Var så goda, här kommer ett litet tidsinställt inlägg! Vid det här laget ska jag vara i Warendorf, Tyskland, hos Team Ostholt (!) och prova på la dolce vita haha!

 

Nej, på allvar, jag lär jobba hårt och ha jättetrevligt och lära mig massor. In case jag inte har internet tyckte jag att det var en bra idé att ställa in ett inlägg jag ändå lovat er!

 

 

Jag tänkte berätta om hur min tävlingsdag ser ut när jag är på fälttävlan!

 

Förutsatt att det är en endagarstävling inom ett rimligt avstånd (att vi åker över dagen, alltså) börjar den förstås med att vi - i princip alltid - går upp äckligt tidigt. Har vi tur kanse det är så pass sent att jag hinner knoppa på morgonen och på så sätt slipper ha knoppar som blivit fula över natten. Något som är väldigt viktigt för mig en tävlingsmorgon är frukost. Jag ser till att åtminstone äta en riktig skål havregrynsgröt så att jag orkar hela vägen till lunch; jag äter inte förrän efter hoppningen igen.

 

När vi sätter oss i bilen och kör iväg är all ren utrustning packad och dubbelkollad, jag har med en liten "soppa", som vi brukar kalla det, åt Fille och eventuellt utskrivna vägbeskrivningar. Mamma (som alltid skjutsar mig, gulle henne) och jag brukar diskutera inställningen till tävlingen lite grann, vad det finns för mål. Till exempel att vattnet i terrängen ska gå med bra flyt. Sen brukar jag sova lite och surfa, tänka på annat tills vi är framme.

 

På plats delar mamma och jag oftast upp oss. Beroende på tävling kan det vara så att besiktningen måste ske innan dressyren, då ska någon hinna med den. Vi brukar försöka hinna med en oficiell visning av banan också, och så ska jag gå hoppbanan och se mig omkring efter dressyrbana och framridning innan start också. I sekretariatet ska veterinär- och ambulansavgifter betalas, vaccinationsintyg uppvisas och nummerlappar hämtas. Och går dresyren på gräs ska han broddas. Så ibland är det rätt mycket!

 

Jag rider oftast fram till dressyren en halvtimme. Ibland mer, ibland mindre. Det beror lite på hur pigg eller trött han är och om underlaget är tungt/det är varmt ute. Direkt efter dressyr måste man pinna till transporten och byta till hoppgrejer snabbt som ögat (oftast har man bara 30 minuter efter dressyren innan hoppningen ska vara genomförd, ibland 45). När hoppningen är klar är det alltid (nåja, nästan alltid) lång tid till terrängen och en liten chans att andas. Fille får sin lilla "soppa" (beståendes av betfor, salt, havre med övermycket vatten) och jag äter lunch, vrålhungrig. Efter lunch ägnas tiden åt att gå terrängbanan, helst går jag den tre gånger MINST. Vid ett tillfälle blev det två när det var kort tid mellan hoppning och terräng. Jag brukar säga att jag går

första gången för att få en känsla för banan

andra gången för att minnas den och

tredje gången för att planera i detalj.

 

Till terrängen rider jag fram cirka 20 minuter. Fälttävlan är ju alltid på sommaren, och då är det varmt. Dessutom är han lite "varm" efter de tidigare grenarna. Kan skriva om hur jag värmer upp i respektive gren lite mer i detalj en annan gång!