Som alla andra måste jag göra något riktigt svenskt och prata om vädret. Men ärligt talat - hur skön har inte den senaste veckan varit!? Jag har solat och haft klänningar och ätit en massa glass och bara njutit av att det, typ, är sommar.

 

Dessutom lugnar skolan ner sig nu. Jag har ett stort fysikprov precis innan skolavslutningen (...) men förutom det är det bara någon enstaka inlämning och annars är det bara massor av inställda lektioner och lugna dagar. Mina betyg, eller vad lärarna sagt i alla fall, ser strålande ut.

 

Men samtidigt är jag lite ledsen. Jag har börjat inse vad det är jag gett mig in på, med att försöka kvala till EM och allt. Och eftersom att jag jämt tänker för mycket har jag grävt ner mig alldeles för mycket i anledningarna till varför det inte skulle gå. Inser att jag nog brände mig lite där i Eketorp. Det intressanta är att jag tror inte att Fille är ett dugg påverkad, han är lika glad som alltid och skötte sig väl i terrängen så han har nog inte tagit åt sig. Men hela äventyret var en stor mental påfrestning för mig och jag var nog inte "i fas" rent psykiskt. Aldrig kommer jag säga att vi inte var redo för uppgiften, för det var vi. Det har varit mycket för min lilla hjärna på sista tiden och det blev bara droppen när en tränare - inte min - sa något som jag kanske inte är jätteglad över. Bara grejen att åka på en internationell storhästtävling med sin ponny är ganska galen, så då orkar man inte med negativ påverkan utifrån. Inte jag, inte då.

 

 

 

/Anna