Nu är vi riktigt trötta efter totalt 10 timmar i bil på 24 timmar! Det tar alltså ungefär 2,5 timme för oss att åka till Högbo/Sandviken, och vi åkte upp och ner fredag kväll för en start, och nu lördag morgon för ytterligare en. Båda i regional FEI Inledande, idag var dock final i elitserien så det var 3 domare och lite strängare bedömning.

 

Hur gick det då? Jo, det gick jättebra!

 

Fredag När jag börjar trava fram känns det inte särskilt bra, jag känner mig liksom lite klumpig och Fille känns seg. Jag gör något lite controversial och ställer mig i lätt sits och ökar galoppen på långsidorna haha! Några dressyrtjejer såg lite paffa ut :-) Efter det känns det mycket bättre, Fille har vaknat lite och när han bjuder av sig själv känner jag mig inte lika "klumpig" längre. Vi gör tempoväxlingar i galopp, det blev så bra på Pia-träningen sist, någon travökning för att få upp ångan, och förvänd galopp genom hela kortsidorna (han har lärt sig att det brukar vara byte mitt på kortsidan och då segnar han till innan) i båda varv. Innan start får man gå runt lite inne på banan och jag passar på att gå förbi allt läskigt lite fram och tillbaka, så han får se att det inte bits oavsett vilken vinkel han kommer ifrån. Ridhuset är såpass smalt att man får rida längs sargen på långsidorna, inte jättebra för Fille eftersom att han tycker att dörrarna där är superskumma.

 

När vi får startsignal är han lite spänd i ryggen men åtminstone hyfsat fokuserad på mig. En skitsnygg uppridning, följt av ett program utan stora missar. Det allra mesta kan vi göra mycket bättre hemma på träning, men så är det ju alltid. Han har fortfarande mycket respekt för dörrarna i sargen, läktaren, domarbordet etc så jag väljer att bara satsa 90% i ökningarna och hoppas på en säker 6,5 istället för att köra järnet.

 

Resultatet blev fina 65,125% och en tredje placering! OJ OJ OJ vad glad jag blev!! Det är en liten milstolpe, det där med att vara placerad i FEI dressyr. Inte illa pinkat av min fälttävlansponny! Jag är så stolt över honom :-) Han blir bara bättre och bättre, och så fort vi tror att han börjar nå sin maxgräns slår han till igen.

 

 

Lördag Jag rider bara fram i 20 minuter, inser att han antagligen är lite trött. Fjärde dressyrpasset på en vecka, och ärligt talat vet jag inte om jag någonsin ridit så mycket dressyr på så kort tid. Framridningen blev ganska exakt som dagen innan. Först en lite ansträngd känsla, sen växla upp i galopp i lätt sits ordentligt och efter det ett bättre flyt. När vi får gå in på banan är han lagom varm, fokuserad och känns inte ännu trött. Dessutom är han inte alls lika rädd för allt läskigt inne i ridhuset, dörrarna i sargen och domarborden går nu att passera utan att spänna ryggen. Första halvan av programmet, med travskolor och travökningar, känns mycket bättre än dagen innan. Vi har lite mer av vårt hemmaschwung... även om jag såklart skulle vilja ha mer bjudning. Men han rör sig mer genom hela kroppen och det är behagligare att rida på, och man kan ju inte få allt. Vi hade lite otur när vi skulle göra första bytet. Först lägger man en åttametersvolt i galopp på ena långsidan. Just när vi börjar bli klara med den volten klampar någon uppe på läktaren, det vill säga två meter från hans öra, och han spänner sig lite och formen blir lite öppen, steget lite springigt. Jag prioriterar att samla ihop galoppen innan jag gör bytet, men bytet blir 1-2 galoppsprång för sent och fortfarande med den där lite för öppna formen.

Annars kändes det mesta faktiskt bättre än fredagsprogrammet!

 

Resultatet blev 62,292% (61.25%, 64.25% och 61.38%) och plats 10 av 16. Vilket jag är precis lika nöjd med som med det förra, domaren som dömde fredagen var också den som höll mig högst. Hos honom backade jag inte ens 1% medan många som var med dagen innan backade 3-4%. Mao jag tolkar detta som att jag "höjde mig" 2-3%. :-) Det coolaste av allt är att jag bara är 1-2% från alla olika SM-ryttare i dressyr!

 

 

 

Nu fick ni ett helt dokument med redovisning om tävlingen, men inte en endaste liten bild ;-) I'm sorry men det gick inte att få några den här gången! Mamma är ingen fotograf och det var ingen där som kunde fota när jag red... Ni får nöja er med min favorit-dressyr-bild, tagen från CCIP** i Tågarp i somras. Ni har sett den många gånger, men för säkerhets skull, här är den igen: