Höjdhoppning...

Det brukar kunna bli rätt heta debatter när det kommer till så kallad höjdhoppning, det vill säga att man hoppar ett och samma hinder högre och högre tills man är en bit över sin "vanliga" höjd.
 
Jag tänkte ta upp vad jag tycker, för igår var det just höjdhoppning jag höll på med.
 
Om man har en osäker häst/ponny, osäker ryttare eller både och ska man absolut inte hoppa några höjder utan sin tränare. Jag tror att risken är alldeles för stor att man förstör självörtroendet för någon eller tilliten mellan häst och ryttare. Nu är ju varken jag eller Fille särskilt osäker. Jag vet dessutom våra gränser och använde bommar som hjälp så att det inte skulle bli jättetokigt.
 
Jag gör det max 2-3 språng, en gång i halvåret. Och då dels för att se hur hästen och jag hanterar det. Sen är det faktiskt en bra mental grej. Åker man på en tävling, till exempel, kommer hindren kännas små för oss båda. Det är skönt att gå in och tänka "det här fixar vi" istället för "oj, är det här verkligen bara 1,10?"
 
Igår, hur som helst, var jätteintressant! Jag måste lägga upp klippen (min kompis filmade) för det ser jätteintressant ut. Först kommer jag i vänster varv. Mitt räcke ligger på 1,30 meter med två bommar som sitter relativt tätt, relativt högt upp. Överst grå bom, under blå. Fille hoppar med sin lilla "specialare", han skruvar och lutar lite hit och dit men river den översta bommen med frambenen. Kollar man på filmen ser det ut som om han hoppar bara över den undre bommen.
 
Nästa försök är i öger varv, jag har bytt plats på bommarna så att den blå ligger överst. Och han hoppar så grymt annorlunda! Man får se en glimt av hans dolda hopptalang (väldigt väl dolda... :) ) när han faktiskt skjuter ifrån ordentligt och hoppar ganska jämnt.
 
Jag har 4 olika teorier om vad som gör att han hoppar sådär "på sniskan".
 
1) Den översta bommen smälter in ganska bra och inger inte så mycket respekt
2) Han är starkare i ena varvet
3) Han får ljuset i ögonen i ena varvet.
 
4) Jag är 5 centimeter mer framåtlutad de sista tre galoppsprången i första försöket (går att se på filmerna).
 

Jag har lagt mycket vikt på de andra detaljerna, men jag tror faktiskt på att det var de där 5 centimetrarna. Något mer kilo på bogarna gjorde skillnaden. Det är så intressant att se vilka tighta marginaler man kan ha i hoppning. Inte så lätt som det ser ut!
 
 
 
Kram!/Anna

Kommentarer

Kommentera här! :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback