Jag hade bestämt mig för att verkligen göra allt av den här måndagen. Och jag lyckades... nästan. Tack vare en flyttad lektion började jag 10 och såg ett utmärkt tillfälle att rida på morgonen. Sagt och gjort, 07:20 satt jag i sadeln på Fille och vi stack ut för att konditionsträna (vilket för övrigt kändes riktigt fint, han var väldigt jämn och låg bra i tid utan att bli särskilt andfådd av 3,250m). Inne i stallet tog jag grepen i högsta hugg, mockade och cyklade sedan de drygt 3km hem med hunden. Dusch, skola och massvis med nya läxor, en ny uppsats, fler prov... Huvudvärken lät inte vänta på sig. Och jag som hade stora planer! Hade tänkt plugga ikapp lite extra för att slippa göra det på tävling i helgen. Ja, förutom ett pass på Forever efter skolan.

 

Väldigt hurtigt? Ja. Blev det så? Nej. Jag är fortfarande snuvig och hostar, min överdrivna morgonhurtighet tog helt enkelt ut sitt och det blev inget extra träningspass för min del. Men plugga hann jag.

 

Nu börjar fälttävlanssäsongen rulla igång på riktigt! Några av mina ponnykompisar som befinner sig på Irland har redan hunnit med ett par tävlingar, min första är nu i helgen. Samtidigt som jag rider i Tågarp går en tävling i Luhmühlen där många av våra svenska fälttävlansstjärnor kommer till start. Dessa är;

 

Hannes Melin startade i en tävling i England i helgen, och han verkar nöjd!

 

Cornelia knäppte massor av coola bilder! Hade svårt att välja så här kommer en stor bomb med blandad kompott :-)

Träningen gick bra! Framför allt var det kul att äntligen vara tillbaka ute i gröngräset och hoppa riktiga hinder ;-) Lite ringrostiga var vi, jag fick hitta tillbaka till terrängridningen jag inte rört på cirka 6 månader så det tog ett tag att komma igång. Jag tror att både Fille, jag och Annki ändå var väldigt nöjda när träningen var slut. Annki tyckte att min position och skänkel blivit mycket bättre sen i höstas, även grundgaloppen, vilket ju känns toppen.

 

Det var helt enkelt simpla saker som att hitta rätt tempo och balans för varje hinder och komma ihåg att rama in vänsterbogen (en gammal svaghet som dyker upp då och då - det är inte så illa men så fort jag slutar tänka på det får jag en utbrytning till vänster) som det handlade om. Saker som vi kan, men inte behövt tänka på sen september och därför är det ju klart att både Fille och jag måste hitta tillbaka och veta vart vi har varandra. Det värsta som hände var några utbrytningar (varav samtliga berodde på dålig styrning från pilotens sida) och ett par omtramp. Ingenting jag är orolig över för jag vet att det bara är för mig att rida som vanligt så ordnar det sig. Nu har vi ju fått hitta tillbaka till terrängandet. Och det var skitkul!

 

Kram!/Anna

Uppe med tuppen och på väg till Örebro för terrängträning! I gott sällskap av mamma och min dressyrkompis Cornelia som ska fota litegrann.

 

Här kommer lite bilder från lite av vad min lördag bjöd på!

 

Halelujah!

 

Idag har vi haft värsta vårkänslan i Eskilstuna. Det firades med två nakna, leriga ponnyer i hagen och en galopp i kanten av fälten tillsammans med Lady.

 

 

Om det är någon som minns att jag utlovade att avslöja en hemlis är jag ledsen, men jag måste hålla lite på den en stund till. Men jag LOVAR att berätta och jag LOVAR att det inte dröjer länge :-)

 

Igår var det dressyrträning för Pia som stod på schemat. Med tanke på att jag var förkyld hade jag inte så höga förhoppningar utan tänkte att vi fick göra vårt bästa, träning är ju träning och det leder alltid till något gott. Men oj vad bra det gick! Vi gjorde inga av de här jobbiga "krumelurrörelserna" - skön omväxling - utan mest de rörelser som finns med i dressyrprogrammet jag ska rida mycket av framöver i fälttävlansdressyren (det här). Sen avslutade vi med en liten "programridning" som också gick väldigt fint. Jag tyckte att det kändes som att vi hade bra flyt.

 

Pia sa efteråt att om vi presterade likadant på tävling borde vi ligga på rätt sida 70-strecket. Lovande!

 

Nu kanske till och med jag ska sova. Bara en fredag står mellan mig och nästa terrängträning, som alltså blir på lördag. Det är för Annki i Örebro igen, men denna gång ute i den riktiga terrängen. Iiiiip vad kul...!

 

 

Kram!/Anna

Hela min senaste vecka har sett väldigt konstig ut. Jag blev verkligen riktigt sjuk i helgen, men igår kväll tyckte jag att jag var tillräckligt fräsch för att försöka mig på en hoppträning.

 

Sagt och gjort, hoppträning blev det. Och det var jättekul, men inte särskilt smart! Efteråt kände jag mig mycket sämre, och imorse var det bara att inse att det inte skulle bli någon skola idag heller. Nu sitter jag med datorn i knät, hostar och snyter mig om vartannat och bara hoppas att jag fortsätter bättra mig så att jag har chans på dressyrträningen ikväll.

 

Klockan 15:30 händer något spännande, men jag tänker låta er undra lite så avslöjar jag hemlisen ikväll efter träningen!

 

 

Kram!/Anna

Dagens diss går tyvärr till ANKYschabraken... Visst är det fult med "hällorna" som håller schabrak på plats men detta måste vara 1000 gånger fulare?

 

Före:

 

Fälttävlan är en sport som åter igen är på väg upp, och framförallt efter Saras OS-silver 2012 började det diskuteras fälttävlan och huruvida det var en sport man tyckte om eller inte. Jag respekterar allas åsikter, och jag respekterar också de som kan ha fått en negativ upplevelse av sporten, till exempel att de gjort illa sig. Men jag hatar att lyssna på olika påståenden som inte stämmer. Därför tänkte jag ta upp de tre olika påståenden som irriterar mig mest och vad jag tycker.

 

Totalt helfel. Det finns massor av hopphästar i de högsta klasserna som går fälttävlan, och massor av fälttävlanshästar i de högre klasserna som även tävlar hoppning framgångsrikt.

Det jag tror att man syftar på när man säger såhär är att hästen blir slarvigare i sin teknik. Det tror jag däremot är möjligt, jag tänker på Fille som kan vara lite nonchalant ibland och det kanske han inte skulle varit om han inte gått fälttävlan? Jag vet inte. Hur som helst gäller det nog ett litet antal individer, och fördelarna med att låta en hopphäst gå fälttävlan överväger ju helt klart. Den blir allsidigt tränad, modigare, tryggare och bjuder bättre till exempel.

 

Tyvärr är hästar livsfarliga oavsett vilken gren man håller på med, de är djur och de är oförutsägbara. Dessutom sker de flesta olyckor med hästar under "vardagsridning", typ när man är ute i skogen, slappnar av och tänker på annat. Det innebär en högre risk att åka bil. Ändå sätter alla gärna sina barn i bilen och börjar direkt lära dem att köra bil när de är 16, köper bilar till dem etc.

 

Också helt ologiskt. Fälttävlan innebär varierad träning vilket enligt alla forskare är receptet på en hållbar häst. Dressyr- och hoppryttare ägnar sig mycket mer åt samma typ av ridning på samma typ (dvs perfekt) underlag, och nöter samma rörelser. Deras hästar håller inte alltid så länge, medan det räcker med att kolla på Linda Algotssons pensionärer (Jättekända Stand By Me "Bullen" till exempel) för att se hur fräsch en fälttävlanshäst är upp i åren.

Att hästarna kan skada sig på ett hinder är tyvärr sanning men det händer oftare att en häst går ut i hagen oh bryter benet än att den går ut i terrängen och gör det.

 

 

Kram!/Anna

Dressyr: Man subtraherar sin % från 100, sen tar man det gånger 1,5 och avrundar till närmaste tiondel. Exempel:

 

 

Hoppning: Man får 4 fel för första stopp, 8 för andra och blir utesluten på tredje. Jag vågar inte gissa om det är olika beroende på klass, som i hoppning, för jag har aldrig provat att stanna ut mig... Hur som helst får man även 4 fel för en rivning, och1 fel för varje sekunds överskridande av maxtiden.

Terräng: Man får 20 fel för första stoppet/utbrytningen/volt i kombinationen, 40 för andra, 60 för tredje och blir utesluten på fjärde. I högre klasser är man utesluten på tredje. Man har en optimaltid som man följer, om man överskrider den (eller i lägre klasser underskrider med över 15 sekunder) får man 0,4 straff per sekund.

 

Okej, så min exempelryttare var ganska kass. Hade typ ett fel av varje sort, men jag var ju tvungen att visa hur det fungerade ;) Och alla kan faktiskt ha dåliga dagar!

 

Kram!/Anna

Jag vet inte varför jag är förvånad. SJÄLVKLART ska jag bli förkyld just när Fille tillfrisknat. Tjock i halsen, ont i muskler och lite (tack och lov inte så mycket) feber. Knaprar alvedon.

 

Tyvärr inte min bild av lördagsmys.

 

På grund av fysikprovet jag gått och väntat på så länge kände jag att jag var tvungen att ta mig till skolan igår, trots att jag mådde dåligt. Resultat: sämre tillstånd efter skolan. Resultat: Tvingad att stanna i säng av min kära mamma (som är läkare, så det är omöjligt att komma undan). Jag tänkte att jag skulle plugga för provet nästa vecka, men det slutade med att jag fixade med hemsidan (ni kanske minns att jag "renoverar" ERF's tävlingssida?). Idag fick jag komma ut ur huset för att Fille skulle få konditionsträna - sen bums i säng.

 

Jag försöker glädjas över små saker; ingen tävling denna helg, alltså slipper jag missa något stort, men det är aldrig kul att köra på halvfart. Fått ställa in planer med mina vänner som jag knappt hinner träffa annars, så det känns riktigt trist.

 

 

Du och jag, temugggen!

Kram!/Anna

Kände mig så himla fiffig som kom på detta när vi var på IKEA!

 

Alla lindor kommer i fula plastförpaclningar som många ofta sparar i ett försök att hålla ordning på grejerna. Det finns svindyra "organizers" som är gjorda för lindor och som man kan köpa från ridsportsutrustningsmärken. Och så finns det lådan SKUBBS från IKEA. Den är till för att ha skor i men jag tänkte direkt att det måste vara en bra grej för lindor. 4 för 99;- och ett perfekt sätt att få lite ordning i sadelkammaren.

 

Fältävlan består som bekant av tre delar - dressyr, hoppning och terräng. De här tre momenten kan idas på en, två eller tre dagar. Det som alltid är säkert är att dressyren rids först av allt.

 

På en endagars fälttävlan, vilket är det absolut vanligaste om man rider på lokal-regional-nationell nivå, brukar en tävlingsdag se ut ungefär såhär:

1) Dressyren går med stor sannolikhet på gräs. Det går år väldigt många banor när man anordnar fälttävlan, därför brukar det bli så. Dressyrmomentet liknar vanlig dressyr väldigt mycket. Det som skiljer fälttävlansdressyren från vanlig dressyr är främst att vi har egna fälttävlansprogram, som innehåller vissa rörelser man inte brukar se i "vanliga" dressyrprogram. Till exempel ett halvt varv på stora mittvolten i mellangalopp.

 

2) Hoppning Även fälttävlans banhoppning liknar vanlig hoppning väldigt mycket. Den stora skillnaden är att eventuella tidsfel räknas om till ett fel (en straffpoäng) för varje sekunds överskridande av maxtiden, istället för var fjärde sekund som det annars är. På en endagars fälttävlan har man en begränsad tid innan man måste starta hoppningen. Vanligtvis är det 30 minuter som gäller, dvs senast en halvtimme efter att du är klar med dressyren ska du hoppa din bana! Hinder ser likadana ut och kombinationer förekommer på typ samma sätt som i hoppning.

 

3) Besiktning På varje fälttävlan ska alla hästar genomgå en besiktning innan de startar i terrängen, man kan göra det innan dressyren också om man vill. Det här gör man dels för hästens, dels för ryttarens säkerhet. Veterinären ser att hästen är hel och ren och i tillräckligt god kondition för att kunna genomföra terrängen på ett säkert sätt - de får utesluta en häst om de tror att den inte orkar med ordentligt. Först granskar veterinären hästen och känner på den när den är uppställd, sedan får man skritta/trava fram och tillbaka för att det ska kunna synas att den inte är halt.

 

4) Terrängen Terrängen är ju vad som kännetecknar fälttävlan, och är oftast vad alla ser fram emot under hela dagen. Terrängmomentet går över en bana med en viss längd och ett visst antal språng, beroende på klass. I de lägre klasserna handlar det bara om någon kilometer och kanske 12-15 hinder. Man kan hitta i TR exakt vad som gäller för vilka klasser - allt från hur smala smalhindrena får vara, till hur djupt vattnet får vara, till hur höga häckarna får vara, hur lång banan får vara etc. Terränghinder är fasta hinder, det vill säga de flyttar inte på sig om du springer in i dem. I varje bana ingår det dessutom ett vattenhinder som man måste korsa. Man ska inte hoppa över vattnet som i hoppning utan galoppera genom det (eller trava eller vad man nu gör, huvudsaken är att man kommer mellan flaggorna... ;) ) Förutom vattnet finns det massor av olika typhinder, som spetsar, kulvertar, stockar, murar, smalhinder, coffin, nedhopp, upphopp, trakhener, gravar... Listan kan göras lång och en dag kanske jag gör ett inlägg om olika terränghinder!

I terrängen har man även en så kallad optimaltid. Optimaltiden räknas fram utifrån banans längd och klassens tempo. 3 kilometer á 500 meter per minut = 6 minuters optimaltid. Rider man långsammare får man straffpoäng och i lägre klasser får man straff för mer än 15 sekunder underskridande också.

 

Och så, till slut, lägst straff vinner.

 

 

Hej alla fina bloggläsare! Hoppas ni har sluppit de senaste dagarnas kalla väder, för det har inte vi här i Eskilstuna. Vi fick lite snö för ett par dagar sen som försvann direkt men kylan är kvar.

 

Jag ber om ödmjukaste ursäkt för att jag varit så tyst här på bloggen de senaste dagarna! Det har blivit riktigt hetsigt med skolarbete och vi har ett stort fysikprov nu på fredag, som jag ägnar varje vaken stund åt att plugga till. Det är nätt och jämt att jag hinner med hästarna... Jag träffar dem bara ett par timmar om dagen och då stressar jag mig genom allt för att hinna med att rida, sen är det bara på plugget igen. Dessutom ska jag har nationella engelskaprov imorgon bitti. (Och egentligen försöker jag ju pilla på ERF's tävlingssida också, mitt lilla projekt jag berättade om förut. Det hinner jag ju tyvärr inte med just nu)

 

Vi har fler prov på väg men de är inte lika tuffa som fysiken, så förhoppningsvis blir allt som vanligt snart med massor av olika funderingar och uppdateringar från min sida! Jag saknar ju er, mina små läsare :)

 

Kram!/Anna

Hej! 

 

Fick en liten idé att skriva om min gamla ponny, Billy. Så.. hur ska man börja? 

 

Så, innan jag köpte Prisse så hade jag en liten, vit b-ponny som heter Billy Boy. Han var 118 cm hög och helt vit. Jag fick Billy redan när jag var fyra år gammal och han var sex. Jag hade bara ridit ett år på ridlekis, men har alltid varit i kontakt med hästar, så jag blev jätteglad! Jag sprang runt överallt och skrek att jag hade fått en ponny, och alla blev säkert jätteirriterade på mig, men jag brydde mig inte. Jag var så lycklig! 

Som utlovat (lite sent bara) kommer här mina bästa tips för uppvärmning på tävling!

Det mesta går egentligen ut på att minimera stress, då brukar man oftast känna sig mindre nervös och det blir lättare att fokusera. (Och dessutom är ju hästar väldigt duktiga på att känna av en stressad ryttare, så risken är att om du inte har fått ordning på grejerna gör du det också svårt för din häst att prestera)

 

Det här är ju inget konkret framridningstips, men kände att jag var tvungen att börja med det. Spelar ju ingen roll hur väl du rider fram om det blir en halvtimme för mycket/för lite! Se till att verkligen ha koll på din starttid (dressyr/fälttävlan) eller när du tidigast möjligen kan starta (hoppning).

 

Ju längre man hållt på och tävlat, ju lättare är det. Men det är väldigt vanligt att känna att man alltid blir påriden och det är omöjligt att rida den väg man planerat. Och ibland är det omöjligt att rida den väg man planerat! Det gäller att inse och acceptera det, och hitta ett sätt att värma upp som inte kräver en stor yta eller att man rider en exakt väg hela tiden.

 

- Övningarna jag gör på tävling är de jag gör hemma med några modifieringar. Serpentinerna blir till åttvolter för att ta mindre plats, skänkelvikningarna hamnar lite här och var istället för på diagonalen och övergångarna blir inte så utmanande utan mer start och stopp, ryggningar om hästen blir stark kanske. Med andra ord - jag hittar inte på något nytt på tävling. 

 

Jag har aldrig frivilligt provat något för första gången på tävling. Jag ser till att ha ridit med samma utrustning tidigare, jag rider fram med samma övningar och försöker få så mycket som möjligt att efterlikna hur det skulle gå till hemma. Åker ni på en tävling som jag är på kan ni ge er på att jag står i någon liten avskild skogsdunge och håller i ponnyn som betar. Just för att hade han varit hemma hade han betat i hagen. Hästar är trygga med vanor, men även människor. De gånger jag tvingats rida med helt ny utrustning (till exempel) har jag blivit tre gånger så nervös.

I och för sig har jag alltid kunnat hantera nervositeten, men det är inte lätt och det är helt onödigt. Är man proffsig kan man ju såklart hantera sånt här ganska enkelt, men är man extra proffsig ser man till att inte hamna i situationen ;) Men haka inte upp er på detta. Det händer alltid oväntade saker på tävling, ibland får man göra annorlunda än man tänkt sig och ibland får man helt enkelt göra något för första gången på tävling. Vilket leder mig till mitt femte, och sista tips.

 

Som sagt, ibland händer saker man inte förväntat sig. Shit happens! Folk rider på en, tygeln går sönder, arrangörerna ligger efter i tidsplanen, det börjar åska, någon annan på tävlingsplatsen begår ett misstag som drabbar dig. Och det är jätteirriterande när man lagt ner så mycket tid och pengar och pallrat sig hela vägen till tävlingsplatsen och så händer saker man inte kan påverka. Men det gäller att inte hetsa upp sig och bli arg eller ledsen eller vad man nu blir. Det komer inte att hjälpa min prestation. Släpp det. Lös problemet. Det kan fortfarande sluta lyckligt.

 

 

Hoppas att detta hjälpte någon där ute!

 

Kram!/Anna

Tja!

Idag har varit en mysdag i stallet. Det började med en föreläsning om kost för ryttare, hur man ska äta osv för att prestera på topp. Det var riktigt intressant faktiskt och man fick en massa att tänka på!

 

Jag red lite dressyr på Blackie också, Cajsa, en jätteduktig tjej från stallet fotade mig och Luana lite och hon är verkligen superduktig på att fota. Jag tipsar verkligen om hennes instagramkonto med över 2000 följare, Cajsanikon heter hon. Sjult duktig! 

 

Blackie var fin men lite vild då det blåste så sjukt mycket här idag. Men nu hon är rastad och klar för att hoppa p&j imorgon. Vi ska vara med i två småklasser hemma på klubben bara, 70 och 80cm. Alla måste börja någon stans! :)

 

Allt för nu, desto mer imorgon! 

 

Kram! / Patricia

 

 

Lady är ett 21-årigt maxat D-ponnysto. Hon har lågt ansatt hals och ganska långa, raka bakben. Det här ger resultatet att hon lätt blir markbunden i sina gångarter och hamnar på bogarna. Dessutom kan Lady vara lite kärv i munnen, det vill säga hon har inget som helst emot att hänga i handen eller ha en liten dragkamp då och då om det gör att hon kan slippa undan lite jobb. Hennes stora styrka är att hon är oerhört känslig, lydig och att hennes lite markbundna gångarter gör henne lite kvick i fötterna (t ex farligt snabb i omhoppningar).

Jag brukar skryta om att Lady är så fräsch för sin ålder, och det är hon verkligen, men efter 20 har det märkts en tydlig skillnad i att det tar längre tid för henne att komma igång och mjuka upp sig. De första 15-20 minuterrna brukar jag låta henne välja tempo och istället jobba med lösgörande övningar (mina älskade serpentiner och skänkelvikningar!). Jag skrittar en lite längre period med Lady, kanske 10 minuter, innan hon får börja trava. Ibland kan den här första perioden med skritt+trav i lösgörande arbete ta upp mot en halvtimme. Det beror på, helt enkelt. När jag känner att hon kommit igång och börjar få upp farten lägger jag in en skrittpaus, sen galopperar jag en stund. Helst mycket stora volter och fyrkantsspår med mycket framåttänk. Då kan jag få med mig bakbenen i galoppen från början, som annars nästan blir 4-taktig. 

 

 

 

Fille är en 13-årig D-ponnyvalack. Han är väldigt lång i kroppen, vilket gör att han är lätt att lösgöra men har mycket kropp att ha hand om när det är dags för samling. Han är generellt sett väldigt fin i munnen, men är han väldigt pigg/spänd eller börjar bli trött på samling kan han bli lite stum. Filles styrkor är att han har bra gångarter och en super inställning till allt arbete. Ibland gör hans lite "gungiga" gångarter att han blir lite långsam och oengagerad, vilket i sin tur ofta går ut över hur han hoppar.

Med Fille blir temat på uppvärmningen mycket mer engagemang. I 9 fall av 10 är han lite långsam, det 10 fallet springig, men 10 av 10 gånger behöver jag få honom fokuserad och känslig för hjälperna. Först lösgör jag alltid, låter honom komma igång lite först i skritt och sen i trav med serpentiner och skänkelvikningar i sammanlagt cirka 10 minuter. Rider jag dressyr kan jag sätta mig i sadeln redan då, är det mer hoppinriktat rider jag lite mer lätt. Efter dessa 10 minuter börjar jag göra tempoväxlingar i trav och skritt-trav-övergångar. Rider jag på långsidan kanske jag går 2 meter innanför spåret för att se att han är med på noterna. När jag känner mig nöjd, när han är uppmärksam och fokuserad, tar jag en skrittpaus. Sedan fattar jag galopp, även där gör jag tempoväxlingar, och sen kan uppvärmningen rundas av med övergångar mellan alla gångarter i olika kombinationer och kanske några halter/ryggningar.

 

Kram!/Anna

Är det någonting jag brukar lyckas bra med, är det faktiskt att värma upp! Därför tänkte jag dela med mig av mina bästa övningar för att värma en häst.

 

 

1 - Serpentiner. Jag är serpentiners största fan! De går att variera i det oändliga och anpassa efter häst, men de är alltid en lika perfekt blandning av raka och böjda spår.

 

Min dag såg väldigt annorlunda ut idag. Jag vaknade - av mig själv - 06:15, klarvaken. Det brukar jag alltid göra när jag vet att jag ska till stallet på morgonen. Finns inget bättre än att vara i stallet riktigt tidigt, så då vaknar jag runt 6 och är superpigg...

 

Hur som helst bara studsade jag upp ur sängen och befann mig inte långt senare i stallet. Jag red ut på Lady, mockade och släppte ut lite hästar innan jag cyklade hem igen. Tanken var att jag skulle gå i skolan och vi skulle åka på hoppträning på kvällen, men Fille har varit lite snuvig de senaste dagarna och hostat till och från. Därför har han tagit det lite lugnare, men jag trodde absolut att han skulle vara helt återställd idag. Men nej, fortfarande snuvig.

 

Med inställd träning fick mamma och jag en hel ledig eftermiddag/kväll tillsammans. Och som ni såg mitt tidigare leder det till ett och annat... ;) Vi åt semlor, åkte förbi stallet och klappade på hästarna, svängde förbi Hööks för en saltsten, och senare bar det av till Sanna Nilsson. Min födelsedagspresent var ett par dressyrstövlar, så vi bestämde till slut exakt vilka det ska bli - en hemlis jag avslöjar när jag får dem - och när vi ändå var på plats passade vi på att roa oss med att hitta den snygga outfiten! Jag fick ju ett presentkort hos Sanna för mina prestationer under 2013 på vårt årsmöte hos ERF, så det kostade inte mycket heller :)

 

Och så avrundades kvällen med middag och den nya serien Ryttareliten. Jag blev förvånad över att den var så bra!

 

Såg ni på Ryttareliten? Vad tyckte ni?

 

Kram!/Anna

Att dö för! Idag blev vi en supersnygg klarblå dressyroutfit från ANKY rikare.

Hejsan!

 

Idag blev det en liten hoppträning på jursta. Igentligen skulle jag inte vara med, men Fia undrade om jag ville åka med med Blackie, och självklart sa jag ja. Det var jätteroligt! 

Vi hoppade mest lite övningar på smidighet och lydbarhet, alltså mycket svängar och så. Blackie var som vanligt pigg och glad, och det gick helt okej. Hon orkar och förtstår inte riktigt att man ska lyfta på benen när det inte är över sockerbitshöjd, men det är väl det enda. Hon lär sig nya saker och är så duktig!

 

Prisse går just nu, han är jättepigg och bockar runt som vanligt när man går med honom haha.

 

Och imorgon blir det dressyr i tävlingsgruppen, men nu ska jag gå och plugga! 

Kram! /Patricia

 

 

Fälttävlan är den ultimata ridsportsgrenen. Man mäter sig i tre olika discipliner: dressyr, hoppning och terräng. Dressyren och hoppningen i fälttävlan påminner mycket om vanlig dressyr och hoppning men kan skilja sig lite. Framför allt är det terrängen som kännetecknar fälttävlan för de flesta. Man rider en bana som kan gå på varierande underlag, i uppförs- och nedförsbackar, med fasta hinder och mågna olika hindertyper (bland annat vatten man ska galoppera igenom), som beroende på klass varierar i antalet kilometer.

 

Klasserna i fälttävlan brukar delas upp i "centimeterklasser" och "stjärnklasser". Centimeterklasserna är de lättare klasserna och heter så för att de har klassens hinderhöjd i namnet. i p80 är hindren till exempel 80-85 cm höga och i H100 är de 100-105 cm höga. "Stjärnklasserna" går från en- till fyrstjärnigt där fyrstjärnigt är den allra högsta, svåraste nivån.

 

När man beräknar resultat i fälttävlan räknar man straffpoäng(penalties). Ju lägre straff man har, ju bättre är man. Exakt hur man räknar förklarar jag i nästa inlägg!

 

En sak som jag vill lära er som läser, mina blivande fälttävlansexperter, är att terräng och fälttävlan är två helt olika begrepp. Kommer jag hem från en fälttävlan frågar någon hur det gick i dressyren, hur det gick i hoppningen och hur det gick i fälttävlan (och jag får alltid rätta dem för jag står inte ut med när man säger fel... ;) ).

Fälttävlan är grenen (dressyr+hoppning+terräng).

Terräng är momentet när man rider på fasta hinder.

Idag är det vår i Eskilstuna! Lite blåsigt men varmt och soligt :)

 

Började dagen med att göra i ordning i stallet, mockat och fixat var det rätt tidigt så jag hann både titta till Fille och rida en sväng på Lady i det fina vädret. På Lady passade jag på att rejsa lite i kanten på åkrarna, barbacka på hackamore förstås ;)

 

Broddar ur + täcken av = lyckliga hästar! Fille rullade sig, typ 15 gånger...

 

Med andra ord, en perfekt dag för hopptävling på Vilsta! Suttit i domartornet sen strax efter 11, genom 1,20 och nu drar det ihop sig mot 1,30. Det här är ett av mina favoritjobb som funktionär, för man hinner se så mycket ridning. Så jag njuter mest!

 

 

Tänkte bara knepa ihop en liten kortis idag,

jag ska antagligen gå och lägga mig rätt snart för att komma upp i tid imorgon. Jag måste hinna rida innan jag ska vara funkionär på våra hopptävlingar på Vilsta. Fille har verkat lite förkyld idag så jag ska passa på att titta till honom imorgon bitti också. Det sista vi behöver är att han blir sjuk, min lille man...

 

Annars har jag inget intressant att berätta om, mer än att jag hoppas på att få ut del 1 i min eftertraktade lilla "fälttävlansserie" under helgen! Nu blir det i alla fall till att läsa lite i boken jag ska redovisa på engelskan, Pride and prejudice, te och vilken kaka som helst som jag kan få tag i  ;)

 

Kram!/Anna

God kväll folket! Jag ska precis gå och lägga mig efter en lång dag. Trots att jag börjar skolan sent gick jag upp tidigt för att hinna med ett besök hos frisören och läxor innan fysiklektionen började. Vuxenpoäng på det?

 

Självklart hann jag inte med alla läxor ändå, vilket resulterade i att jag kom iväg till stallet sent... Igen. Men det bästa som finns måste vara stall på morgonen och kvällen! Båda ponnyerna gick bra, Lady gick bara en halvtimmes lösgörande och Fille fick träna lite på bommar. Klockan 22...

 

Vilken tur att det är så himla kul att det inte gör något att det är typ mitt i natten! Och on top of all, idag är det EN månad till årets första fälttävlan. Så nu är det bara glada miner!!

 

 Såg denna bilden på instagram, och kände att YES!

 

Som ni kanske vet sitter jag i tävlingskommittén i ERF. Jag tycker ju att det är så sabla kul att fixa och trixa med tävlingar och få vara med och tycka till! Hade jag kunnat jobba med det hade jag garanterat gjort det.

Vi delade hur som helst upp ansvarsområden bland oss i TK på ett möte nyligen, och jag valde att ta på mig att ta hand om hemsidan! (Tävlingssidan, vill säga) Så fort jag får tid numera går jag in och pillar och snart ska ändringarna börja publiceras. Det ska bli jättekul att fräscha upp och göra sidan mer modern!

 

Kika gärna in... 

 

http://www1.idrottonline.se/EskilstunaortensRF-Ridsport/Tavling/  och om ni kommer på något som saknas, skriv till mig och tipsa! Antingen som kommentar här på bloggen, eller på mail [email protected] . Då blir jag jätteglad :)

 

Kram!/Anna

Ja, som jag sa tidigare nu så har vi en ny häst att presentera här på bloggen!

 

Denhär damen heter Black Conn, och kommer direkt från Irland. Hon är 7 år och jättesnäll verkligen. Hon kan inte så mycket, men lär sig extremt fort, och förhoppningsvis så kanske vi kommer kunna starta något! :)

 

Blackie som hon kallas, älskar att springa fort och hoppa. Det är ett väldigt tryck i henne, och hon är väldigt känslig. Hon reser sig väldigt snabbt om man tar för mycket i henne, men när hon väl slappnar av är hon verkligen hur fin som helst. Änsålänge så orkar hon inte riktigt bära sig i galoppen, så där blir det lätt att hon springer iväg med huvudet uppe i himlen, men hon har redan förbättrat sig. 

Hon älskar att hoppa, och hoppar allt. Hon har löshoppats 125cm och hon hoppar verkligen allt man styr på, inklusive terränghinder. På Irland så var det hennes liv att galoppera på heden och hoppa terränghinder, så förhoppningsvis kommer hon funka hur bra som helst sen när vi testar henne på terrängbanan! Hon har hoppat några terränghinder inne i ridhuset, och det gör hon utan problem. Så det ska bli spännande! 

 

Annars är hon verkligen jättesnäll, hur mysig som helst i boxen och så. 

 

Har en fulsöt bild på henne som Cajsa på http://cajsagullstrom.blogg.se har tagit!

 

Så det är den nya lilla ponnyn ni kommer få höra om en hel del här på bloggen! Kram! /Patricia 

 

 

Hej! 

 

Sedan vi hördes senast har väldigt, väldigt mycket hänt, både bra och dåliga saker. Prisse har råkat på en väldigt tråkig sjukdom, nämligen fång, men det är i stort sätt bra nu och vi ska börja gå med honom imorgon efter två månader i box för första gången, även ifall det bara är 5 minuter. Vet inte vem som är lyckligast för det, jag eller Prisse haha!

 

Men han lär vara igång igen till mitten/slutet i april nu, vilket är jättekul! Vi missar inte såå mycket iallafall.

 

Men, det har sin ljusa sida. Jag har börjat rida en ungponny som heter Black Conn! En bäcksvart liten dam med ett riktigt humör som ni kommer se väldigt mycket av nu i framtiden här på bloggen. Ska presentera henne i ett annat inlägg senare. 

 

Men annars rullar det på, rider Blackie 4 dagar i veckan, ibland fler, och hon lär sig nya saker varje dag. Är jätteglad över att komma tillbaka hit till bloggen! :)

 

Vi hörs! 

Kram! /Patricia

 

Hej igen alla läsare,

 

Jag måste bara säga att det är skönt att vara tillbaka! Pausen var ju ganska nödvändig med tanke på att vi verkligen vill hålla den här bloggen inriktad på fälttävlan och det är lätt att det spiller in en massa annat när det inte är säsong. Men nu jäklar närmar den sig!

 

Och det är så kul att blogga igen. Jag har tänkt och fnulat på massor av olika inlägg, både fakta och åsiktsinlägg, mycket jag vill dela med mig av. Men först tänkte jag säga hur vi haft det sen sist. Jag har ju lagt upp några enstaka inlägg men det är långt från allt.

 

Det här året har Fille och jag hunnit med en hopp- och tre dressyrtävlingar, med blandade resultat men man får säga att framgången har övervägt. På hopptävlingen kan man bara sammanfatta det som en dålig dag (jag började skriva den långa historian men suddade igen när jag insåg att inlägget skulle bli ljusår långt om jag gick in på alla detaljer ;) ). Men på dressyrerna har det gått rätt bra! Jag har skrivit om Botkyrka, Högbo & Mariestad, men nu i helgen gjorde vi två starter i Fagersta också. Där var känslan bättre än förut, men med ett par kraftiga missar hamnar man ju på ungefär samma %. Men ett av mina mål är uppnåt, nämligen att ha ridit alla FEI-programmen på över 60%!

 

Framöver kommer en månads vila från tävling, istället satsar vi på att få en bra regelbundenhet i Filles konditionsträning. Och förhoppnnigsvis mycket terrängträning! Jag längtar verkligen till att få komma igång, men våren verkar ha kommit tidigt så det finns en god chans att vi kan hinna med lite innan årets första tävling, som är en CNCP* 6/4 i Tågarp.

 

Och som vanligt pluggar jag livet ur mig! Därför kan det tyvärr bli några dagar man inte hör av mig, även i framtiden, men jag hoppas ni står ut med det ;) Jag tycker att man hellre ska satsa på kvalité än kvantitet, och då är det ingen mening med att sätta sig och blogga inpå morgontimmarna när man knappt kan hålla ögonen öppna efter en lång skoldag med läxor och stall och träning mm...

 

- Inlägg om mina bästa övningar, både dressyr och hoppning

- Åsiktsinlägg om allt möjligt i hästväg...

- Och mycket mycket mer!

 

 

Så håll utkik folks,

Kram!/Anna

 

Fantastiska nyheter! På tisdag drar bloggen igång som vanligt igen, så håll utkik för Patricia och jag är supertaggade och fingrarna kliar!

 

 

Kram!/Anna