Tyckte att det var dags för en liten funderare igen. Den här gången tänker jag på foder.

 

De läsare som följt mig tidigare har läst liknande inlägg tidigare, men här kommer några tankar runt det här med foder och utfodring.

 

Till att börja med kan jag säga att mina ponnyer, trots det faktum att de är ponnyer - det vill säga lättfödda - äter de 14-15 kg protein- och energirikt hösilage om dagen var. De flesta brukar tycka att det är rätt mycket, men mina ponnyer är varken feta eller trötta. De är i bra form, med bra tänder och jämnt humör.

 

Men de får faktiskt lite. Varje kväll får de en halv deciliter mineralpellets, i och med att svenskt grovfoder oftast har dåliga värden på vissa mineraler, och en näve havre till det. Havren är för att de ens ska titta i krubban... De tycker inte att mineralerna smakar gott, men får de lite havre äter de oftast upp. Ett annat tillfälle som jag ger kraftfoder är på fälttävlan. Det gjorde jag inte förrän jag kom upp i högre klasser, och oftast är det för att Fille ska få i sig lite vätska, socker och salt under varma dagar. Jag blandar ihop betfor, havre och salt i en hink, blöter upp det på tävlingsdagens morgon och ger honom oftast mellan hoppningen och terrängen (ibland hinner jag ge lite före dressyren också).

 

 

Jag tror att kraftfoder är överskattat. Min ponny som tävlar fälttävlan, som ändå är en ganska fysiskt krävande gren, på elit- och internationell nivå äter knappt kraftfoder. Däremot finns det många hästar som går upp till kanske LA dressyr som äter både müsli, havre, betfor, olika mystiska oljor och fröer. Jag tror att det är ett sätt för företag att tjäna pengar; få folk att tro att dera hästar behöver speciella produkter om de är pigga, slöa, fäller, arbetar hårt, arbetar lätt, går på bete, står på boxvila, har lång päls, är svårlastade, går ensamma i hagen..........

 

De tjänar pengar på att vi vill våra hästar väl och inte vågar lita på vår egen känsla. Många tänker nog att de som jobbar med foder borde veta mer om foder. Troligtvis är det inte de som jobbar som foderförsäljare, utan de som jobbar med forskning på foder och hästars matvanor som kan ge bättre råd... Skulle jag gissa.

 

Men jag förstår förstås att det finns de som faktiskt behöver kraftfoder på riktigt. Har man riktiga skitvärden på sitt grovfoder, dräktigt eller digivande sto, så kan det förstås vara lämpligt att ge. Jag har ingenting emot kraftfoder, alltså. Jag bara tror att det är lite överskattat hos ägare av friska, normalt arbetande hästar... ;-)

 

 

 

Ger ni kraftfoder? Och vad, i så fall?