Igår gick jag upp tidigt på morgonen för att gå i skolan 8 timmar mellan halv nio och halv fem (med bl a idrott o matte). Sen gjorde jag två timmar läxor, städade, borstade och tog hand om hunden.

 

Så halv åtta, när det varit bäcksvart ute i flera timmar och jag just ätit middag tänker jag att jag faktiskt inte orkar rida. Kanske ska stanna hemma och vila upp mig. Men då bestämde jag mig för att det är just såna här dagar som räknas. Om jag ska bli så bra som jag bara kan bli, om jag ska till EM, måste jag träna även såna här dagar. Så jag lade fram klockan (bomövningen, ni vet), hoppade upp på lille Fille och tränade.

 

Och blev jättenöjd. Det var riktigt värt. Kom ihåg det, peeps! På vintern tappar man lätt motivationen, men det GÅR att bestämma sig, och de som lyckas när tävlingssäsongen drar igång är de som lyckats med vinterträningen.

 

Och det finns inget så motiverande som att känna att man verkligen kommer framåt!

 

 

Kram!/Anna