Hjärtat ur bröstet

En ledig måndag förmiddag. Jag skulle kunnat åka till stallet men det både blåser och regnar, så hästarna tycker nog bättre om att stå still i hagen än att vara ute och springa i ovädret.
 
Istället försöker jag peta i mig lite frukost och lägger mig framför TVn. Hunden vänder en meter utanför dörren, vill absolut inte springa ut i trädgården och rasta sig. Utöver det gör jag inga utflykter från soffan på ett par timmar.
 
Första halvan av helgen ägnade jag åt att göra allt skolarbete. Andra halvan ägnade jag åt att maniskt städa varje skrymsle i mitt rum. Så fort jag stannar upp kommer tankarna. Fille ska säljas. "Det är bäst så". Jag skrev till och med annonsen själv. Bad mamma att komma och kolla på den, välja bilder. "Vi kanske ska lägga ut honom som 'allround' också." Ja. Så får det bli.
 
Just nu bearbetar jag situationen. Tänk om någon ringer om 5 minuter? Tänk om ingen ringer på ett halvår? Det är en väldigt konstig tid som ligger framför oss. Jag har ingen aning om hur länge han blir kvar, kan inte sätta mål. Och det är väldigt svårt. Antingen så har man en häst som man sätter mål med, kämpar med och tränar med. Eller så har man inga mål, utan lufsar runt lite efter vad man är sugen på. Den här mittemellan-grejen känns jättekonstig. Jag kan ju inte bara lägga av imorgon och sluta rida. Men jag kan inte drömma om nya mål som dressyr-SM eller vad det nu skulle kunna vara. För någon kan ringa ikväll, boka provridning nästa vecka och han skulle vara borta.
 
Det här är också anledningen att jag skriver lite dåligt på bloggen. Jag har inte riktigt kunnat få en känsla för vart vi står, vart jag står. Det är inte för sent att ångra sig, ha kvar honom trots alla påtryckningar om vad som är bäst. Tänk att alla verkar veta vad som är bäst utom jag.
 
 
Kram!/Anna
 

Kommentarer

Kommentera här! :

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback