Hoppas ni kunde ha överseende med att det här inlägget tog ett par dagar! Ni visste ju redan att jag var sjuk, men jag har en del inlämningar i skolan den här veckan som jag helt enkelt måste fokusera på. Ja, förutom hästarna då ;-)

 

I alla fall så är det blandade känslor jag tar med mig från Nordiska! Plus och minus:

 

+ I år var en ryttare från Estland med. Det heter ju faktiskt Nordiska Baltiska Mästerskapen men det är inte så vanligt att de dyker upp. Heja heja :-)

+ Fantastisk utsikt från terrängbanan!

+ Fille avslutade terrängbanan med en riktig kanonkänsla

+ Han var fin i dressyren

+ Väldigt god mat på ryttarfesten lördag kväll

+ Många fälttävlansvänner på plats. Extra stort + för att Johanna var där! Johanna Pohjonen är från Finland så vi träffas inte så ofta, men vi är goda vänner :-)

 

- Jag var förkyld, det vill säga trött och hade lite ont i halsen. Tack och lov var jag inte vrålsjuk så jag kunde i alla fall vara med och tävla.

-  Inte mycket stämning. Missförstå mig inte för vi är jätteglada att Örebro kunde ta den här tävlingen. Men den hade helt tappat sin internationella känsla. Själva tävlingen arrangerades som nationell så inga FEI-funktionärer på plats. Ena besiktningen var som en vanlig "slarvbesiktning". Inga andra internationella ryttare var på plats (förra året samlat NM i fälttävlan - man kunde kolla på seniorerna t ex!). Ingen stor ryttarfest med underhållning. Inga flaggor hissade.

- Svensk sammanhållning? Känns som att alla var på sitt håll och körde sina egna race. Helst ska man ju ha några samlingar, få upp lite anda och hålla koll på varann. Tyvärr var det inte så.

- Det gick dåligt för mig och Fille! Fråga mig varför - jag vet inte.

 

 

Tyvärr lite övervägande minus! Men ändå ett värdigt avlsut på min korta lilla internationella ponnykarriär, Fille och jag genomförde tävlingen och slutade på plats 16 av 28.

 

Dressyr Fin känsla men Fille var rädd för ett terränghinder som stod på andra sidan om det vita staketet. Första gången han blev rädd slog han om i galoppen, sen stod han bara emot väldigt mycket när han gick förbi. Jag var jätteledsen när jag red ut för jag tyckte att det var väldigt onödigt. Ändå fick vi 65% och låg typ 8a efter dressyr. Snacka om att ha höjt lägstanivån!

 

Terräng Det var lite svårt att komma igång. Fille tog inte riktigt för sig på de första galoppsträckorna och fick lite halvdana språng. Vi tog oss felfritt fram till hinder 12abc men där fick jag lov att lägga en volt innan a-hindret vilket ju räknas som hinderfel. +20 straff i protokollet... Någonstans vid hinder 14 började han gå riktigt bra och avslutade banan kanonfint. Tog för sig, klockrena språng över smalhinder och genom vattnet.

 

Hoppning Han var fin på framhoppningen, kändes rimligt pigg även om jag önskat mig lite mer. Det blev en liten förskjutning på 7-8 minuter, vilket vi fick reda på när jag redan börjat rida. Jag viste inte riktigt vad jag skulle ägna tiden åt. När vi kom in på banan fick jag inte ner gaspedalen ordentligt. Kändes som att vi kom vrålnära hindren (men när jag kollade på filmen var det inte alls så farligt som det kändes). Men Fille bara rev. När han rivit ett hinder så bara fortsatte han. Totalt 5 hinder (!). Det måste vara personligt rekord? Jag funderar på vad jag kunde gjort annorlunda. Inte så mycket tror jag, men jag måste lära mig att hantera såna här förskjutningar i tiden till nästa gång vi ska hoppa. Tror att det var då som vi tappade känslan lite.

 

Jag vill inte ens veta vad jag fick för slutstraff... Inte en av våra bättre kan jag lova. Ändå så har jag bestämt mig för att försöka släppa det så gott det går, vi skulle inte kvala till nåt utan bara ha kul och deppande gör det bara mindre kul. Vi kom 16 av 28 trots 3 gånger lägstanivå. Vissa fick inte komma runt så jag ska inte tjura!