Bortskämd men inte curlad
Hej på er,
jag har tänkt på ett inlägg som jag velat skriva väldigt länge. Och nu tyckte jag att det var dags.
Ärligt talat, om du ska lyckas på ponny behöver du
a) en riktigt bra ponny
b) riktigt bra, regelbunden träning
c) möjlighet att åka på de bästa tävlingarna
d) gärna en till ponny ifall den första går sönder
För att ha
a) en riktigt bra ponny behöver du föräldrar som har råd med en riktigt bra ponny.
b) riktigt bra, regelbunden träning behöver du ha föräldrar som är antingen tränare eller har tillräcklig vana för att förstå vad som är bra träning så att de kan hjälpa dig dit. Du behöver dessutom föräldrar med pengar och tid nog för att åka på alla dessa träningar.
c) möjlighet att åka på de bästa tävlingarna behöver du föräldrar med tid, pengar och ett flexibelt jobb så att de kan åka kors och tvärs över landet flera helger i månaden.
d) ytterligare en ponny behöver du föräldrar som har råd med det också.
för att göra listan kort, alltså.
Jag har nästan allt det här. Jag har ingen reservponny, och jag har inga träningsföräldrar. Men vi har lärt oss hitta till rätt tränare, så vid det här laget är det uppkompenserat.
Vilken sabla tur jag har haft! Jag hade lika gärna kunnat komma till en fyrabarnsfamilj där oavsett hur engagerade och välvilliga mina föräldrar är, hade pengarna inte räckt till för att gå på ridskola. Till exempel. Jag är väldigt tacksam för att jag har det som jag har det, med möjlighet att träna för de bästa tränarna, på en jätteduktig ponny, och verkligen få chansen att göra det mesta av mitt tävlingsintresse.
Men jag blir så frustrerad när jag kommer till tävlingplatser. Fullt av curlade ponnyryttare (Det är ändå bättre inom fälttävlan, men vi har våra också). Om någon skulle fråga mig skulle jag utan tvekan beskriva mig själv som bortskämd. För det jag har är mer än vad många kan ha. But there is a fine line between bortskämd och curlad.
Jag kan prata med mina kompisar.
"Jaha, så när är din nästa tävling?"
"Örebro. Eller alltså, jag tror det, men jag måste fråga mamma."
"Jaha, har du ett sånt där bett?"
"Ja, alltså jag tror att de är godkända. Fast jag vet inte. Mamma kom på att jag skulle ha ett sånt när det gamla inte funkade"
"Ja, alltså jag tror att de är godkända. Fast jag vet inte. Mamma kom på att jag skulle ha ett sånt när det gamla inte funkade"
"Har du redan kvalat?"
"Ja. Eller alltså, vad exakt är ett kval? Jag tror jag har det, jag var placerad förra tävlingen."
"Vad får din ponny till frukost?"
"Müsli, tror jag. Alltså han får ju hö också, men jag vet inte hur mycket. Mamma brukar fixa det där. Jaha, ensilage menar jag."
"Müsli, tror jag. Alltså han får ju hö också, men jag vet inte hur mycket. Mamma brukar fixa det där. Jaha, ensilage menar jag."
Riktiga konversationer. Som. Vi. Har. Haft.
Seriöst?
Jag har koll på allt om mina ponnyer. Vad de äter, när de ska skos, vilket maskmedel vi använder, ts-halten i vårt grovfoder. Jag är en vandrande TR och vet alltid om det är en regeländring på väg till nästa år. Jag pratar själv med mina tränare, gör upplägg, ser till att sadeln blir uppstoppad, planerar veckans träning, går in på ett gym och har möte med chefen om sponsring.
Det, mina vänner, är skillnaden mellan att vara bortskämd och att vara curlad. Kalla mig bortskämd för det är jag. Men kalla mig inte curlad.
/Anna
Kommentarer
Anonym säger:
Bra skrivet Anna och jag håller med till 100%. Stort Grattis till framgångarna och stort lycka till i framtiden, både till häst och utanför. Kram Lena
Trackback