Det här bir bara ett tråkigt inlägg utan bilder för vi är på hotellet och ska skynda oss att äta frukost innan vi åker till tävlingsplatsen. Allt har gått i ett kör sen vi kom hit: fredagkväll invigning, lördag började med dressyr kl 8 (för hästarna 7:15), hoppning, bangång och ryttarfest på kvällen. Vi kom med andra ord hem ganska sent så jag gick och lade mig direkt.

 

TEAM SÖDERMANLAND LIGGER PÅ GULDPLATS inför terrängen! Vi har totalstraff på 153,6 där mitt, Nells och Louise's resultat är de som räknas. Nästa lag är Stora Wäsbys ena ponnylag som har en totalstraff på 162. Följt av NYNÄSHAMN (Patricias lag) på 172,7.

 

För min och Filles del var igår en bra dag. Dressyren kunde inte gått så mycket bättre, vi fortsätter att hålla uppe vårt rykte och är fortfarande i år inte slagna av ett annat ponnyekipage i fälttävlansdressyren ;-) Vi fick exakt 70% vilket jag är nöjd med då domarna under hela tävlingen generellt låg ganska lågt! I hoppningen gick det också bra. Jag började med världens största miss, nämligen att trycka av honom typ 50 meter för tidigt på ettan. Så den rev han, men å andra sidan gjorde det att han hoppade extremt noga genom resten av banan. Jag red helt okej. Ingen katastrof, men jag kan mycket bättre.

 

NU blir det frukost, sen bangång, och någonstans mellan 10:30 och 11 startar jag terrängen! Vi är först ut i laget.

 

Kram!/Anna

Nu rullar vi mot lag-SM i Hofors! Go Team Södermanland!

 

Det är svårt att veta när det räcker. Och man ska vara modig som slutar hoppa efter ett par rundor. Istället för 75 minuter så höll vi på 30 minuter. Igår var det apvarmt, Fille var trött redan innan jag hoppade upp. När jag väl red skötte han sig bra: han gjorde som jag sa och drog upp benen som han skulle. Slingorna vi gjorde innehöll olika typer av hinder, svängar, långa och korta anridningar, små och stora hinder, en kombination. Det gick bra. Då slutade vi.

Ibland måste man bara våga sluta när det går bra och inte utmana för mycket!

Kram!/Anna

 

Och vi vann! Det blir tredje vinsten i rad så man kan säga att vi har flyt. :-) Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när vi lastade och åkte iväg, men såklart hade jag hoppats på bra poäng. Vi fick 7,8 för stilen men ett avdrag på 0,6 för 6 sekunders överskridande av optimaltiden. (Jag var lite klantig och red utan kloca, jag kunde inte hitta den ... höhö). Slutresultat 7,2 alltså.

 

Dramatiken ökade när en annan också fick 7,2! Men vi kunde skiljas åt att jag hade högre stilpoäng, hon fick samma slutresultat på grund av att hon var närmre optimaltiden.

 

Jag fick lite bilder av min lagkompis Louise! Hon beklagade kvalitén, men ärligt talat tycker jag alltid att det är lika roligt att titta på bilder... oavsett kvalitén :-)

 

Vad kan vara bättre än att starta dagen med lite nostalgi?

 

Tittar på webb-tv från NM 2013. Åh vad roligt det var att rida den terrängrundan! Tyvärr går det inte att göra en direktlänk till videon, men på http://equisport.tv/ kan man klicka sig vidare till

 

Kategorier--> NBC 2013--> Cross Country test CCIP* 2  och sen gå in på minut 7. Så ser ni mig o Fille-pille!

 

Jag blir så inspirerad... och taggad på att vinna varenda tävling från och med nu! Haha... Samtidigt måste jag fnissa när jag ser hur jag red för, vad det nu blir, typ 10 månader sen... det har hänt lite sen dess :-)

 

 

Kram!/Anna

 

Vi verkar ha supertur med vädret! De första 2 dagarna när vi kom var det grått och regnade lite, men sen dess har det varit soligt och alldeles lagom varmt. Dessutom har det blåst lite vilket ju är skönt för hästarna som annars har mycket att göra med insekterna (men hittills har vi haft förvånansvärt lite - till och med så att de slipper sina "pyjamaser" som jag kallar dem, alltså flugtäckena).

 

Måndag den 28/7 kommer vi hem till fastlandet igen. Sen ser planerna ut som följande:

 

2/8 Stilterräng 90cm i Nynäshamn

15-17/8 Lag-SM p90 Hofors

5-7/9 SM CCNP* Ljuslingsbacken

12-14/9 NM CCIP* Örebro

19-20/9 Obestämt. Den helgen åker vi antingen till Tågarp i Skåne och rider 2*, till Nyköping och rider DM, eller till Segersjö och rider - för blotta nöjet - finalen i SET. (Det där med Segersjö vet jag inte om jag tror på själv. Har ju inte kollat om jag skulle få plats - Fille och jag har inte mycket poäng att räkna med - och storhästklasser är kanske inte helt optimalt. We'll see what happens!)

 

 

Dressyr I dressyr tränar jag för Pia Fälth sen drygt 4 år tillbaka - jag började när jag var tolv. När jag kom till Pia så hade jag Lady, som var jättesned i kroppen, tjafsig i munnen, springig och inte kunde galoppera tretaktigt. Jag själv hade två meter mellan händerna, ville jag Lady något drog jag i ena tygeln och helst av allt skulle jag luta mig en meter till vänster. Så Pia har gjort underverk!

Det bästa med Pia är att hon kan coacha vem som helst. Trots att hon är så duktig och omtyckt plockar hon inte bara ut de duktigaste eleverna eller de med finast hästar. Hade det inte varit för Pias tålamod och otroliga talang för att se det goda i alla - vart hittade hon något positivt hos mig och Lady? - vet jag inte var jag hade varit nu. Pia dömer upp till Grand Prix och är B-tränare.

 

Hoppning Jag tränar hoppning för Lotta Björe, och det har jag gjort sen augusti-september förra året. Det bästa med Lotta är att hon är väldigt noggrann. Hon är noggrann med att vi ska förstå varför vi ska rida på ett visst sätt, hon är noggrann med att vi ska förstå svårigheterna med olika hinder, hon är noggrann med att vi ska kunna rida hästarna ordentligt på marken och fixa grundarbetet. Så som det ska vara.

 

Terräng/Fälttävlan Det här med terrängträning är ju lite speciellt. För att få bra träning åker man till olika banor, och med olika banor kommer det olika tränare. Så på sätt och vis har jag ju massor av terrängtränare... Men jag försöker att få med så mycket träning som möjligt för Annki Andersén. Annki är jätteduktig och har ju till exempel tränat upp sin egen dotter, Frida Andersén, som bland annat var med och tog medalj på EM förra året. Det bästa med Annki är att hon är så rak! Man får sanningen, oavsett om man vill ha den eller inte. Men det gör också att jag vet att när hon säger att jag gjort något bra, då har jag verkligen gjort något bra.

Andra jag har tränat en del terräng för är Mathias Gustafsson, Nina Lilja och Lena Bredberg - för att nämna några.

 

Pia och Lady - mina bästa dressyrtränare! ;-)

 

Kram!/Anna

1) Hur dom än - Oskar Linnros

2) Survival - Muse Den oficiella OS-låten 2012. Personlig favorit...

5) Stand Up - Right Said Fred Ni visste att den här skulle komma... Den klassiska ärevarvslåten.

Ett utdrag ur Remember the name med Fort Minor. Stämmer ganska bra in på ridsport också! Förutom att någon glömde 99% money... ;-)

Kram!/Anna

Kram!/Anna

 

- Skriv åt en domare! Rekommenderas OERHÖRT starkt. Dels hjälper du klubben, vilket alltid är kul, men framför allt lär man sig massor. Jag har hjälpt till på allt från lokal ponnydressyr till nationell PSG dressyr för stora hästar. Att vara den som skriver på protokollet är toppen. Man får en helt annan inblick i vad det är domare ser och tänker på. Jag har till exempel flera gånger hört "Jaha, Lisa är nästa ryttare. Henne känner jag igen, hon red ju här förra året när jag dömde och då gapade hästen något förfärligt. Hoppas att hon tränat på en mjukare hand" . Man får lite insikt helt enkelt.

- Träna uppridningar "Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck" brukar min tränare Pia säga. Hon är Grand Prix-domare, så hon vet nog. Nej men faktiskt, träna på att rida rakt, städat och mjukt in på medellinjen. Att inleda med en 8 brukar vara bra för resten av programmet.

- Plocka ut guldkornen När jag ska se mitt protokoll efter en ritt så letar jag först efter de högsta betygen (normalt 8or) och läser vad jag gjorde BRA. Vad domaren uppskattade. Sen kanske jag läser den lilla "slutklämmen" och slänger ett öga på de sista betygen för gångarter, lösjordhet, ryttaren mm. Men jag lyssnar aldrig särskilt noga om det är mycket negativ kritik. Jag kanske försöker förstå vad det är domaren syftar på, men tar mest åt mig av det jag gjort bäst.

 

 

- Le! Att du ler när du rider ger intrycket av att det är lätt och kul - vilket ju är vad man eftersträvar i dressyr.

- Prydliga vägar Om du har tid att ägna dig åt att gå ut i hörnen och rida perfekt runda volter måste ju det betyda att du har koll på allt det andra, ellerhur?

- Borsta av leran Det ser lite proffsigare ut, helt enkelt. Jag ser alltid till att knoppa, sätta upp håret, putsa lädret - särskilt stövlarna - tvätta Filles vita fot och åtminstone ge honom en riktigt ordentlig rykt, gärna ett bad. Kommer man ingligandes rena och prydliga visar man att man bryr sig, och att man är en van dressyrryttare.

- Satsa lagom Ett exempel: Fille har ingen riktig skritt. När det kommer till ökad skritt letar man efter övertramp vilket är jättesvårt, om inte omöjligt, att få till på Fille. Istället för att driva allt vad jag har och riskera en 4a i protokollet för ett par travsteg, satsar jag på att visa en bra form, harmoni och renhet och få en säker 6a.

- Bädda för en bra ritt Om din häst är precis likadan på tävling som hemma - grattis! För oss andra gäller det i alla fall att hitta ett sätt att få hästen så bra som möjligt på banan. Det vanligaste är att man får en spänd och lättskrämd häst och det gäller även Fille. För att det ska gå så bra som möjligt på banan måste jag ge honom bästa möjliga chans att vänja sig vid eventuella blomkrukor/läskiga slangar innan startsignalen går. Det kan innebära att jag missar min chans att visa upp mig, men min erfarenhet är att det gäller att prioritera det som underlättar för att göra en bra ritt.

 

 

 

Kram!/Anna

 

I år har jag och Fille alltid - med Eketorp som undantag, men jag vet inte om en internationell klass för stora hästar räknas. Alltså Linda Algotsson red samma klass liksom - legat i ledning efter dressyren. Det är totalt 7 tävlingar, varav 6 stycken på 1* och 2* nivå. Min kompis undrade om jag hade några tips. Någon hemlig formel liksom?

 

Till att börja med:

- det finns inga genvägar. Följande knep är saker som jag tror - tror! - hjälper, men inte på något sätt ersätter bra ridning. Alltså det är inte bara att ta till dessa och tänka att man per automatik har löst problemet med den där jobbiga dressyren... ;-)

- i 99,5% av fallen får man en rättvis bedömning från domaren HUR SOM HELST. Jag kan inte på allvar komma ihåg att jag varit med en gång när en domare varit helt koko och satt den sämsta först och den bästa sist. Sen kan man som sagt ha lite knep men huruvida man använder sig av dem eller inte kommer inte göra den stora skillnaden i protokollet. Men den lilla kanske...

 

När vi har rett ut det ska jag komma till vad jag brukar tänka på när jag åker på tävling och ska rida dressyr.

 

 

- Vem dömer? Om du har ridit för samma domare förut så har du både en fördel och en nackdel. Fördelen är att du kan plocka fram protokollet och se precis vad domaren ville att ni skulle jobba på - du kan inte ändra din ridning efter varje domare men om det till exempel var jättekinkigt att få volterna runda kan det vara bra att komma ihåg. Nackdelen är att domare ofta minns ekipage de dömt, vilket i sin tur kan vara både bra och dåligt.

- Hur fungerar programmet för mig och min häst?

Det kan vara bra att tänka igenom hur det kommer kännas. Om galoppen kommer tidigt kan det vara bra för den ena att få igång sin häst i början av programmet, men för den andra betyder det att hästen blir springig och tittig. Kan vara bra att lägga upp sin ridning efter det.

- Hur ser bedömningsgrupperna ut?

För varje "rörelse" man får poäng på ingår oftast en liten snutt transportsträcka. Men att kolla igenom hur bedömningsgrupperna ser ut kan vara ett bra sätt att trolla med poängen. Ibland ingår till exempel bara 10 meter av arbetstrav + en galoppfattning. Med andra ord, får du till den där enda fattningen har du en väldigt lättförtjänt 8a.

- Hur ser det ut runt dressyrbanan?

Ridhus/utomhus? Underlag? Tittiga saker runt om banan? Många hästar i näreten? Får man starta inifrån eller utifrån banan? Något i närheten som kan störa ritten (ex. maskiner som låter eller att det smäller i dörrar)? Något som min häst brukar reagera starkt på? Det kan man inte göra så mycket åt men den där lilla minuten man brukar få för att vänja hästen vid omgivningen bör användas på bästa sätt!

 

Mer tips kommer tisdag och onsdag kväll - ju mer jag skrev ju mer kom jag att tänka på och det blev helt enkelt för långt för bara ett inlägg... :-)

 

Kram!/Anna

 

 

Dressyren 2 problem: värme och insekter. Tack och lov var jag förberedd, när jag startade p90 förra året var det precis lika fint väder och lika vidriga bromsar. Så nu tog jag på Fille flughuva vilket jag annars nästan aldrig gör, vilket hjälpte lite. Men värmen gjorde att jag ville spara på honom så det blev minimal framridning. Totalt 25 minuter och då väldigt mycket skritt och stillastående.

Han var fin på banan! Jag har inget att klaga på, möjligtvis att han hade kunnat göra lite flashigare ökningar, men som sagt... det var varmt och underlaget (gräs) rätt hårt dessutom. Ryggningen var också fin. Första gången jag fick en 8 på ryggning! Resultatet blev -38,3 straff vilket kan översättas till typ 74,5%. Nytt pers i 1* dressyr!

Hoppningen Alltså för första gången i mitt liv upplevde jag en äkta köbildning till hoppningen. För att förklara kort för er som inte är så insatta i fälttävlan: Det finns ingen fast startordning eller starttider till hoppningen på en endagars fälttävlan. Däremot så finns det en regel om att man ska starta hoppningen inom 30 minuter efter avslutat dressyrprogram. Det här gör att folk droppar in lite olika, och ofta pågår det fler klasser samtidigt så det är dessutom olika klasser som turas om att hoppa. Som ni förstår kan det ju bli så att väldigt många kommer på en gång och det blir kö, men det har jag under 3½ säsong aldrig fått uppleva. HURSOMHELST gjorde jag en yttepytte framhoppning med kanske totalt 5 språng. Och inne på banan - håll i hatten nu - nollade vi! HAHA! Det har inte hänt på ett år. Men ni vet, plötsligt händer det. Jag red bra och Fille såg till att lyfta på benen. Då blir det bra.

 

Terrängen Åhgud. Man måste ha varit i Ljuslingsbacken för att riktigt förstå. Men om vi säger såhär - det är backar man sällan träffar på annars. Jag menar RIKTIGA mördarbackar. Och inte bara en, inte bara 2, utan 3. 3 mördarbackar. Sen är det dessutom inte lätt tekniskt, banan innehöll många svårigheter och flera stycken var i kombination med de här backarna. Efter hinder nummer 2 bar det spikrakt upp i kanske 50 meter och sedan preciiis när mjölksyran bitit sig in och kanske efter 2 galoppsprång på någorlunda plan mark kommer nummer 3.

Det flöt i alla fall bra för mig och Fille, med undantag för coffin och vattenhindret. När Fille skulle hoppa coffin blev han så jäkla paff när det kom en grav efter räcket, haha! Tack och lov var jag beredd så det tog aldrig stopp, det gick bara lite långsamt... Och i vattenhindret hände i stort sett samma sak. Glad över stocken, landar i vattenkanten och blir jätteförvånad. Travar. TRAVHOPPAR b-hindret som egentligen var 3 "galoppsprång" efter a-hindret. Galopp vidare till c.

 

Inte ett enda ekipage klarade av att gå på tiden, som var 4:54. Det svåra med att hålla tiden var att du nästan jämt var antingen i en backe eller i en anridning på ett hinder. På slutet var det lite glesare så att man hade en chans att springa på. Men Fille och jag gick 45 sekunder över tiden ändå. +18 straff

 

 

Kram!/Anna

Det hade vi inte räknat med. Jag åkte till tävlingsplatsen med en bra känsla, men i och med att jag ägnat halva årets säsong till att försöka kvala EM har jag inte satt mig in i Svenska Cupens regler och hur ställningen såg ut innan finalen... Trodde att det var ett försprång jag inte kunde ta igen.

En journalist från Tidningen Ridsport kom fram och intervjuade mig efter segern... Så antagligen kan ni snart läsa om mig i tidningen också!

Fullständig rapport om hur de olika grenarna gick kommer senare idag, nu är vi snart framme i stallet för att dela ut äpplen och morötter till Lady o Fille; Lady får förstås också, hon har ju varit väldigt duktig på att gå i hagen och vara förstaponny!

Kram!/Anna

Inte 301 alltså. 301 is sooo last weekend.

/Anna

Görkul på terrängträning idag för Lena Bredberg på Nynäs gård, och Fille var riktigt taggad. Då kan man inte annat än ha roligt! Vi fick ett par språng där vi kom lite nära i början av passet, det släppte såklart efter att vi hoppat lite till. Några smalhinder hanns med också.

 

Lady fick åka på dressyrträning igår!

 

Hon blev jätteglad... och det blev Pia med. De tycker lite extra om varandra, de där två :-)

Och trots att Lady faktiskt fyllt 21 var det enda som avslöjade henne de grå håren. Pia tyckte att hon såg jättefräsch ut.

 

Ikväll åker Fille och jag på terrängträning i Enköping!

 

 

 

En liten sneak peak från träningen! Det gick jättebra :) Följ mig på instagram KALLINGSLARSSON för fler såna här videos!

 

/Anna

En hälsning från bilen på väg till Mantorp!

Fille och jag ska träna terräng för Nina med fokus på lite 2* :) Ska bli så himla kul!