Distriktsmästerskap
I helgen var det DM i fälttävlan för Södermanland, det gick i Nyköping och efter NM var jag lite i valet och kvalet om jag skulle åka eller inte. Det kändes som att allt mitt fokus under NM hamnade på att det skulle bli vår sista tävling tillsammans osv. Då tänkte jag att det kanske skulle gå jättedåligt om jag ställde upp i en till tävling där jag verkligen visste att det skulle bli vår sista.
Men vi åkte... och vilken tur det!
Dressyr Underlaget på både framridning och tävlingsbana var tungt och djupt. Jag var rädd att det skulle suga musten ur Fille, men i och med att jag inte brukar rida fram så länge hann han nog inte tappa så mycket. Programmet flöt bra, jag hade bara en riktig miss vilket var en halt man gör precis framför domaren. Fille stannade mitt i steget och just som jag skulle rätta honom kände jag att han började lägga vikten bakåt (på väg att börja rygga alltså) så jag lät bli. Det vill säga han stod still, men med benen åt lite alla möjliga olika håll. Det var ändå bättre än att riskera att han började rygga och få en 3a. Nu blev det åtminstone en 6a :-)
Bortsett från halten fick vi bara 7, 7.5 och 8 genom hela programmet! 73,81% innebar en ledning med 7,1 straff, jag hade 39,3 och 2an 46,4. Eyoooo
Hoppning 8 hinder, 9 språng. Banan var uppställd i ett ridhus som kändes väääldigt litet efter ett halvår på stora gräs- och grusbanor. Jag var rädd att tappa galoppen med en sån liten yta att jobba med. Effekten blev tvärt om! Ridhus brukar inte vara min och Filles grej, men i och med att hindren kom i stort sett hela tiden tappade han aldrig fokus eller galopp och vi fick en fin runda. 0 fel och fortsatt 39,3 straff!
Terräng Terrängen gick på söndagen. Det var lika blåsigt som på lördagen och de flesta hästarna var lite extra pigga och busiga. Fille kändes superfräsch, lyssnade bra och tog tag i alla chanser att galoppera på redan på framridningen. Där fick vi bara bra språng och samspelet däremellan var på topp.
Hinder 1, 2 och 3 blev väldigt fina språng, hinder 4 likaså. 5 var ett dropp och 6 en stenmur som kom ganska snart därefter. Sen nedförsbacke till nummer 7, en trakhener. Klockrent fram till trakhenern, men där fick vi lite svårt att hitta distansen vilket blev ett omtramp och lite otrevligt språng. Men full fart framåt och resten av banan, inkluderande vattnet (som bjöd på upphopp med relaterat avstånd till en tårtbit - inte helt busenkelt för att vara p90!), gick lätt som en plätt. I mål 8 sekunder under optimaltiden, så felfri igen. Slutstraff 39,3 !
Med andra ord är jag väldigt glad att jag åkte i alla fall ;-) Vi vann klassen och DM med 10,6 (!!!) straffs marginal!
Diverse mobilbilder - beklagar upplösningen - från helgen:
Man måste bara älska den sista!
Kram!/Anna
Kommentarer
Trackback