Var så goda, här kommer ett litet tidsinställt inlägg! Vid det här laget ska jag vara i Warendorf, Tyskland, hos Team Ostholt (!) och prova på la dolce vita haha!

 

Nej, på allvar, jag lär jobba hårt och ha jättetrevligt och lära mig massor. In case jag inte har internet tyckte jag att det var en bra idé att ställa in ett inlägg jag ändå lovat er!

 

 

Jag tänkte berätta om hur min tävlingsdag ser ut när jag är på fälttävlan!

 

Förutsatt att det är en endagarstävling inom ett rimligt avstånd (att vi åker över dagen, alltså) börjar den förstås med att vi - i princip alltid - går upp äckligt tidigt. Har vi tur kanse det är så pass sent att jag hinner knoppa på morgonen och på så sätt slipper ha knoppar som blivit fula över natten. Något som är väldigt viktigt för mig en tävlingsmorgon är frukost. Jag ser till att åtminstone äta en riktig skål havregrynsgröt så att jag orkar hela vägen till lunch; jag äter inte förrän efter hoppningen igen.

 

När vi sätter oss i bilen och kör iväg är all ren utrustning packad och dubbelkollad, jag har med en liten "soppa", som vi brukar kalla det, åt Fille och eventuellt utskrivna vägbeskrivningar. Mamma (som alltid skjutsar mig, gulle henne) och jag brukar diskutera inställningen till tävlingen lite grann, vad det finns för mål. Till exempel att vattnet i terrängen ska gå med bra flyt. Sen brukar jag sova lite och surfa, tänka på annat tills vi är framme.

 

På plats delar mamma och jag oftast upp oss. Beroende på tävling kan det vara så att besiktningen måste ske innan dressyren, då ska någon hinna med den. Vi brukar försöka hinna med en oficiell visning av banan också, och så ska jag gå hoppbanan och se mig omkring efter dressyrbana och framridning innan start också. I sekretariatet ska veterinär- och ambulansavgifter betalas, vaccinationsintyg uppvisas och nummerlappar hämtas. Och går dresyren på gräs ska han broddas. Så ibland är det rätt mycket!

 

Jag rider oftast fram till dressyren en halvtimme. Ibland mer, ibland mindre. Det beror lite på hur pigg eller trött han är och om underlaget är tungt/det är varmt ute. Direkt efter dressyr måste man pinna till transporten och byta till hoppgrejer snabbt som ögat (oftast har man bara 30 minuter efter dressyren innan hoppningen ska vara genomförd, ibland 45). När hoppningen är klar är det alltid (nåja, nästan alltid) lång tid till terrängen och en liten chans att andas. Fille får sin lilla "soppa" (beståendes av betfor, salt, havre med övermycket vatten) och jag äter lunch, vrålhungrig. Efter lunch ägnas tiden åt att gå terrängbanan, helst går jag den tre gånger MINST. Vid ett tillfälle blev det två när det var kort tid mellan hoppning och terräng. Jag brukar säga att jag går

första gången för att få en känsla för banan

andra gången för att minnas den och

tredje gången för att planera i detalj.

 

Till terrängen rider jag fram cirka 20 minuter. Fälttävlan är ju alltid på sommaren, och då är det varmt. Dessutom är han lite "varm" efter de tidigare grenarna. Kan skriva om hur jag värmer upp i respektive gren lite mer i detalj en annan gång!

 

Jag vet precis vad jag önskar mig nu...

 

Jag har lagt ut i några facebookgrupper att jag har en hel del begagnade hästprylar till salu. Många har hört av sig och det ser ut som om jag kommer få mycket sålt.

 

Har ni tänkt på vilken win-win situation det är? Många letar efter vissa prylar som kanske slutat tillverkas eller är för dyra i nyskick, och jag har massor av gamla täcken, schabrak och urvuxna barnkläder som tar plats. Det finns massor av fördelar med begagnat!

 

- Jag slipper förvara en massa gamla grejer

- Köparen får köpa något billigt

- Jag tjänar pengar som jag kan använda åt viktigare saker... Eller kanske bara någon ny utrustning?

- Och såklart, nu ska jag låta som en gammal SO-lärare, men miljön tjänar ju också på det. Konsumtionen är rätt hög här i världen...

 

Så med fyra wins  så blir det ju en win-win-win-win situation!

 

Den här gången kommer jag använda pengarna jag tjänar till en extra fin julklapp till min kära mor... Hon har stått ut med mycket skjutsande och uppassande i år :)

 

Kram!/Anna

Tyckte att det var dags för en liten funderare igen. Den här gången tänker jag på foder.

 

De läsare som följt mig tidigare har läst liknande inlägg tidigare, men här kommer några tankar runt det här med foder och utfodring.

 

Till att börja med kan jag säga att mina ponnyer, trots det faktum att de är ponnyer - det vill säga lättfödda - äter de 14-15 kg protein- och energirikt hösilage om dagen var. De flesta brukar tycka att det är rätt mycket, men mina ponnyer är varken feta eller trötta. De är i bra form, med bra tänder och jämnt humör.

 

Men de får faktiskt lite. Varje kväll får de en halv deciliter mineralpellets, i och med att svenskt grovfoder oftast har dåliga värden på vissa mineraler, och en näve havre till det. Havren är för att de ens ska titta i krubban... De tycker inte att mineralerna smakar gott, men får de lite havre äter de oftast upp. Ett annat tillfälle som jag ger kraftfoder är på fälttävlan. Det gjorde jag inte förrän jag kom upp i högre klasser, och oftast är det för att Fille ska få i sig lite vätska, socker och salt under varma dagar. Jag blandar ihop betfor, havre och salt i en hink, blöter upp det på tävlingsdagens morgon och ger honom oftast mellan hoppningen och terrängen (ibland hinner jag ge lite före dressyren också).

 

 

Jag tror att kraftfoder är överskattat. Min ponny som tävlar fälttävlan, som ändå är en ganska fysiskt krävande gren, på elit- och internationell nivå äter knappt kraftfoder. Däremot finns det många hästar som går upp till kanske LA dressyr som äter både müsli, havre, betfor, olika mystiska oljor och fröer. Jag tror att det är ett sätt för företag att tjäna pengar; få folk att tro att dera hästar behöver speciella produkter om de är pigga, slöa, fäller, arbetar hårt, arbetar lätt, går på bete, står på boxvila, har lång päls, är svårlastade, går ensamma i hagen..........

 

De tjänar pengar på att vi vill våra hästar väl och inte vågar lita på vår egen känsla. Många tänker nog att de som jobbar med foder borde veta mer om foder. Troligtvis är det inte de som jobbar som foderförsäljare, utan de som jobbar med forskning på foder och hästars matvanor som kan ge bättre råd... Skulle jag gissa.

 

Men jag förstår förstås att det finns de som faktiskt behöver kraftfoder på riktigt. Har man riktiga skitvärden på sitt grovfoder, dräktigt eller digivande sto, så kan det förstås vara lämpligt att ge. Jag har ingenting emot kraftfoder, alltså. Jag bara tror att det är lite överskattat hos ägare av friska, normalt arbetande hästar... ;-)

 

 

 

Ger ni kraftfoder? Och vad, i så fall?

Ikväll var vi på hoppträning för Lotta igen. Lika jättebra som alltid! Med hjälp av hackamoret har Fille och jag hittat ett bättre samspel och då är det lättare att fokusera på och genomföra vad Lotta säger. Jag är jättenöjd!

 

Det blev ett par filmer som jag inte hinner ladda upp nu mitt i natten, ska försöka fixa det imorgon.

 

Nu sitter jag i fikarummet i stallet med en liten yogurt efter ett dressyrpass på Fille. Trots att han "ormade" sig (ålade) när jag kom åt honom ibland tycker jag att han var jätteduktig. Det är bara att rida på framåt när de slingrar sig. Faktum är att det nästan alltid hjälper att rida på framåt. :)

 

 

Alltså wow, den här helgen är störtskön. Visserligen ska vi upp i ottan för att ta ut hästarna imorgon bitti... Men på ett skumt sätt längtar jag efter det. Kanske lite onormala känslor för att gå upp tidigt, men det finns inget mysigare än att få vara i stallet innan solen gått upp och det enda som hörs är deras tuggande.

Håller ni inte med?

 

 

Förutom de uppenbara förberedelserna som att jag anmäler mig och så vidare, börjar förberedelserna en vecka innan tävlingen. Jag känner av min och Filles form, bestämmer hur veckan ska se ut i form av vilken träning vi ska ägna oss åt. Om jag till exempel haft en mindre lyckad dressyrträning ser jag till att hinna med ett derssyrpass i lugn och ro där jag kan hitta en bra känsla.

 

Dagen innan tävling ser jag till att allt som ska vara vitt är vitt (ridbxor, schabrak till exempel) och putsar lädret, badar/finryktar och eventuellt knoppar Fille. Jag rider oftast väldigt lugnt dagen innan en fälttävlan, jag lösgör kanske i 20-35 minuter eller rider ut en kortare sväng i lite skritt, trav och galopp. Den sista dagen brukar jag även gå in på klubbens hemsida, tdb och equipe online och kolla starttid för dressyren och att det inte är några oklarheter. Jag dubbelkollar också mitt dressyrprogram på ridsportsförbundets hemsida (jag lär mig alltid från stallbacken.com, har svårt för textade program).

 

Men de viktigaste förberedelserna är de mentala. Ett par dagar innan tävlingen, när jag har en rätt klar bild av min och Filles form, börjar jag måla upp olika scenarion om hur det kan gå på tävlingen. Till exempel att han bryter ut någonstans i terrängen. Jag måste vara förberedd och vara där och stötta honom vid varje hinder, men om det ändå händer måste jag kunna glömma direkt och rida an hindret ännu bättre. Dessutom måste jag kunna genomföra resten av banan precis lika bra som jag skulle gjort utan utbrytningen, den får inte ta mitt fokus.

 

Många pratar om att man bara ska sätta upp målbilder där man ser sig själv vinna och prestera jättebra, men det funkar inte för mig. Om jag står där mitt i tävlingen och upptäcker att jag inte gör det blir jag helt handfallen och kan inte genomföra resten på ett bra sätt. Istället målar jag upp bilder av olika saker som kan inträffa, hur jag löser problemen och sedan presterar bra/vinner. Det är mitt hetaste tips.

 

... Och hur en tävlingsdag ser ut tänker jag berätta i ett senare inlägg. ;-)

 

 

Vissa dagar är bara bättre än andra! Jag trodde att den här skulle vara hemsk med matteprov hela förmiddagen och sen 3 timmar hål till en mattelektion. Istället fick vi sluta efter provet, så jag hann ta hand om mina pållar strax efter lunch.

 

Riktigt lyx att sen få vila oavbrutet; vi har inga löxor och jag hade inga måsten!

 

Dagen blir ju inte sämre när jag tänker tillbaka på dressyrträningen igår som gick så himla bra, och sen får reda på att min flygbiljett till Düsseldorf är bokad!

 

 

Så galet taggad för Warendorf på lovet. Shiiiet!

 

Jepp, jag lever, och jag har haft världens konstigaste dag. Jag har mått illa ända sen lunch, alltså mått illa på riktigt, och lyckades inte peta i mig något förrän jag kom hem från stallet 21:30. Och det var inte mycket.

 

Resten av kvällen ägnades åt ett par sporadiska mattetal, lite fotboll blandat med ofrivilliga powernaps och så ett försök att vara social och trycka iväg ett blogginlägg.

 

Lady gick dressyr idag, något hon verkat tröttna på, och jag red bara lösgörande på Fille med serpentiner, skänkelvikningar och lite överböjning i halsen då och då. Imorgon är det dressyrträning som står på schemat för mig och Fille.

 

Glömde få med igår att tävlingen i Boekelo är avgjord och att Hannes Melin var bästa svensk!

 

En lång dag har kommit till sitt slut. Imorse/ eftermiddags startade jag LB & LA på Strömsholm, och så fort vi gjort i ordning i stallet och kommit hem har jag bara ätit och sovit haha...

 

Vi nollade LBn, så vi fick en liten rosett för CR. Hade en trevlig känsla, så det var kul.

 

Lång väntan på LA, en lagfinal skulle få plats emellan som tog massor av tid. När det väl var dags fick jag ett par jättefina språng på framhoppningen, sen när jag stod i collecting fick jag se tjejen på banan stå på näsan vid ett hinder hästen stannade på när de kom tokigt, men sen ångrade sig och försökte hoppa stillastående. Min bana gick bra just fram till det hindret, men vi kom också på en lite knäpp distans och Fille var på väg att lägga in ett extra galoppsprång fram till hindret, så vi fick två små fjuttiga sista vägen fram så då bromsade både han och jag. När vi kom igen hoppade han utan att blinka, och resten av banan var jättefin (hindret ingick dessutom en gång till i banan så vi fick hoppa det igen, jättefint språng). 8+2 fel på tiden blev 10 fel och plats 36 av ca 60. Larvigt nog var jag ändå mer nöjd med 110, han hoppade lite bättre och jag red lite bättre där. Känns som att han dragit upp benen lite extra på sistone! :)

 

Dagens moral är alltså: skär inte av en båge bara för att alla andra säger att de ska göra det. Det kanske funkar för dem, men risken är hög att man får en dum distans. Står där en väldigt parallell oxer på klassens maxhöjd har du problem :-)

 

Kram!/Anna

Hej allihopa,

 

uppenbarligen har jag tagit en kort liten paus från bloggandet men nu är jag tillbaka och kommer skriva som vanligt igen. Jag behöver nog inte upprepa mig, men som ni vet har jag jättemycket i skolan och hinner bara preciiis med både plugg och hästarna innan jag somnar typ klockan 9 varje kväll. Det är därför det har blivit så lite inlägg de senaste dagarna, mamma har varit borta på möten så de dagar hon vanligtvis skulle hjälpt mig med att ta hand om hästarna har jag haft extra att göra och ätit middag 22 och somnat.

 

Hur som helst så ville jag visa er ett par bilder jag hittat/fått från NM!

 

 imorgon står hopptävling på schemat! Håll tummarna! :)

 

Kram!/Anna

Hejsan ute i kylan! 

 

Här i Stockholm öser regnet ner! Inte mysigt alls! :( 

 

Har ridit lite med min kompis Felicia idag, kan väl inte säga att det var mysigt pga. regnet, men det var roligt iallafall. Alltid roligt med sällskap nu när det börjar bli mörkt och ruggigt! Prisse var som vanligt pigg och glad, så han mår bara bra. 

 

Nu blir det varm choklad och mysa i sängen med någon gullig disneyfilm haha! :)

Kram! /Patricia

 

Hello! 

 

Satt i bilen påväg hem från en tävling någon dag här nu, lite uttråkad som jag alltid är när jag åker bil och bestämde mig för att kolla i Prisses pass av någon anledning. Kollade lite extra på stamtavlan och fick helt plötsligt lust att släktsöka lite; och jag har hittat Prisses stamtavla hela vägen bak till hur långt som helst i bild! Så jag tänkte, det kan väl vara lite roligt att ha här på bloggen? :)

 

Har hittat massor utav spännande sidor, och på en kom jag så långt bak att det stod Ghost forest mare, New Forest Pony, eller Peggy forest mare och då var jag nere på 1600 talet! 

 

 

 

Hejsan! 

 

De två senaste dagarna här i helgen har verkligen spenderats med att tävla! 

 

Jag var i lördags på Sollentuna och hoppade, och det gick helt okej, jag är nöjd. En rivning i LC på näst sista hindret i grunden, verkligen en liten glidare, den kunde lika gärna ha suttit kvar, men men! 

 

I Söndags var det finalen i allsvenskan! Och det gick såååå bra! Jag var bestämd redan från början på framridningen, att nu skulle han gå fram ordentligt. Jag var nästan tvungen att rida lite förbannat på framridningen.. Och det gav resultat! Prisse var riktigt fin inne på banan, och med tre riktigt stränga domare så är jag verkligen supernöjd med mina 65,97%, eftersom att ryggningen kunde blivit mycket bättre och som gav mig en fjärdeplats individuellt bland D-ponnyerna! 

 

Finalen gick i LA:1 och det var i startordning Amanda, Katre, Elise och jag som red i laget. Det var bara en klass, en eftermiddagsklass och jag bland de sista vid halv åtta på söndagskvällen.. Tävlingen hölls på Enskede och Amanda red på 58%, Katre på 60%, Elise på 70% och jag på 65%. Dessa procent gav laget en tredjeplats! Det var verkligen hur kul som helst! 

 

Hej, förlåt att det varit så dålig uppdatering. Jag har i princip sovit mig igenom hela helgen och inget intressant har hänt. Trodde Patricia skulle underhålla er lite istället... :-)

 

Nu är det underbara måndag igen, vi sitter på vår första lektion helt själva nu när läraren stannade hemma för att ta hand om sitt sjuka barn. Lite synd om oss som blir utan genomgång inför vårt stora prov imorgon!...

 

Nu i helgen har jag ägnat mig åt att sova, komma ifatt med läxorna och rida dressyr. Jag lyckades få tag i den där inspon till dressyr jag saknade, och har ridit av bara sjutton! Och gissa vad? Det gav verkligen resultat. Fille tyckte såklart att jag var skitjobbig, men öppnorna, ryggningar och galopp-skrittövergångarna ar blivit såhäääär mycket bättre på bara ett par dagar. Det ska bli jättespännande att se hur långt man kan komma om man fortsätter i den här takten!

 

Idag får han och Lady en välehövd vila, ändå. Jag funderar på vad jag ska göra - föruom alla mina underbara nya läxor förstås - när jag inte ska rida? Vi får se om jag kan lura med mig en klasskompis eller två ut på fika :-)

 

Glömt säga att det pågår en tävling i Polen nu (idag är det terrängdag), Bialy Bor närmare bestämt. Sara Algotsson Ostholt och Johan Lundin är där och tävlar.

 

Hemsidan för Bialy Bor är på polska, och jag har fortfarande inte hittat ett sätt för alla oss icke-polacker att förstå sig på vad som händer där borta, men på deras startsida har de i alla fall ett schema för helgens tävlingar. Det hittar ni här!

 

/Anna

Om ni nån gång känner er lite nere över att ni rider lite fult - inga problem. Kolla bara på mig över det här hindret på senaste hoppträningen!

 

Hej gänget (eller god natt?) !

 

Tänkte bara säga att jag lever och är hemma efter en träning för Lotta Björe i hennes ridhus. Det gick jättebra, jag red verkligen och höll en riktig grundgalopp med en bra rytm hela vägen och växlade sitsen mer. Lotta sa själv att hon tyckte att jag gjort min läxa bra under den månad vi inte setts och då sträckte jag lite extra på mig! :)

 

 

Idag släpps biljetterna till världens bästa GHS! 

Igår tränade Fille och jag dressyr för Pia Fälth, som jag tränat för i över tre år. Träningen gick bra, men ända sen i somras har jag varit lite fast i ett tänkande.

 

När vi köpte Fille för 2 1/2 år sen hade han inte gått så jättemycket dressyr. Vi lärde oss tillsammans med hjälp av Pia, som på något underligt sätt kunde se att det kunde bli något av oss. Vi har tränat på ända sen dess och kvalade i vintras in till nationell dressyr som vi startade i början av maj.

 

... Och det var mycket, mycket mer än vad jag någonsin hade trott att vi var kapabla till. Vi är ju ett fälttävlansekipage, trots allt. Ända sen vi startade nationellt har jag haft det svårt att motivera mig själv till att fortsätta pusha både mig och Fille. Till utvecklingen hör ju trots allt att det blir jobbigt och obekvämt ibland, annars blir man aldrig bättre. Och där stannar jag nu för tiden. Inte för att jag inte vill jobba mig igenom det tuffa, utan snarare för... varför? Vi har redan kommit längre än jag trodde var möjligt. Vi kommer aldrig att vara bäst på en dressyrtävling. Dressyren vi har på en fälttävlan räcker redan till att alltid lägga oss på placering/ledning (med några undantag som berott på dåliga förberedelser). Och det är ju faktiskt fälttävlan jag satsar på.

 

Pia säger att vi kan mer, att jag bara behöver ställa högre krav på honom och mig själv. Att vi faktiskt skulle kunna kvala in till dressyr-SM, om jag bara gick in för det. Jag vet inte varför jag inte då väljer att gå in för det. Det är inte det minsta likt mig.

 

Jag tror att jag behöver sätta mig ner med lite inspo och sätta riktiga mål. Göra en plan. Det är sånt som hjälper till att motivera mig, hålla mig igång alla kalla, mörka vinterdagar.

 

 

 

Jag tror att alla tappar riktningen lite när det bara går bra. Förhoppningsvis är jag inte den enda som går igenom det här. Att ha två "karriärer" (fälttävlan och dressy) att välja mellan är ett oerhört lyxigt problem, jag klagar inte, men det är svårt. Inte många innan mig har satsat på både fälttävlans-EM och dresyr-SM samma år på samma ponny, så ingen har bevisat att det går. Jag vill ju inte bränna ut oss för att sen snuvas på varken det ena eller det andra. Men jag får nog lov att bestämma mig och våga satsa.

 

Fick just beskedet från tränaren att det blir till att starta Division I i dressyr i vår! Då blir det LA:1, LA:2 och LA:P1 som gäller. Sen när gick vi och blev ett dressyrekipage? 

 

Hoppla! Preliminärt besked att jag får åka ner till Warendorf och Frida Andersén & Sara Algotsson Ostholt på höstlovet Jösses, vilken ära... :)

 

Allt är ju inte helt klart än - vi har inte diskuterat något av det praktiska än. Men det lutar däråt!

 

/Anna