Bloggen har legat i dvala, vilket har varit högst nödvändigt för er som undrar, eftersom att det inte händer någonting intressant över huvudtaget under november-december månad. Dessutom har ju jag inte vågat uttala mig om framtiden eftersom att vi funderat så mycket fram och tillbaka på hur vi ska gå vidare med hästarna (sälja Fille, inte sälja Fille...). Även om jag inte ännu känner att jag nått min perfekta lösning så börjar det klarna för mig.

 

Jag tror - i nuläget - att det blir så att Fille blir kvar. Vi ska tävla nationell dressyr och göra en kür och när vi hinner åka på våra favorit-fälttävlan (Mantorp, Hofors, Ljuslingsbacken). Vi letar efter häst att låna och jag har haft en del erbjudanden och varit och kollat på ett par hästar, men än så länge har ingenting lett längre än så. Det har varit allt från dressyr, till hoppning, till fälttävlan och allt från projekt till erfarna hästar.

 

Under tiden har ponnyerna gått på halvfart, och Fille hade en total-vila under slutet på höstterminen. Det tror jag att han behövde (definitivt förtjänade han det). Nu rullar vi igång så smått igen och har redan sett ut vår första tävling 2015. Jag har alltid tyckt om Trolldal och Katrineholms RF så valet landade på deras tävling 1 februari. Lady ska få åka med och gå ett program också!! :-) Den gamla damen kommer nog vara extatisk över att få se något annat än samma gamla vanliga "hemma". Lady går Lagtävlansprogrammet (alltså inte FEI utan allsvenskan) och Fille går både det och LA:P1.

 

Det var roligt att titta in på bloggen. Dess framtid är väl också lite osäker, antar jag, jag och Patricia får snacka ihop oss. Hon har förresten något jättespännande att berätta om vi nu kommer tillbaka på bloggen igen :-)

 

 

Kram,

Anna (och säkert Patricia fast hon inte vet om det. Haha!)

 

 

Fille befinner sig i lite av en viloperiod för tillfället. Det passar mig bra i tiden, jag hinner med Lady lite extra och jag får fundera i lugn och ro på hur framtiden, i hästväg, ska få se ut. Såhär resonerar jag just nu;

 

Det svåraste är att veta vad jag vill hålla på med: dressyr, hoppning eller fälttävlan. Mina föräldrar försöker locka mig till lite säkrare grenar än fälttävlan nu när jag ska upp på större hästar där det är högre fallhöjd och större tyngd att få på sig om man går omkull...

 

Pros and cons:

 

a) Jag tror att jag skulle kunna bli bra på dressyr! Utan att veta vad jag egentligen höll på med, haha, så lyckades jag ju väldigt bra med att ta Fille vidare upp i klasserna. Det kanske betyder att det är dressyr jag är bäst på? b) Jag tycker verkligen att dressyr är roligt. Och jag tvivlar aldrig på min förmåga i dressyr, då blir det ju aldrig så tråkigt. c) Det är inte lika stora risker kopplade till dressyr. Såklart kan man ju halka på en isfläck, gå omkull och bryta nacken men riskerna är inte lika stora i dressyr som i t ex fälttävlan. d) Dressyren kan jag ha mycket nytta av även i andra grenar om jag nu vill byta tillbaka i framtiden.

a) Jag skulle måla in mig i ett hörn. Chansen att det går att skola om en dressyrhäst till en riktigt bra hopp- eller fälttävlanshäst, är typ lika med noll. Notera att jag skrev riktigt bra, jag fattar att det säkert kan gå litegrann... Men inte så långt som jag skulle vilja. b) Ibland verkar det som att det är samma personer hela tiden som får chansen att vinna och bli uttagen till olika saker i dressyr. Oftast för att de förtjänar det såklart. Men tänk om det är som mina dressyrkompisar säger, att man måste ha det och det namnet för att verkligen få höga procent? c) Hästen måste ha så sabla mycket gång att det kanske blir omöjligt att hitta en för rimliga pengar, som har kommit en bit i sin utbildning.

 

a) Jag kan, precis som jag verkligen vill, få hålla på med flera saker samtidigt och slippa välja bort något b) Fälttävlan äger c) Jag har redan kontaktnätet och det är fälttävlan jag hållt på med då senaste åren. d) Har jag tur kan hästen ha en stor begåvning i hoppning/dressyr så om jag vill ta en paus från fälttävlan kanske jag inte behöver byta häst för att kunna byta gren.

a) Skaderisk. Olyckor händer. Typ alla proffs jag känner till, som har ridit fälttävlan sen de var unga, har vid ett eller annat tillfälle fått skall-/nack-/ryggskador, krossat bäcken, skulderblad eller lårben osv. Skaderisken är såklart kopplad till hur man rider, men fortfarande är det hur många superskickliga ryttare som helst, som utan att göra något fel, skadar sig. Illa. b) Hästen kanske inte är bättre än Fille, bara större. Alltså, jag kanske får göra ungefär samma resa igen. Upp i 2* om det går bra, så tar det stopp där (om inte tidigare). Jag kanske inte utvecklas lika mycket som om jag skulle hålla på med något jag vet att jag inte gjort förut.

 

a) Jag har aldrig provat mina vingar i hoppning! Aldrig satsat på det. Det skulle vara så kul att prova. b) Störst chans att hästen går att skola om. Det räcker med att den kan röra sig lite, vilket moderna hopphästar ofta gör, och så kanske både dressyr och fälttävlan går. c) Jag skulle ha mycket nytta, även i en framtida fälttävlanskarriär, av att vara duktigare på hoppning.

a) Det känns som att de går sönder hela tiden! Jag skulle inte vilja ha en över 11 år, mest av rädsla att den inte tränats hållbart. Jag tycker bara att jag hör att var och varannan hopphäst någon gång haft ryggproblem eller kotledsinflammationer. b) Jag ligger efter jämnåriga hoppryttare. Jag kan helt enkelt inte jättemycket om hoppning. Avstånd och sånt är jag inte så bra på. Däremot tror jag att jag rider bra, men frågan är hur mycket grundutbildning och rutin jag har att ta igen innan jag är ikapp mina jämnåriga.

 

 

Det kommer att ta ett tag innan jag rett ut det här för mig själv!

 

Kram!/Anna

Just nu går jag igenom en ganska jobbig hästperiod, tror jag. Det är svårt att motivera sig själv att träna och trimma en ponny som kan tas ifrån mig när som helst. Det tar liksom död på lite av det roliga. Jag har inte vågat tänka på nya mål att ha eftersom att jag inte har någon aning om hur läget kommer se ut till nästa säsong, om en månad, om en vecka. Jag tar det dag för dag och njuter av att ha Fille här just nu. Men tar man det dag för dag är det också lite svårtomöjligt att ha målsättningar.

 

Det är roligt att rida ändå. Det har jag och Lady haft i två år helt utan att tävla eller ha något mål med träningen, mer än att hålla henne frisk och ha kul. Men då har jag ju haft Fille att fokusera på och träna med.

 

 

Det bor en liten tävlingsmänniska i mig som har klåda i hela kroppen av att inte få träna skiten ur sig... Det blir så deprimerande när säsongen är slut och det inte händer något.

 

Försöker hålla mig på gott humör genom att titta tillbaka på alla varma sommardagar, roliga tävlingar och härliga rundor vi haft! Det hjälper lite, en stund i alla fall :)

 

 

 

Kram!/Anna

Lady fick åka med på Pia-träning igår! Det var säkert 6 månader sen sist. Vi var barnsligt förtjusta allihop; jag, mamma, Pia och inte minst Lady... Hon sprang nästan över mig när hon såg transporten! "Ta mig härifrån" haha... Nejdå :)

 

Hon fick inviga sina fina rosa saker också. Jag ska ärligen säga att jag fortfarande föredrar klassiskt, vita lindor eller blågult t ex. Men det är alltid lika roligt att klä upp Lady, oavsett vad. Och hon är ju en liten princessponny.

 

 

Jag tror att jag ska börja se mig om efter en naprapat eller något... Jag har oräkneliga muskelknutor över axlarna och skulderbladen, och har nu gått i två dagar med världens värk på högersidan i ländryggen. Varför det bara är ena sidan vet jag inte.

 

Det predikas alltid om att sätta hästen i första rummet. Sen predikas det om att man inte får glömma bort ryttaren. Man ska träna och äta rätt och sova ordentligt. Känner att om jag ska fortsätta prata om att man "måste ta hand om ryttaren också" kanske jag borde leva som jag lär.

 

Jag börjar på måndag.

 

 

Haha nej jag ska faktiskt ta tag lite nu... lagom till att tävlingssäsongen är slut....

Jag ville ju sätta mig ner och kolla på hur säsongen 2014 gick egentligen. Visste inte riktigt hur jag skulle göra inlägget men det blev något slags dressyr-hoppning-fälttävlan-upplägg i alla fall.

 

Nu har vi gjort årets sista fälttävlan och årets sista FEI dressyr. Det känns konstigt att sluta tävla redan i början av oktober, annars brukar jag rida vidare på lite hopptävlingar t ex. Men nu tror jag faktiskt att jag rundar av.

 

Om allt går enligt plan blir ju Fille såld innan nästa säsong. Det känns helt galet och hemskt och fel men det är så det är sagt. I så fall vill jag gärna avsluta vår tävlingstid tillsammans såhär, med en riktigt fin fälttävlan under 40 straff, vinst, medalj, toppenkänsla, och sen en placering i FEI dressyr.

 

Men vi får väl se. Jag har inte klarat att hålla mig borta från banorna särskilt länge förr ;-) Om han blir kvar ett tag till så är vi nog snart där igen.

 

 

Får nog sätta mig ner och kolla på säsongen som gått snart :-) Det är alltid kul att titta tillbaka och se hur långt man kommit.

 

Kram!/Anna

 

Nu är vi riktigt trötta efter totalt 10 timmar i bil på 24 timmar! Det tar alltså ungefär 2,5 timme för oss att åka till Högbo/Sandviken, och vi åkte upp och ner fredag kväll för en start, och nu lördag morgon för ytterligare en. Båda i regional FEI Inledande, idag var dock final i elitserien så det var 3 domare och lite strängare bedömning.

 

Hur gick det då? Jo, det gick jättebra!

 

Fredag När jag börjar trava fram känns det inte särskilt bra, jag känner mig liksom lite klumpig och Fille känns seg. Jag gör något lite controversial och ställer mig i lätt sits och ökar galoppen på långsidorna haha! Några dressyrtjejer såg lite paffa ut :-) Efter det känns det mycket bättre, Fille har vaknat lite och när han bjuder av sig själv känner jag mig inte lika "klumpig" längre. Vi gör tempoväxlingar i galopp, det blev så bra på Pia-träningen sist, någon travökning för att få upp ångan, och förvänd galopp genom hela kortsidorna (han har lärt sig att det brukar vara byte mitt på kortsidan och då segnar han till innan) i båda varv. Innan start får man gå runt lite inne på banan och jag passar på att gå förbi allt läskigt lite fram och tillbaka, så han får se att det inte bits oavsett vilken vinkel han kommer ifrån. Ridhuset är såpass smalt att man får rida längs sargen på långsidorna, inte jättebra för Fille eftersom att han tycker att dörrarna där är superskumma.

 

När vi får startsignal är han lite spänd i ryggen men åtminstone hyfsat fokuserad på mig. En skitsnygg uppridning, följt av ett program utan stora missar. Det allra mesta kan vi göra mycket bättre hemma på träning, men så är det ju alltid. Han har fortfarande mycket respekt för dörrarna i sargen, läktaren, domarbordet etc så jag väljer att bara satsa 90% i ökningarna och hoppas på en säker 6,5 istället för att köra järnet.

 

Resultatet blev fina 65,125% och en tredje placering! OJ OJ OJ vad glad jag blev!! Det är en liten milstolpe, det där med att vara placerad i FEI dressyr. Inte illa pinkat av min fälttävlansponny! Jag är så stolt över honom :-) Han blir bara bättre och bättre, och så fort vi tror att han börjar nå sin maxgräns slår han till igen.

 

 

Lördag Jag rider bara fram i 20 minuter, inser att han antagligen är lite trött. Fjärde dressyrpasset på en vecka, och ärligt talat vet jag inte om jag någonsin ridit så mycket dressyr på så kort tid. Framridningen blev ganska exakt som dagen innan. Först en lite ansträngd känsla, sen växla upp i galopp i lätt sits ordentligt och efter det ett bättre flyt. När vi får gå in på banan är han lagom varm, fokuserad och känns inte ännu trött. Dessutom är han inte alls lika rädd för allt läskigt inne i ridhuset, dörrarna i sargen och domarborden går nu att passera utan att spänna ryggen. Första halvan av programmet, med travskolor och travökningar, känns mycket bättre än dagen innan. Vi har lite mer av vårt hemmaschwung... även om jag såklart skulle vilja ha mer bjudning. Men han rör sig mer genom hela kroppen och det är behagligare att rida på, och man kan ju inte få allt. Vi hade lite otur när vi skulle göra första bytet. Först lägger man en åttametersvolt i galopp på ena långsidan. Just när vi börjar bli klara med den volten klampar någon uppe på läktaren, det vill säga två meter från hans öra, och han spänner sig lite och formen blir lite öppen, steget lite springigt. Jag prioriterar att samla ihop galoppen innan jag gör bytet, men bytet blir 1-2 galoppsprång för sent och fortfarande med den där lite för öppna formen.

Annars kändes det mesta faktiskt bättre än fredagsprogrammet!

 

Resultatet blev 62,292% (61.25%, 64.25% och 61.38%) och plats 10 av 16. Vilket jag är precis lika nöjd med som med det förra, domaren som dömde fredagen var också den som höll mig högst. Hos honom backade jag inte ens 1% medan många som var med dagen innan backade 3-4%. Mao jag tolkar detta som att jag "höjde mig" 2-3%. :-) Det coolaste av allt är att jag bara är 1-2% från alla olika SM-ryttare i dressyr!

 

 

 

Nu fick ni ett helt dokument med redovisning om tävlingen, men inte en endaste liten bild ;-) I'm sorry men det gick inte att få några den här gången! Mamma är ingen fotograf och det var ingen där som kunde fota när jag red... Ni får nöja er med min favorit-dressyr-bild, tagen från CCIP** i Tågarp i somras. Ni har sett den många gånger, men för säkerhets skull, här är den igen:

 

 

Men det finns ljuspunkter! Fille gick bra på dressyrträningen igår, Lady är i fin form och ser toppenfräsch ut när hon närmar sig 22 års ålder. Vi har roligt tillsammans i skolan och tack vare att jag bytte har jag nu mer tid över till sånt som känns viktigt. Jag läser ämnen som känns meningsfulla och intressanta, och bara det hjälper en att hålla humöret uppe ganska mycket.

 

Framtiden för mig i fråga om hästar ser fortfarande otydlig ut. Nu ska Fille och jag först rida den här dressyrtävlingen, sen får vi se hur det utvecklar sig. Antagligen lägger vi ner tävlandet efter det, men det beror ju förstås på vad som händer. Om några dagar-en vecka kanske jag kan avslöja en hemlis men det vågar jag inte riktigt än... :-)

 

Imorgon startar vi FEI Inledande 18:48 och på lördag samma program 11:15. Önska oss lycka till!

 

Kram!/Anna

Efter DM blev det vila ett par dagar, men sedan Pia-träning på onsdagen och Lotta-träning på torsdagen. Idag, måndag, red jag dressyr och på fredag & lördag ska vi starta i FEI Inledande i Högbo. Elitserien pågår samtidigt men eftersom att jag prioriterat fälttävlan har jag inget lag; risken är ju att några tävlingshelger sammanfaller.

 

Nu är det typ 7 månader sen vår senaste dressyrstart så det känns riktigt ringrostigt med alla lite "svårare" rörelser som inte finns med i fälttävlansprogrammen jag ridit. Byten, öppna, sluta, skrittpiruetter, kilometerlånga ökningar... Vi har ju gjort lite sånt här på träningarna under året också såklart, bara inte varit jättepetiga eller ambitiösa.

 

Skulle nog inte påstå att jag har jättehöga förväntningar på helgens tävlingar utan det får gå lite som det går!

 

I helgen var det DM i fälttävlan för Södermanland, det gick i Nyköping och efter NM var jag lite i valet och kvalet om jag skulle åka eller inte. Det kändes som att allt mitt fokus under NM hamnade på att det skulle bli vår sista tävling tillsammans osv. Då tänkte jag att det kanske skulle gå jättedåligt om jag ställde upp i en till tävling där jag verkligen visste att det skulle bli vår sista.

 

Men vi åkte... och vilken tur det!

 

Dressyr Underlaget på både framridning och tävlingsbana var tungt och djupt. Jag var rädd att det skulle suga musten ur Fille, men i och med att jag inte brukar rida fram så länge hann han nog inte tappa så mycket. Programmet flöt bra, jag hade bara en riktig miss vilket var en halt man gör precis framför domaren. Fille stannade mitt i steget och just som jag skulle rätta honom kände jag att han började lägga vikten bakåt (på väg att börja rygga alltså) så jag lät bli. Det vill säga han stod still, men med benen åt lite alla möjliga olika håll. Det var ändå bättre än att riskera att han började rygga och få en 3a. Nu blev det åtminstone en 6a :-)

Bortsett från halten fick vi bara 7, 7.5 och 8 genom hela programmet! 73,81% innebar en ledning med 7,1 straff, jag hade 39,3 och 2an 46,4. Eyoooo

 

Hoppning 8 hinder, 9 språng. Banan var uppställd i ett ridhus som kändes väääldigt litet efter ett halvår på stora gräs- och grusbanor. Jag var rädd att tappa galoppen med en sån liten yta att jobba med. Effekten blev tvärt om! Ridhus brukar inte vara min och Filles grej, men i och med att hindren kom i stort sett hela tiden tappade han aldrig fokus eller galopp och vi fick en fin runda. 0 fel och fortsatt 39,3 straff!

 

Terräng Terrängen gick på söndagen. Det var lika blåsigt som på lördagen och de flesta hästarna var lite extra pigga och busiga. Fille kändes superfräsch, lyssnade bra och tog tag i alla chanser att galoppera på redan på framridningen. Där fick vi bara bra språng och samspelet däremellan var på topp.

Hinder 1, 2 och 3 blev väldigt fina språng, hinder 4 likaså. 5 var ett dropp och 6 en stenmur som kom ganska snart därefter. Sen nedförsbacke till nummer 7, en trakhener. Klockrent fram till trakhenern, men där fick vi lite svårt att hitta distansen vilket blev ett omtramp och lite otrevligt språng. Men full fart framåt och resten av banan, inkluderande vattnet (som bjöd på upphopp med relaterat avstånd till en tårtbit - inte helt busenkelt för att vara p90!), gick lätt som en plätt. I mål 8 sekunder under optimaltiden, så felfri igen. Slutstraff 39,3 !

 

Med andra ord är jag väldigt glad att jag åkte i alla fall ;-) Vi vann klassen och DM med 10,6 (!!!) straffs marginal!

 

Diverse mobilbilder - beklagar upplösningen - från helgen:

 

 

"Don't wish it was easier, wish you were better"

 

Dagens!

 

/Anna

 

 

 

Första halvan av helgen ägnade jag åt att göra allt skolarbete. Andra halvan ägnade jag åt att maniskt städa varje skrymsle i mitt rum. Så fort jag stannar upp kommer tankarna. Fille ska säljas. "Det är bäst så". Jag skrev till och med annonsen själv. Bad mamma att komma och kolla på den, välja bilder. "Vi kanske ska lägga ut honom som 'allround' också." Ja. Så får det bli.

 

Just nu bearbetar jag situationen. Tänk om någon ringer om 5 minuter? Tänk om ingen ringer på ett halvår? Det är en väldigt konstig tid som ligger framför oss. Jag har ingen aning om hur länge han blir kvar, kan inte sätta mål. Och det är väldigt svårt. Antingen så har man en häst som man sätter mål med, kämpar med och tränar med. Eller så har man inga mål, utan lufsar runt lite efter vad man är sugen på. Den här mittemellan-grejen känns jättekonstig. Jag kan ju inte bara lägga av imorgon och sluta rida. Men jag kan inte drömma om nya mål som dressyr-SM eller vad det nu skulle kunna vara. För någon kan ringa ikväll, boka provridning nästa vecka och han skulle vara borta.

 

Det här är också anledningen att jag skriver lite dåligt på bloggen. Jag har inte riktigt kunnat få en känsla för vart vi står, vart jag står. Det är inte för sent att ångra sig, ha kvar honom trots alla påtryckningar om vad som är bäst. Tänk att alla verkar veta vad som är bäst utom jag.

 

 

Mina tankar fylls mer eller mindre bara av en typ av tankar just nu - vad göra med Fille?

 

Det var sagt från början att han skulle köpas, tävlas, säljas vidare. Jag har ju vetat om det hela tiden. Men det blir i alla fall lika omöjligt och overkligt. Minns inte hur man gör utan sin lille Fille i stallet. Ingen som gnäggar när man säger hej, ingen som kommer travandes i hagen.

 

Våra tillgångar är tyvärr inte obegränsade, valet står mellan att ha kvar Fille - det klarar vi - men aldrig ha råd med storhäst. Eller sälja honom för att ha råd att ha, eventuellt köpa, stor häst. Det är en fråga om prioriteringar. Karriär eller Kompis.

 

Känslomässigt vet jag ärligt talat inte om jag pallar. Han är så kär. Familjemedlem. Jag har ju som sagt glömt hur man gör utan honom. Men jag försöker tänka såhär:

 

- Man kan göra två saker med Fille. Antingen pensionerar man honom vid 13 års ålder, eller så får han tävla vidare.

 Och vi kan inte pensionera honom nu.

 

- Om han tävlar vidare kan det gå till på två olika sätt. Antingen tävlar jag vidare, begränsad till klasser jag redan ridit, eller så får någon annan tävla vidare på honom. Och ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag att det inte skulle vara roligt att behöva gå "ner" till "bara" SM och sådant. Alltså får någon annan tävla på honom.

 

- Om någon annan tävlar på honom måste denne rida på honom. Typ jämt. Då står han antingen kvar på Hagby - där han står nu - eller inte. Och det finns ingen i närheten som lämpar sig vad jag vet.

 

- Om han inte står kvar på Hagby är han antingen uthyrd, på foder, eller såld. Och om han ändå är borta spelar det ju ingen roll för mig vilket av de tre alternativen är. Då blir det förstås till att han blir såld så att vi har råd med en häst.

 

 

Tror att jag kommit ett steg längre genom att skriva det här inlägget. Övertalat mig själv lite till... Men gud vad det är kämpigt just nu.

 

Hoppas ni kunde ha överseende med att det här inlägget tog ett par dagar! Ni visste ju redan att jag var sjuk, men jag har en del inlämningar i skolan den här veckan som jag helt enkelt måste fokusera på. Ja, förutom hästarna då ;-)

 

I alla fall så är det blandade känslor jag tar med mig från Nordiska! Plus och minus:

 

+ I år var en ryttare från Estland med. Det heter ju faktiskt Nordiska Baltiska Mästerskapen men det är inte så vanligt att de dyker upp. Heja heja :-)

+ Fantastisk utsikt från terrängbanan!

+ Fille avslutade terrängbanan med en riktig kanonkänsla

+ Han var fin i dressyren

+ Väldigt god mat på ryttarfesten lördag kväll

+ Många fälttävlansvänner på plats. Extra stort + för att Johanna var där! Johanna Pohjonen är från Finland så vi träffas inte så ofta, men vi är goda vänner :-)

 

- Jag var förkyld, det vill säga trött och hade lite ont i halsen. Tack och lov var jag inte vrålsjuk så jag kunde i alla fall vara med och tävla.

-  Inte mycket stämning. Missförstå mig inte för vi är jätteglada att Örebro kunde ta den här tävlingen. Men den hade helt tappat sin internationella känsla. Själva tävlingen arrangerades som nationell så inga FEI-funktionärer på plats. Ena besiktningen var som en vanlig "slarvbesiktning". Inga andra internationella ryttare var på plats (förra året samlat NM i fälttävlan - man kunde kolla på seniorerna t ex!). Ingen stor ryttarfest med underhållning. Inga flaggor hissade.

- Svensk sammanhållning? Känns som att alla var på sitt håll och körde sina egna race. Helst ska man ju ha några samlingar, få upp lite anda och hålla koll på varann. Tyvärr var det inte så.

- Det gick dåligt för mig och Fille! Fråga mig varför - jag vet inte.

 

 

Tyvärr lite övervägande minus! Men ändå ett värdigt avlsut på min korta lilla internationella ponnykarriär, Fille och jag genomförde tävlingen och slutade på plats 16 av 28.

 

Dressyr Fin känsla men Fille var rädd för ett terränghinder som stod på andra sidan om det vita staketet. Första gången han blev rädd slog han om i galoppen, sen stod han bara emot väldigt mycket när han gick förbi. Jag var jätteledsen när jag red ut för jag tyckte att det var väldigt onödigt. Ändå fick vi 65% och låg typ 8a efter dressyr. Snacka om att ha höjt lägstanivån!

 

Terräng Det var lite svårt att komma igång. Fille tog inte riktigt för sig på de första galoppsträckorna och fick lite halvdana språng. Vi tog oss felfritt fram till hinder 12abc men där fick jag lov att lägga en volt innan a-hindret vilket ju räknas som hinderfel. +20 straff i protokollet... Någonstans vid hinder 14 började han gå riktigt bra och avslutade banan kanonfint. Tog för sig, klockrena språng över smalhinder och genom vattnet.

 

Hoppning Han var fin på framhoppningen, kändes rimligt pigg även om jag önskat mig lite mer. Det blev en liten förskjutning på 7-8 minuter, vilket vi fick reda på när jag redan börjat rida. Jag viste inte riktigt vad jag skulle ägna tiden åt. När vi kom in på banan fick jag inte ner gaspedalen ordentligt. Kändes som att vi kom vrålnära hindren (men när jag kollade på filmen var det inte alls så farligt som det kändes). Men Fille bara rev. När han rivit ett hinder så bara fortsatte han. Totalt 5 hinder (!). Det måste vara personligt rekord? Jag funderar på vad jag kunde gjort annorlunda. Inte så mycket tror jag, men jag måste lära mig att hantera såna här förskjutningar i tiden till nästa gång vi ska hoppa. Tror att det var då som vi tappade känslan lite.

 

Jag vill inte ens veta vad jag fick för slutstraff... Inte en av våra bättre kan jag lova. Ändå så har jag bestämt mig för att försöka släppa det så gott det går, vi skulle inte kvala till nåt utan bara ha kul och deppande gör det bara mindre kul. Vi kom 16 av 28 trots 3 gånger lägstanivå. Vissa fick inte komma runt så jag ska inte tjura!

 

 

 

 

 

Alla fantastiska bilder tagna av Amanda Björnberg!

Nu är Fille installerad i sin tävlingsbox, vi har gått ett par varv runt terrängbanan, lottat startordningen för imorgon, mottagit speciella Nordic Baltic Pony Eventing Championships 2014 i Örebro - T-shirts med mera. Imorgon börjar allvaret! Först med besiktning efter 9, sen dressyr 11:44. Terrängtiderna har vi inte fått men jag lär rida efter kl 16 någon gång.

 

Tack och lov håller sig min förkyldning på en rimlig nivå så jag kan göra allt som vanligt utan att bli helt dödstrött. Men för att det ska fortsätta så är det bäst att jag somnar nu.

 

 

Kram!/Anna

Delar av Superheroes med The Script. Handlar inte ens om det men kan inte låta bli att bli tävlingstaggad när jag lyssnar på den här. Hoppas ni lyssnar på den och peppar upp den här tråkiga onsdagen litegrann.

 

Kram!/Anna

Söndag morgon. Besiktning klockan 10, rena sovmorgonen kan man ju tycka. Vi var uppe lika tidigt i alla fall. För att hinna packa ut, mocka rent boxen, knoppa Fille, rida en kort sväng för att han skulle få värma musklerna och jobba ur stelheten från lördagens prövningar. Han kändes lite slö då men jag ställde ju vekrligen inga krav.

 

Jag hoppar fram. Bra känsla. Oroar mig lite för att han kanske är för fräsch. Pigg och nästan lite på i jämförelse med hur han brukar vara. Lotta brukar säga att det gör inget om han skulle riva på framridningen, då kanske han aktar sig inne på banan. Nu är han inte i hindren alls, och jag tänker "Bara han inte tappar detta när jag kommer in". Vi tar ett sista språng på räcket, det känns bra, nu finns det inget mer att göra.

 

Aldrig blev jag nervös! Jag visste verkligen rakt igenom att en sån här bana har vi hoppat många gånger förut. Jag stegade aldrig ett enda avstånd, red bara på känsla. Och vi nollade! Jag är så nöjd över den rundan! Det var inte det minsta svårt att hålla galoppen, han lyssnade både fram och tillbaka. Trekombination gick lätt som en plätt.

 

Vi åkte upp till placering. Och det här låter kanske inte helt friskt, haha, men jag kunde faktiskt inte bry mig mindre om vilken placering vi kom på. Vi är i högform och det har vi bevisat ordentligt. Nästa helg är jag säker på att det går hela vägen (sen kan jag inte ta ansvar för hur duktiga mina nordiska konkurrenter är, hehe, men jag ska ge dem en god match). Vi var bäst i dressyren, nolla i hoppningen, felfria i terrängen. De 14 sekundrarna är inget att haka upp sig på.

 

Till slut: 55,0 straff i CCNP* SM 2014, 4e placering.

Nästa helg NBPEC Nordic Baltic Pony Eventing Championships.

Diverse olika bilder från helgen: