Hej allesammans,

 

här sitter jag äntligen framför en dator. Det är så knöligt att skriva långa inlägg med bilder och grejer på mobilen, så jag tänkte spara det tills vi kom hem i söndags. Vad jag inte tog med i beräkningen var att vi just då inte hade en dator på plats!

 

För att undvika lite dåligt samvvete över mitt usla bloggande på sistone skrev jag ihop ett supermatigt inlägg om tävlingen vi var på... :-)

 

Runsten! Vi var på tävling i helgen, Stora Wäsby FRK som anordnade. Den största lyxen var att kunna bo hemma - detta är den första fälttävlan i år som vi inte åkt bort och stallat upp... Dressyren och hoppningen gick på lördagen, terrängen på söndagen.

 

Dressyr Det var riktigt varmt och bitvis lite tungt i fibersanden där vi skulle rida fram, men lyckligtvis låg de lite före schema så Fille hann inte bli trött (jag rider ändå inte fram länge). Väl inne på banan tycker jag att han gjorde ett strålande jobb. Han kändes fin från början till slut! Inga direkta missar heller. Ändå blev vi bara betalda med 67,8%, vilket ju förstås är bra, men det är 5% under vad vi fått för samma ritt i samma program tidigare. Lite trist men som sagt en fin ritt.

 

Hoppning Var jag nervös! Min lilla fobi för hoppning på tävling kommer väl inte släppa i första taget antar jag... Men återigen gjorde vi en jättefin ritt! 2 bommar ner (jag grät typ glädjetårar haha, det är ju ett bra resultat för oss på tävling). Vi hade ett fint flyt med undantag från linjen mellan hinder 2 och 3 där jag antar att jag skulle ridit fortare (?) för vi fick ingen toppendistans på 3an. Tack och lov var det en trippelbarr som ju är mycket lättare att åla sig över än ett räcke när man kommer nära. De 2 rivningarna var på andra hinder, båda till synes utan anledning, men det är ju den ponnyn vi har köpt och vi älskar honom ändå. Även om det åker några bommar och man bara undrar varför ;-)

 

Terräng Terrängen kändes bra! Mitt stora fokus låg på vatten och smalhinder/kombinationer. Han har varit lite för vinglig på sistone så jag tänkte bara på att se till att de sakerna blev bra men ändå försöka att inte underskatta hinder på banan.

Vad gjorde jag?

Underskattade ett hinder. Fille var såhäääär fin genom hela banan, alla 511 smalhinder och kombinationer. Han gick rak som ett spjut genom vattnen. Jag red på tredje sista hindret, en trakhener med en skalad (=ljus) stock. Jag hade inte räknat med att han skulle tycka den var så konstig, men det gjorde han och tack vare att jag kom i en så pass hög hastighet hann jag inte reagera förrän vi stod på sidan. Den lille rackaren bröt ut!! Vi var på väg mot en säker vinst, vi hade gjort en skitfin runda, men icke skulle det få hända! Man kan ju bara undra varför jag inte hade mer respekt för det där hindret. Om inte...

Hur som helst kom vi på hindret igen och då var det inga problem. Andra vattnet + sista hindret flöt lika fint som resten av banan. Och trots att jag gjorde en väg som tog ganska lång tid när jag kom andra gången på trakhenern var vi bara 6 sekunder över tiden.

 

Resultat: Första utanför placering. 78,6 straff. Surt? JA! Att det alltid ska gå nästan bra! Det tog 20 minuter innan jag började försöka släppa det faktum att jag hade missat vinsten. Det tog 2 dagar innan jag faktiskt släppte det. Men bara någon timme efter målgång så insåg jag hur orättvis jag var mot Fille. Han gjorde verkligen ALLT rätt under 2 dagar i 3 grenar, förutom EN sak som dessutom inte alls låg helt på honom (jag hade kunnat ta upp mer innan hindret). Vad taskigt att gå runt och sura för något sånt när han gjort en jättefin tävling.

 

Så om vi ska se Stora Wäsby för den träningstävling den egentligen var så var det den ultimata förberedelsen för Tågarp nu i helgen. Jättefin känsla i samtliga grenar, men en påminnelse om att man aldrig kan slappna av. Och dessutom en massa trevligt folk, extremt välbyggda banor och en toppenanläggning.

 

Tågarp, here we come!