Lisen Bratt Fredricson Jag visste ju såklart vem Lisen var sen innan, men jag visste inte lika mycket om deras verksamhet förrän hon kom på Linköpingsmötet (en fälttävlansgrej) i höstas. Hon berättade bland annat om allt de gör på Grevlundagården och hur deras verksamhet ser ut och jag blev grymt imponerad. Lisen är inte bara helt otrolig som person utan också som företagare. Förutom att de tar emot hästar för utbildning, tävling och försäljning verkar de hinna med hundra miljoner andra saker också vid sidan om det. Mer om Lisen (och maken Peder)

 

Patrik Kittel Det finns en rolig historia bakom hur jag fick chansen att prata med honom: Jag befann mig på en mässa i BoT's monter, och såg en skylt "Patrik Kittel är här och skriver autografer kl 18" Jag kollade på klockan och sa till min kompis "Men klockan är ju 18:10 och jag ser ingen Patrik". Ja, haha, då stod han bara några meter bort... Hur som helst är han antagligen den absolut raraste, trevligaste och ödmjukaste "ridsports-kändis" (är det ett ord?) som jag träffat på. Han ser alltid lika glad ut, klappar om sina hästar och tyckte att det var jätteroligt att prata med en liten ridskoleunge på en ridsportsmässa när han antagligen hade mycket mer intressanta saker för sig. Stor guldstjärna! Mer om Patrik

 

Ridmässigt inom dressyr - Edward Gal och Hans Peter Minderhoud Jag kan inte se mig mätt på när dessa två tävlar/rider. Alltså wow, helt enkelt. Fram till bara för något år sedan var det främst Edward Gal som jag såg upp till, men sen såg jag Hans Peter rida Johnson en gång och nu måste jag helt enkelt säga att ridmässigt, i dressyren, är båda två stora förebilder. Så vansinnigt mjukt och osynligt helt enkelt. Mer om Edward Mer om Hans Peter

 

Ridmässigt inom hoppning - Marcus Ehning Även i hoppning är det som utmärker min främsta förebild mjukheten och de osynliga hjälperna. Man ser ofta Marcus Ehning rida världscupen på helt vanligt tränsbett. Är man väldigt duktig är det sällan man behöver något annat. Mer om Marcus

 

Fälttävlan - ? Intressant nog har jag ingen klar förebild i fälttävlan. Det är väl kanske svårare att bli så "komplett" i fälttävlan som man blir om man bara, till exempel, ägnar sig åt dressyr. Men om vi omformulerar och säger min förebild i terrängridning skulle jag säga Frida Andersén. Hennes hästar verkar gå raka som spjut.

Psst... Jag har faktiskt ridit Herta ett par gånger, i höstas, och jag kan intyga att det är lika roligt som det ser ut. Det är helt sjukt hur mellan skänklarna hon är, och hur lätt hon vänder för ytterhjälperna. Jag fick liksom fokusera på att inte ta i för mycket. Vi hoppade även några - små, alltså - språng/plaskade ett vattenhinder och galopperade några raksträckor på full fart. När jag tänker på "dröm-terränghästen" tänker jag på Herta och henne har Frida utbildat själv. Så därmed blir Frida min solklara "terrängryttar-förebild" ;-)

 

 

Det finns oerhört många förebilder att hitta inom ridsporten, jag plockade bara fram några jag kom att tänka på direkt.

 

Kram!/Anna