäck - Mister Pooh / 68,4

Plats 29: Malin Petersen - Sofarsogood / 78,4

Delad plats 33: Johan Lundin - Orup / Uteslutna i terrängen

(Ludwig Svennerstål strök sig inför dressyren)

 

/Anna

Vad kan vara bättre än att starta dagen med lite nostalgi?

 

Tittar på webb-tv från NM 2013. Åh vad roligt det var att rida den terrängrundan! Tyvärr går det inte att göra en direktlänk till videon, men på http://equisport.tv/ kan man klicka sig vidare till

 

Kategorier--> NBC 2013--> Cross Country test CCIP* 2  och sen gå in på minut 7. Så ser ni mig o Fille-pille!

 

Jag blir så inspirerad... och taggad på att vinna varenda tävling från och med nu! Haha... Samtidigt måste jag fnissa när jag ser hur jag red för, vad det nu blir, typ 10 månader sen... det har hänt lite sen dess :-)

 

 

Kram!/Anna

En tuff svensk dag idag när dressyrmomentet i Aachens CCI3* fälttävlan avgjordes. Även om Niklas Lindbäck och Mister Pooh presterade väldigt bra hjälpte det tyvärr inte laget, som just nu ligger sist.

 

Plats 15. Niklas Lindbäck - Mister Pooh 43,8 straff

Plats 33. Johan Lundin - Johnny Cash 52,6 straff

Plats 36. Johan Lundin - Orup 54,8 straff

Plats 42. Malin Petersen - Sofarsogood 66,8 straff

Ludwig Svennerstål struken inför dressyren.

 

Totalt deltar 42 ryttare (om man räknar bort Ludwig som strök sig), i ledningen ligger Sandra Auffarth på 33,8 straff följd av Michael Jung med 36,2 straff.

 

/Anna

 

Vi verkar ha supertur med vädret! De första 2 dagarna när vi kom var det grått och regnade lite, men sen dess har det varit soligt och alldeles lagom varmt. Dessutom har det blåst lite vilket ju är skönt för hästarna som annars har mycket att göra med insekterna (men hittills har vi haft förvånansvärt lite - till och med så att de slipper sina "pyjamaser" som jag kallar dem, alltså flugtäckena).

 

Måndag den 28/7 kommer vi hem till fastlandet igen. Sen ser planerna ut som följande:

 

2/8 Stilterräng 90cm i Nynäshamn

15-17/8 Lag-SM p90 Hofors

5-7/9 SM CCNP* Ljuslingsbacken

12-14/9 NM CCIP* Örebro

19-20/9 Obestämt. Den helgen åker vi antingen till Tågarp i Skåne och rider 2*, till Nyköping och rider DM, eller till Segersjö och rider - för blotta nöjet - finalen i SET. (Det där med Segersjö vet jag inte om jag tror på själv. Har ju inte kollat om jag skulle få plats - Fille och jag har inte mycket poäng att räkna med - och storhästklasser är kanske inte helt optimalt. We'll see what happens!)

 

Min åsikt? Alltså det är väl helt okej. Jag kan se flera fördelar med att man får tävla vidare på sin ponny. Om vi tänker såhär...

 

Majoriteten av Sveriges ridsportsutövare är tjejer i skolåldern.

Majoriteten av tjejerna i skolåldern rider ponny.

Majoriteten av de som rider ponny tävlar åtminstone någon gång ibland.

Majoriteten av de som tävlar, tävlar på lägre nivå.

Majoriteten av de som tävlar på lägre nivå gör det för blotta nöjet och inte för att bli bäst.

Majoriteten av de som tävlar för blotta nöjet skulle inte byta häst bara för sin egen utveckling (Vilket kanske en satsande elitryttare skulle göra).

Resultat: När ponnytiden tar slut mitt i gymnasiet skaffar man ingen ny häst utan låter hästintresset rinna ut i sanden.

 

Sporten förlorar på det här. Att lyckas hålla kvar sitt hästintresse genom högstadie- och gymnasietiden innebär ofta att man får ett mer varaktigt hästintresse livet igenom.

 

Nu är det faktiskt såhär att svensk ridsport utgörs inte bara av de som satsar och vill bli bäst och rida världscupen och allt det där. Det kan vara svårt för oss som nu vill det -  ;-)  - att förstå att inte alla vill bli bäst, men de allra flesta: funktionärer, ridskoleryttare, domare, hobbyryttare... håller på, tävlande eller icke-tävlande, mest för att hästar är det bästa som finns. Och jag tror att genom att låta fler fortsätta med sin ponny genom skolan kan vi bredda den här gruppen fantastiska människor ännu mer och sprida/bevara hästintresse. På så sätt kommer sporten också att växa!

 

 

/Anna

 

 

 

Lisen Bratt Fredricson Jag visste ju såklart vem Lisen var sen innan, men jag visste inte lika mycket om deras verksamhet förrän hon kom på Linköpingsmötet (en fälttävlansgrej) i höstas. Hon berättade bland annat om allt de gör på Grevlundagården och hur deras verksamhet ser ut och jag blev grymt imponerad. Lisen är inte bara helt otrolig som person utan också som företagare. Förutom att de tar emot hästar för utbildning, tävling och försäljning verkar de hinna med hundra miljoner andra saker också vid sidan om det. Mer om Lisen (och maken Peder)

 

Patrik Kittel Det finns en rolig historia bakom hur jag fick chansen att prata med honom: Jag befann mig på en mässa i BoT's monter, och såg en skylt "Patrik Kittel är här och skriver autografer kl 18" Jag kollade på klockan och sa till min kompis "Men klockan är ju 18:10 och jag ser ingen Patrik". Ja, haha, då stod han bara några meter bort... Hur som helst är han antagligen den absolut raraste, trevligaste och ödmjukaste "ridsports-kändis" (är det ett ord?) som jag träffat på. Han ser alltid lika glad ut, klappar om sina hästar och tyckte att det var jätteroligt att prata med en liten ridskoleunge på en ridsportsmässa när han antagligen hade mycket mer intressanta saker för sig. Stor guldstjärna! Mer om Patrik

 

Ridmässigt inom dressyr - Edward Gal och Hans Peter Minderhoud Jag kan inte se mig mätt på när dessa två tävlar/rider. Alltså wow, helt enkelt. Fram till bara för något år sedan var det främst Edward Gal som jag såg upp till, men sen såg jag Hans Peter rida Johnson en gång och nu måste jag helt enkelt säga att ridmässigt, i dressyren, är båda två stora förebilder. Så vansinnigt mjukt och osynligt helt enkelt. Mer om Edward Mer om Hans Peter

 

Ridmässigt inom hoppning - Marcus Ehning Även i hoppning är det som utmärker min främsta förebild mjukheten och de osynliga hjälperna. Man ser ofta Marcus Ehning rida världscupen på helt vanligt tränsbett. Är man väldigt duktig är det sällan man behöver något annat. Mer om Marcus

 

Fälttävlan - ? Intressant nog har jag ingen klar förebild i fälttävlan. Det är väl kanske svårare att bli så "komplett" i fälttävlan som man blir om man bara, till exempel, ägnar sig åt dressyr. Men om vi omformulerar och säger min förebild i terrängridning skulle jag säga Frida Andersén. Hennes hästar verkar gå raka som spjut.

Psst... Jag har faktiskt ridit Herta ett par gånger, i höstas, och jag kan intyga att det är lika roligt som det ser ut. Det är helt sjukt hur mellan skänklarna hon är, och hur lätt hon vänder för ytterhjälperna. Jag fick liksom fokusera på att inte ta i för mycket. Vi hoppade även några - små, alltså - språng/plaskade ett vattenhinder och galopperade några raksträckor på full fart. När jag tänker på "dröm-terränghästen" tänker jag på Herta och henne har Frida utbildat själv. Så därmed blir Frida min solklara "terrängryttar-förebild" ;-)

 

 

Det finns oerhört många förebilder att hitta inom ridsporten, jag plockade bara fram några jag kom att tänka på direkt.

 

Kram!/Anna

Måste bara dela med mig av denna... haha! HIPPSON hade grävt fram något gammalt material från Ryttargalan 2009... Hysteriskt roligt, Alexander Zetterman imiterar diverse ridsportskändisar. Han gör det så sjukt bra.

 

 

 

 

 

/Anna

 

Dressyr I dressyr tränar jag för Pia Fälth sen drygt 4 år tillbaka - jag började när jag var tolv. När jag kom till Pia så hade jag Lady, som var jättesned i kroppen, tjafsig i munnen, springig och inte kunde galoppera tretaktigt. Jag själv hade två meter mellan händerna, ville jag Lady något drog jag i ena tygeln och helst av allt skulle jag luta mig en meter till vänster. Så Pia har gjort underverk!

Det bästa med Pia är att hon kan coacha vem som helst. Trots att hon är så duktig och omtyckt plockar hon inte bara ut de duktigaste eleverna eller de med finast hästar. Hade det inte varit för Pias tålamod och otroliga talang för att se det goda i alla - vart hittade hon något positivt hos mig och Lady? - vet jag inte var jag hade varit nu. Pia dömer upp till Grand Prix och är B-tränare.

 

Hoppning Jag tränar hoppning för Lotta Björe, och det har jag gjort sen augusti-september förra året. Det bästa med Lotta är att hon är väldigt noggrann. Hon är noggrann med att vi ska förstå varför vi ska rida på ett visst sätt, hon är noggrann med att vi ska förstå svårigheterna med olika hinder, hon är noggrann med att vi ska kunna rida hästarna ordentligt på marken och fixa grundarbetet. Så som det ska vara.

 

Terräng/Fälttävlan Det här med terrängträning är ju lite speciellt. För att få bra träning åker man till olika banor, och med olika banor kommer det olika tränare. Så på sätt och vis har jag ju massor av terrängtränare... Men jag försöker att få med så mycket träning som möjligt för Annki Andersén. Annki är jätteduktig och har ju till exempel tränat upp sin egen dotter, Frida Andersén, som bland annat var med och tog medalj på EM förra året. Det bästa med Annki är att hon är så rak! Man får sanningen, oavsett om man vill ha den eller inte. Men det gör också att jag vet att när hon säger att jag gjort något bra, då har jag verkligen gjort något bra.

Andra jag har tränat en del terräng för är Mathias Gustafsson, Nina Lilja och Lena Bredberg - för att nämna några.

 

Pia och Lady - mina bästa dressyrtränare! ;-)

 

Kram!/Anna

Ville lysa upp er dag. Inget är roligare än bilder tagna vid precis fel tillfälle...

 

 

Ni har väl inte missat att vi åkt till vårt sommarhus på Gotland? Jag, mamma, min hund och så Lady & Fille. Vi stannar här i 2 veckor på semester, sen åker vi hem till Eskilstuna igen. Tyvärr finns det inte mycket träningsmöjligheter här så båda ponnyer lär bli riktigt tjocka. Men jag får väl helt enkelt rida lite mer på stranden då... Blink blink ;-) Inte för att göra någon avundsjuk alltså!

 

 

Jag hoppas på att kunna återuppta lite fotande. Jag tycker ju att det är väldigt kul men jag är en total amatör och har ett objektiv som ger mig väldigt strikta begränsningar. Men lika glad är jag ändå så ni kanske får något mer högupplösta bilder de närmsta veckorna!

 

 

Kram!/Anna

1) Hur dom än - Oskar Linnros

2) Survival - Muse Den oficiella OS-låten 2012. Personlig favorit...

5) Stand Up - Right Said Fred Ni visste att den här skulle komma... Den klassiska ärevarvslåten.

Ett utdrag ur Remember the name med Fort Minor. Stämmer ganska bra in på ridsport också! Förutom att någon glömde 99% money... ;-)

Kram!/Anna

 

 

Jag tycker fortfarande att ni ska berätta för mig om vad ni vill läsa mer/mindre om här på bloggen! Kommentera på det här inlägget eller det jag skrev för några dagar sen  här.

Cicci skrev:

 

Hej Cicci! :)

Tack så mycket! Det är saker jag tycker är kul att skriva om så det ska vi absolut försöka få mer av här på bloggen! Uppdateringen sköter jag och Patricia så gott vi kan: vi försöker se till att det finns något nytt att läsa varje dag!

Kram!/Anna

 

 

 

 

Kram!/Anna

Stackars Fille ser ju dräktig ut :( Just nu har vi så vansinnigt mycket insekter här och eftersom att hästarna är ute typ 12 timmar om dygnet blir de galna om de inte får skydd. Igår köpte vi det blåa täcket på Hööks, till Lady egentligen, men hon fick ärva det Fille haft hela tiden för det passade henne bättre.

Man kan just undra hur de tänkte när de sydde magplattan på det blå täcket?! Det passar på alla andra ledder... Men hänger en halvmeter under magen.

Kram!/Anna

I Eskilstuna har vi haft cirka 30 grader plus hela veckan. Störtskönt och allt det där, men svårt med hästarna. Har tagit dem morgontid men idag ska jag och mamma rida ut på kvällen. Både Lady och Fille kommer undan lätt nu för tiden, de har semester så vi rider bara lite på fälten och njuter av sommaren.

På lördag åker vi till Gotland: jag, mamma och hästarna. Då är det sommar på riktigt!

Kram!/Anna

 

- Skriv åt en domare! Rekommenderas OERHÖRT starkt. Dels hjälper du klubben, vilket alltid är kul, men framför allt lär man sig massor. Jag har hjälpt till på allt från lokal ponnydressyr till nationell PSG dressyr för stora hästar. Att vara den som skriver på protokollet är toppen. Man får en helt annan inblick i vad det är domare ser och tänker på. Jag har till exempel flera gånger hört "Jaha, Lisa är nästa ryttare. Henne känner jag igen, hon red ju här förra året när jag dömde och då gapade hästen något förfärligt. Hoppas att hon tränat på en mjukare hand" . Man får lite insikt helt enkelt.

- Träna uppridningar "Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck" brukar min tränare Pia säga. Hon är Grand Prix-domare, så hon vet nog. Nej men faktiskt, träna på att rida rakt, städat och mjukt in på medellinjen. Att inleda med en 8 brukar vara bra för resten av programmet.

- Plocka ut guldkornen När jag ska se mitt protokoll efter en ritt så letar jag först efter de högsta betygen (normalt 8or) och läser vad jag gjorde BRA. Vad domaren uppskattade. Sen kanske jag läser den lilla "slutklämmen" och slänger ett öga på de sista betygen för gångarter, lösjordhet, ryttaren mm. Men jag lyssnar aldrig särskilt noga om det är mycket negativ kritik. Jag kanske försöker förstå vad det är domaren syftar på, men tar mest åt mig av det jag gjort bäst.

 

 

Hej på er läsarna!

 

Vet ni hur ni skulle kunna göra mig lite extra glad? Lämna en kommentar om vad ni vill se mer/mindre av i bloggen framöver! Vi vill skriva om det ni vill läsa :-)

 

 

Kram!/Anna

- Le! Att du ler när du rider ger intrycket av att det är lätt och kul - vilket ju är vad man eftersträvar i dressyr.

- Prydliga vägar Om du har tid att ägna dig åt att gå ut i hörnen och rida perfekt runda volter måste ju det betyda att du har koll på allt det andra, ellerhur?

- Borsta av leran Det ser lite proffsigare ut, helt enkelt. Jag ser alltid till att knoppa, sätta upp håret, putsa lädret - särskilt stövlarna - tvätta Filles vita fot och åtminstone ge honom en riktigt ordentlig rykt, gärna ett bad. Kommer man ingligandes rena och prydliga visar man att man bryr sig, och att man är en van dressyrryttare.

- Satsa lagom Ett exempel: Fille har ingen riktig skritt. När det kommer till ökad skritt letar man efter övertramp vilket är jättesvårt, om inte omöjligt, att få till på Fille. Istället för att driva allt vad jag har och riskera en 4a i protokollet för ett par travsteg, satsar jag på att visa en bra form, harmoni och renhet och få en säker 6a.

- Bädda för en bra ritt Om din häst är precis likadan på tävling som hemma - grattis! För oss andra gäller det i alla fall att hitta ett sätt att få hästen så bra som möjligt på banan. Det vanligaste är att man får en spänd och lättskrämd häst och det gäller även Fille. För att det ska gå så bra som möjligt på banan måste jag ge honom bästa möjliga chans att vänja sig vid eventuella blomkrukor/läskiga slangar innan startsignalen går. Det kan innebära att jag missar min chans att visa upp mig, men min erfarenhet är att det gäller att prioritera det som underlättar för att göra en bra ritt.

 

 

 

Kram!/Anna

Igår var jag uppe klockan sex för att hinna rida innan det blev så varmt (vi hade 30 grader här i Eskilstuna igår). Nu vaknade jag av att min hund skällde klockan åtta!

En kopp te, lite skorpor, och så trampar jag snabbt till stallet så kanske i alla fall Fille och jag hinner ut. Det lät som att det skulle bli likadant väder idag.

/Anna

 

I år har jag och Fille alltid - med Eketorp som undantag, men jag vet inte om en internationell klass för stora hästar räknas. Alltså Linda Algotsson red samma klass liksom - legat i ledning efter dressyren. Det är totalt 7 tävlingar, varav 6 stycken på 1* och 2* nivå. Min kompis undrade om jag hade några tips. Någon hemlig formel liksom?

 

Till att börja med:

- det finns inga genvägar. Följande knep är saker som jag tror - tror! - hjälper, men inte på något sätt ersätter bra ridning. Alltså det är inte bara att ta till dessa och tänka att man per automatik har löst problemet med den där jobbiga dressyren... ;-)

- i 99,5% av fallen får man en rättvis bedömning från domaren HUR SOM HELST. Jag kan inte på allvar komma ihåg att jag varit med en gång när en domare varit helt koko och satt den sämsta först och den bästa sist. Sen kan man som sagt ha lite knep men huruvida man använder sig av dem eller inte kommer inte göra den stora skillnaden i protokollet. Men den lilla kanske...

 

När vi har rett ut det ska jag komma till vad jag brukar tänka på när jag åker på tävling och ska rida dressyr.

 

 

- Vem dömer? Om du har ridit för samma domare förut så har du både en fördel och en nackdel. Fördelen är att du kan plocka fram protokollet och se precis vad domaren ville att ni skulle jobba på - du kan inte ändra din ridning efter varje domare men om det till exempel var jättekinkigt att få volterna runda kan det vara bra att komma ihåg. Nackdelen är att domare ofta minns ekipage de dömt, vilket i sin tur kan vara både bra och dåligt.

- Hur fungerar programmet för mig och min häst?

Det kan vara bra att tänka igenom hur det kommer kännas. Om galoppen kommer tidigt kan det vara bra för den ena att få igång sin häst i början av programmet, men för den andra betyder det att hästen blir springig och tittig. Kan vara bra att lägga upp sin ridning efter det.

- Hur ser bedömningsgrupperna ut?

För varje "rörelse" man får poäng på ingår oftast en liten snutt transportsträcka. Men att kolla igenom hur bedömningsgrupperna ser ut kan vara ett bra sätt att trolla med poängen. Ibland ingår till exempel bara 10 meter av arbetstrav + en galoppfattning. Med andra ord, får du till den där enda fattningen har du en väldigt lättförtjänt 8a.

- Hur ser det ut runt dressyrbanan?

Ridhus/utomhus? Underlag? Tittiga saker runt om banan? Många hästar i näreten? Får man starta inifrån eller utifrån banan? Något i närheten som kan störa ritten (ex. maskiner som låter eller att det smäller i dörrar)? Något som min häst brukar reagera starkt på? Det kan man inte göra så mycket åt men den där lilla minuten man brukar få för att vänja hästen vid omgivningen bör användas på bästa sätt!

 

Mer tips kommer tisdag och onsdag kväll - ju mer jag skrev ju mer kom jag att tänka på och det blev helt enkelt för långt för bara ett inlägg... :-)

 

Kram!/Anna

 

 

Dressyren 2 problem: värme och insekter. Tack och lov var jag förberedd, när jag startade p90 förra året var det precis lika fint väder och lika vidriga bromsar. Så nu tog jag på Fille flughuva vilket jag annars nästan aldrig gör, vilket hjälpte lite. Men värmen gjorde att jag ville spara på honom så det blev minimal framridning. Totalt 25 minuter och då väldigt mycket skritt och stillastående.

Han var fin på banan! Jag har inget att klaga på, möjligtvis att han hade kunnat göra lite flashigare ökningar, men som sagt... det var varmt och underlaget (gräs) rätt hårt dessutom. Ryggningen var också fin. Första gången jag fick en 8 på ryggning! Resultatet blev -38,3 straff vilket kan översättas till typ 74,5%. Nytt pers i 1* dressyr!

Hoppningen Alltså för första gången i mitt liv upplevde jag en äkta köbildning till hoppningen. För att förklara kort för er som inte är så insatta i fälttävlan: Det finns ingen fast startordning eller starttider till hoppningen på en endagars fälttävlan. Däremot så finns det en regel om att man ska starta hoppningen inom 30 minuter efter avslutat dressyrprogram. Det här gör att folk droppar in lite olika, och ofta pågår det fler klasser samtidigt så det är dessutom olika klasser som turas om att hoppa. Som ni förstår kan det ju bli så att väldigt många kommer på en gång och det blir kö, men det har jag under 3½ säsong aldrig fått uppleva. HURSOMHELST gjorde jag en yttepytte framhoppning med kanske totalt 5 språng. Och inne på banan - håll i hatten nu - nollade vi! HAHA! Det har inte hänt på ett år. Men ni vet, plötsligt händer det. Jag red bra och Fille såg till att lyfta på benen. Då blir det bra.

 

Terrängen Åhgud. Man måste ha varit i Ljuslingsbacken för att riktigt förstå. Men om vi säger såhär - det är backar man sällan träffar på annars. Jag menar RIKTIGA mördarbackar. Och inte bara en, inte bara 2, utan 3. 3 mördarbackar. Sen är det dessutom inte lätt tekniskt, banan innehöll många svårigheter och flera stycken var i kombination med de här backarna. Efter hinder nummer 2 bar det spikrakt upp i kanske 50 meter och sedan preciiis när mjölksyran bitit sig in och kanske efter 2 galoppsprång på någorlunda plan mark kommer nummer 3.

Det flöt i alla fall bra för mig och Fille, med undantag för coffin och vattenhindret. När Fille skulle hoppa coffin blev han så jäkla paff när det kom en grav efter räcket, haha! Tack och lov var jag beredd så det tog aldrig stopp, det gick bara lite långsamt... Och i vattenhindret hände i stort sett samma sak. Glad över stocken, landar i vattenkanten och blir jätteförvånad. Travar. TRAVHOPPAR b-hindret som egentligen var 3 "galoppsprång" efter a-hindret. Galopp vidare till c.

 

Inte ett enda ekipage klarade av att gå på tiden, som var 4:54. Det svåra med att hålla tiden var att du nästan jämt var antingen i en backe eller i en anridning på ett hinder. På slutet var det lite glesare så att man hade en chans att springa på. Men Fille och jag gick 45 sekunder över tiden ändå. +18 straff

 

 

Kram!/Anna

Det hade vi inte räknat med. Jag åkte till tävlingsplatsen med en bra känsla, men i och med att jag ägnat halva årets säsong till att försöka kvala EM har jag inte satt mig in i Svenska Cupens regler och hur ställningen såg ut innan finalen... Trodde att det var ett försprång jag inte kunde ta igen.

En journalist från Tidningen Ridsport kom fram och intervjuade mig efter segern... Så antagligen kan ni snart läsa om mig i tidningen också!

Fullständig rapport om hur de olika grenarna gick kommer senare idag, nu är vi snart framme i stallet för att dela ut äpplen och morötter till Lady o Fille; Lady får förstås också, hon har ju varit väldigt duktig på att gå i hagen och vara förstaponny!

Kram!/Anna

Inte 301 alltså. 301 is sooo last weekend.

/Anna

Alltså. Djurens Rätt har dragit igång en kampanj för att rikta uppmärksamhet till hur "illa" hästar far inom ridsporten och för att skapa debatt. Jag läste om det här hos HIPPSON. ( länk: http://www.hippson.se/artikelarkivet/hippsonnews/djurens-ratt-huvudfokus-for-den-har.htm )

Och jag blir så trött. Men jag blir inte trött på Laban Carlsson eller Djurens Rätt (Jo, kanske lite då) utan framför allt alla ridsportare. Det här väcker jättestarka reaktioner. " RIDSPORT SKADAR INGEN HÄST OCH ALLA HÄSTAR MÅR JÄTTEBRA OCH GUD VAD DE BEHÖVER LÄSA PÅ, FATTAR INGENTING, PUCKON ". Mm, precis. Våra hästar mår jättebra och därför måste vi smutskasta hela organisationen och avfärda allt de säger med argumentet att "de inte har läst på och allt de säger bygger på okunskap".

Ta det lugnt. Lyssna. Bemöt. Hur tror ni SD fick så många väljare? Inte genom att alla som är pro invandring i lugn och ro förklarade att fördelarna med invandring överväger nackdelarna i alla fall. Utan vi reagerade med att tjuta och anklaga SD:are för att vara en massa saker, vi kallade dem icke-pålästa/korkade/obildade/rasister med mera. (Och det kanske de är...) Men de får bara fler sympatisörer om vi fortsätter smutskasta istället för att bemöta. Samma princip gäller i ridsportsdebatten.

Jag tror inte en sekund på att så många hästar far illa inom ridsporten som påstås. Men jag tror inte heller att det är ett nolltal, och jag tror inte på att "om hästen inte ville gå dit skulle den inte göra det". De drillas ju trots allt av oss och hjärntvättas att göra som vi säger från dag 1.

För mig verkar det som att de flesta påståendena gjorda av Laban Carlsson/Djurens Rätt, eller många av dem i alla fall, bygger på okunskap. Men varför är vi ridsportare så dåliga på att lyssna ibland? Låt dem säga felaktiga saker då. Förklara varför de har fel. Börja inte gråta.

Han har flera poänger, även om underlaget är skevt. Det är väl inte omöjligt att vi behöver ta en titt på vad vi gör i den här sporten av en anledning, och vad vi gör på grund av tradition. Och att vi på avelssidan behöver tänka mer på hållbarhet och temperament än vi gör idag är väl inte helt fel?

Ta det lugnt. Lyssna. Bemöt.

/Anna

Tävlingarna duggar tätt just nu. Nästa är i Ljuslingsbacken i helgen, Fille och jag startar CNCP*. Förra året vann vi p90 på samma tävling så nu får vi helt enkelt se till att göra favorit-i-repris.

 

Sen välförtjänt semester för både ponnysar och mig. Helgen efter Ljuslingsbacken åker vi till Gotland i två veckor, för nästa tävling är lag-SM i mitten på augusti. En stilterräng i Nynäshamn klämmer vi nog in ett par veckor innan, för att känna lite på formen.

 

Jag har dessutom aldrig ridit en riktig stilterräng! En ny tävlingsform som jag aldrig kommit mig för att starta. Så det blir spännande :-)