Fältävlan består som bekant av tre delar - dressyr, hoppning och terräng. De här tre momenten kan idas på en, två eller tre dagar. Det som alltid är säkert är att dressyren rids först av allt.

 

På en endagars fälttävlan, vilket är det absolut vanligaste om man rider på lokal-regional-nationell nivå, brukar en tävlingsdag se ut ungefär såhär:

1) Dressyren går med stor sannolikhet på gräs. Det går år väldigt många banor när man anordnar fälttävlan, därför brukar det bli så. Dressyrmomentet liknar vanlig dressyr väldigt mycket. Det som skiljer fälttävlansdressyren från vanlig dressyr är främst att vi har egna fälttävlansprogram, som innehåller vissa rörelser man inte brukar se i "vanliga" dressyrprogram. Till exempel ett halvt varv på stora mittvolten i mellangalopp.

 

2) Hoppning Även fälttävlans banhoppning liknar vanlig hoppning väldigt mycket. Den stora skillnaden är att eventuella tidsfel räknas om till ett fel (en straffpoäng) för varje sekunds överskridande av maxtiden, istället för var fjärde sekund som det annars är. På en endagars fälttävlan har man en begränsad tid innan man måste starta hoppningen. Vanligtvis är det 30 minuter som gäller, dvs senast en halvtimme efter att du är klar med dressyren ska du hoppa din bana! Hinder ser likadana ut och kombinationer förekommer på typ samma sätt som i hoppning.

 

3) Besiktning På varje fälttävlan ska alla hästar genomgå en besiktning innan de startar i terrängen, man kan göra det innan dressyren också om man vill. Det här gör man dels för hästens, dels för ryttarens säkerhet. Veterinären ser att hästen är hel och ren och i tillräckligt god kondition för att kunna genomföra terrängen på ett säkert sätt - de får utesluta en häst om de tror att den inte orkar med ordentligt. Först granskar veterinären hästen och känner på den när den är uppställd, sedan får man skritta/trava fram och tillbaka för att det ska kunna synas att den inte är halt.

 

4) Terrängen Terrängen är ju vad som kännetecknar fälttävlan, och är oftast vad alla ser fram emot under hela dagen. Terrängmomentet går över en bana med en viss längd och ett visst antal språng, beroende på klass. I de lägre klasserna handlar det bara om någon kilometer och kanske 12-15 hinder. Man kan hitta i TR exakt vad som gäller för vilka klasser - allt från hur smala smalhindrena får vara, till hur djupt vattnet får vara, till hur höga häckarna får vara, hur lång banan får vara etc. Terränghinder är fasta hinder, det vill säga de flyttar inte på sig om du springer in i dem. I varje bana ingår det dessutom ett vattenhinder som man måste korsa. Man ska inte hoppa över vattnet som i hoppning utan galoppera genom det (eller trava eller vad man nu gör, huvudsaken är att man kommer mellan flaggorna... ;) ) Förutom vattnet finns det massor av olika typhinder, som spetsar, kulvertar, stockar, murar, smalhinder, coffin, nedhopp, upphopp, trakhener, gravar... Listan kan göras lång och en dag kanske jag gör ett inlägg om olika terränghinder!

I terrängen har man även en så kallad optimaltid. Optimaltiden räknas fram utifrån banans längd och klassens tempo. 3 kilometer á 500 meter per minut = 6 minuters optimaltid. Rider man långsammare får man straffpoäng och i lägre klasser får man straff för mer än 15 sekunder underskridande också.

 

Och så, till slut, lägst straff vinner.