Superträning med lite extra spänning!
Jag invigde mitt efterlängtade påsklov på bästa sätt: sovmorgon, följt av en tur i skogen på fina gamla Lady och sen tog vi pick och pack och åkte till Örebro FRK för terrängträning!
Det var bara jag och Fille och Annki (Annki Andersén, alltså) vilket var jättebra för idag så att vi verkligen kunde fokusera på vad just vi behöver träna på. Fille gick som tåget, hoppade allt jag styrde på och skötte sig perfekt. Vi hoppade en del smalhinder; ur sväng, ur vatten, till höger och till vänster... Och så ställde vi ut ett hinder mitt i vattnet, så vi hoppade en häck före, landade i vattnet, hoppade hindret däri och på svag vänsterbåge ut över ett smalhinder. Piece of cake sa Fille!
Lite extra spännig blev det när vi skulle hoppa den avslutande banan. Vi skulle göra en 90graders sväng till höger men vi hamnade där det var väldigt sankt. Fille fick inget grepp för marken bara lossnade under fötterna på honom. Så han gick omkull! Det var väldigt odramatiskt dock, det gick långsamt och både Fille och jag var helt oskadda. Jag hoppade upp igen när vi kollat igenom honom och då hoppade vi en linje och ett enkelt litet hinder och det kändes jättefint.
Lite spänning i tillvaron piggar ju alltid upp! Men det gick så himla bra så jag är bara nöjd :)
Bild från förra gången vi tränade i Örebro :)
Kram!/Anna
Bildbomb terrängträning 1403330
Cornelia knäppte massor av coola bilder! Hade svårt att välja så här kommer en stor bomb med blandad kompott :-)
Alla bilder tagna av Cornelia T Pettersson
Träningen gick bra! Framför allt var det kul att äntligen vara tillbaka ute i gröngräset och hoppa riktiga hinder ;-) Lite ringrostiga var vi, jag fick hitta tillbaka till terrängridningen jag inte rört på cirka 6 månader så det tog ett tag att komma igång. Jag tror att både Fille, jag och Annki ändå var väldigt nöjda när träningen var slut. Annki tyckte att min position och skänkel blivit mycket bättre sen i höstas, även grundgaloppen, vilket ju känns toppen.
Det var helt enkelt simpla saker som att hitta rätt tempo och balans för varje hinder och komma ihåg att rama in vänsterbogen (en gammal svaghet som dyker upp då och då - det är inte så illa men så fort jag slutar tänka på det får jag en utbrytning till vänster) som det handlade om. Saker som vi kan, men inte behövt tänka på sen september och därför är det ju klart att både Fille och jag måste hitta tillbaka och veta vart vi har varandra. Det värsta som hände var några utbrytningar (varav samtliga berodde på dålig styrning från pilotens sida) och ett par omtramp. Ingenting jag är orolig över för jag vet att det bara är för mig att rida som vanligt så ordnar det sig. Nu har vi ju fått hitta tillbaka till terrängandet. Och det var skitkul!
Kram!/Anna
Late nights and broken promises
Snart är det midnatt och hej här sitter ju jag vid en dator.
Om det är någon som minns att jag utlovade att avslöja en hemlis är jag ledsen, men jag måste hålla lite på den en stund till. Men jag LOVAR att berätta och jag LOVAR att det inte dröjer länge :-)
Igår var det dressyrträning för Pia som stod på schemat. Med tanke på att jag var förkyld hade jag inte så höga förhoppningar utan tänkte att vi fick göra vårt bästa, träning är ju träning och det leder alltid till något gott. Men oj vad bra det gick! Vi gjorde inga av de här jobbiga "krumelurrörelserna" - skön omväxling - utan mest de rörelser som finns med i dressyrprogrammet jag ska rida mycket av framöver i fälttävlansdressyren (det här). Sen avslutade vi med en liten "programridning" som också gick väldigt fint. Jag tyckte att det kändes som att vi hade bra flyt.
Pia sa efteråt att om vi presterade likadant på tävling borde vi ligga på rätt sida 70-strecket. Lovande!
Nu kanske till och med jag ska sova. Bara en fredag står mellan mig och nästa terrängträning, som alltså blir på lördag. Det är för Annki i Örebro igen, men denna gång ute i den riktiga terrängen. Iiiiip vad kul...!
En sällan visad bild från förra årets första terrängträning. Kände för att damma av någon som ni kanske inte sett förut. Bilden tagen i Munster, Tyskland :)
Kram!/Anna
2 x uppvärmning!
Som utlovat kommer här inlägget om hur min typiska uppvärmning ser ut med respektive häst. Eftersom att de är så olika tänkte jag att det kunde vara intressant att höra hur de skiljer sig, och förhoppningsvis blir ni inspirerade att prova något själva! Först beskriver jag hästen lite; hur den är att rida, vad den har för styrkor och svagheter. Och sen hur jag anpassar uppvärmningen efter det, jag försöker att vara tydlig med varför jag gör vad.
Dessa texter gäller all sorts värmning, det vill säga det här är den delen av passet som alltid finns med oavsett om jag ska hoppa eller rida dressyr!
Lady är ett 21-årigt maxat D-ponnysto. Hon har lågt ansatt hals och ganska långa, raka bakben. Det här ger resultatet att hon lätt blir markbunden i sina gångarter och hamnar på bogarna. Dessutom kan Lady vara lite kärv i munnen, det vill säga hon har inget som helst emot att hänga i handen eller ha en liten dragkamp då och då om det gör att hon kan slippa undan lite jobb. Hennes stora styrka är att hon är oerhört känslig, lydig och att hennes lite markbundna gångarter gör henne lite kvick i fötterna (t ex farligt snabb i omhoppningar).
Jag brukar skryta om att Lady är så fräsch för sin ålder, och det är hon verkligen, men efter 20 har det märkts en tydlig skillnad i att det tar längre tid för henne att komma igång och mjuka upp sig. De första 15-20 minuterrna brukar jag låta henne välja tempo och istället jobba med lösgörande övningar (mina älskade serpentiner och skänkelvikningar!). Jag skrittar en lite längre period med Lady, kanske 10 minuter, innan hon får börja trava. Ibland kan den här första perioden med skritt+trav i lösgörande arbete ta upp mot en halvtimme. Det beror på, helt enkelt. När jag känner att hon kommit igång och börjar få upp farten lägger jag in en skrittpaus, sen galopperar jag en stund. Helst mycket stora volter och fyrkantsspår med mycket framåttänk. Då kan jag få med mig bakbenen i galoppen från början, som annars nästan blir 4-taktig.
Fille är en 13-årig D-ponnyvalack. Han är väldigt lång i kroppen, vilket gör att han är lätt att lösgöra men har mycket kropp att ha hand om när det är dags för samling. Han är generellt sett väldigt fin i munnen, men är han väldigt pigg/spänd eller börjar bli trött på samling kan han bli lite stum. Filles styrkor är att han har bra gångarter och en super inställning till allt arbete. Ibland gör hans lite "gungiga" gångarter att han blir lite långsam och oengagerad, vilket i sin tur ofta går ut över hur han hoppar.
Med Fille blir temat på uppvärmningen mycket mer engagemang. I 9 fall av 10 är han lite långsam, det 10 fallet springig, men 10 av 10 gånger behöver jag få honom fokuserad och känslig för hjälperna. Först lösgör jag alltid, låter honom komma igång lite först i skritt och sen i trav med serpentiner och skänkelvikningar i sammanlagt cirka 10 minuter. Rider jag dressyr kan jag sätta mig i sadeln redan då, är det mer hoppinriktat rider jag lite mer lätt. Efter dessa 10 minuter börjar jag göra tempoväxlingar i trav och skritt-trav-övergångar. Rider jag på långsidan kanske jag går 2 meter innanför spåret för att se att han är med på noterna. När jag känner mig nöjd, när han är uppmärksam och fokuserad, tar jag en skrittpaus. Sedan fattar jag galopp, även där gör jag tempoväxlingar, och sen kan uppvärmningen rundas av med övergångar mellan alla gångarter i olika kombinationer och kanske några halter/ryggningar.
Kram!/Anna
Min bästa framridning
Är det någonting jag brukar lyckas bra med, är det faktiskt att värma upp! Därför tänkte jag dela med mig av mina bästa övningar för att värma en häst.
Ni räknar säkert ut det själva, men jag borde ju säga att jag såklart inte kan garantera att det här är den bästa uppvärmningen för varje häst. Men det här är något jag brukar ägna mig mycket åt första gången jag rider en häst, och varjevarjevarje gång jag värmer mina egna. Och det brukar alltid funka bra!
1 - Serpentiner. Jag är serpentiners största fan! De går att variera i det oändliga och anpassa efter häst, men de är alltid en lika perfekt blandning av raka och böjda spår.
På mina egna hästar, som jag känner väldigt väl, brukar det räcka med kanske 2x4 serpentiner i skritt innan jag börjar trava. Ibland mer!
Vanligtvis brukar jag aldrig börja göra mina övningar i trav förrän de stämmer i skritt. I vissa undantagsfall, till exempel om jag inser att hästen jag rider inte kan lösgöras så mycket som jag vill på bara ett pass, kan jag börja trava innan det stämmer helt. Det är för att en häst med överskottsenergi är svår att få mentalt lösgjord, och då kan det ibland vara bättre att trava/galoppera under långa perioder innan jag återkommer till mina lösgörande övningar.
Serpentiner, i alla fall, kan varieras i antal. I början av passet gör jag stora och få, senare lägger jag in fler och fler. Man kan till exempel göra skrittövergångar vid passerandet av meddellinjen, flytta för skänkeln på bågen, lägga in extra volter med mera. Beroende på dagsform och vilken häst man rider!
2 - Skänkelvikning
Förutsätter ju såklart att man ar en häst som kommit så långt i sin utbildning. Att flytta för skänkeln känns dock som något väldigt grundläggande, det är något jag lägger mycket vikt på i min träning. Hur som helst är detta ytterligare en av de övningar jag aaaalltid gör när jag värmer upp. Vanligtvis lägger jag dem på en lång diagonal.
I början kan jag vara lite slarvig, det vill säga jag tar inte med bakdelen helt. Jag vill få in rätt "tänk" med ett par diagonaler innan vi tar i på riktigt.
I en skänkelvikning på diagonalen ska hästen vara parallel med långsidan, det vill säga den ska vara rak i kroppen (men ställd i nacken) och korsa benen. Då är det väldigt lätt att bakdelen går lite före om man trycker på. Är man van är det lätt att känna när det händer. Ibland, om hästen är väldigt okänslig för sidförande skänkel kan jag överdriva och bakdelen hamnar lite före några steg, men det är bara för att demonstrera för hästen vad jag vill. Annars vill jag aldrig ha bakdelen före, jag vill inte att hästen ska vänja sig vid det, och det är därför jag i början av passet bara flyttar litegrann och väldigt "försiktigt".
3 - Övergångar När Fille kom fick jag smaka på hur viktigt det är med övergångar. Övergångar kan vara mellan skritt-trav, galopp-skritt, eller bara tempoväxlingar i samma gångart. Jag brukar försöka variera mig väldigt mycket. Gå från skritt till galopp, till trav, till galopp, till skrit igen, till trav osv. Inte bara träna skritt-trav-skritt-trav, för det lär man sig ju väldigt snabbt. Genom att variera typen av övergång hela tiden tvingar jag min häst att bli extra uppmärksam för hjälperna.
Den största effekten jag känner att jag får av övergångarna är en lydigare, mer fokuserad och mer uppmärksam häst! Och som jag antydde tidigare brukar jag blanda in övergångar genom uppvärmningen lite hela tiden. Uppmärksamt ska man ju alltid vara.
- Jag tänker mig göra ett inlägg till på det här temat imorgon, där jag beskriver den typiska uppvärmningen för Lady respektive Fille, och varför de varierar.
- På fredag kommer ett inlägg, för att liksom runda av det här lilla temat, om hur jag brukar värma på tävling! Många tycker att det är svårt och jobbigt, det kan till och med vara ångestladdat för vissa. Under åren har jag lärt mig att hantera detta och tänkte dela med mig av lite kunskaper jag samlat på mig för att hjälpa er maximera chanserna för en bra prestation på tävling!
Jag skulle älska feedback på de här inläggen. Tycker ni att det var intressant? Något som var lite oklart? Jag kanske missade att få med något som skulle vara intressant att läsa om?
Kram!/Anna
En bild på mig och Lady från juni 2012! Hon är så ofattbart vacker, min tjej. Det här var på en dressyrtävling i Katrineholm, av någon anledning så trivs jag på den anläggningen så mycket så det kändes rätt att avsluta får tävlingskarriär där. Men man ska aldrig säga aldrig - när vi inte har Fille längre kanske Lady och jag roar oss med några lokala/regionala dressyrtävlingar i alla fall.
Clinic
Nu är det skärpning, förlåt att jag inte bloggat på ett tag. Som vanligt var det pga tidsbrist, alltså plugg i överflöd. Men det lugnar ner sig, jag har bara ett prov kvar (förutom muntliga nationella i matte) och slutar på fredag.
Det har varit lite svårt att hitta något att skriva om. Jag har ju ställt av Fille för en vintervila och Lady går bara i skogen och kanske lite lösgörande ibland för att hålla igång.
Huuuuur som helst är det faktiskt inte helt dött. Igår hade ERF och NTRK clinic med Lotta Björe för de som varit funktionärer på Sundbyholm. Och Fille och jag var med! Det var jätteroligt och gick dessutom väldigt bra. Fille har ju vilat sen tävlingen förra lördagen. Så jag red honom på kvällen innan clinicen bara för att känna lite på honom, och han var lika fin då som på clincen dagen efter. Vi hoppade liksom inga höjder på clinicen så det blev som en lightversion träning.
Lotta var också väldigt nöjd med hur det gick för mig och Fille. Men det som var häftigast den dagen var att folk kom fram till mig spontant efteråt och sa att de tyckte att jag red så fint. Helt mäktigt och jag är fortfarande jätteglad! Bästa motivationen på länge, för jag har liksom alltid betraktat mig själv som svagare inom hoppning. Men jag får hålla mig med hoppning, för nu ska Filles vila fortsätta till jul, sen ska han sättas igång och gå dressyr. Jag har spanat in lite hopptävlingar också, så vi får se... :)
Den nedersta bilden är lite kul... Fille tyckte schackrutorna var lite läskiga så han tog inga risker och hoppade högthögthögt över hindret ;)
Kram!/Anna
Bra avrundning
Igår var årets sista hoppträning för Lotta vilket kändes lite deppigt, men det är nog bra med vila ett tag nu. Och jag ska ju faktiskt få en liten bonusträning nästa helg när Fille och jag är med på en clinic Lotta ska ha... Så än är det inte riktigt över :)
Träningen gick faktiskt väldigt bra. Jag "spände bågen" mer, som Lotta uttrycker det, det vill säga Fille fick inte gå och lufsa. Men samtidigt red jag väldigt lugnt, helt utan att jaga iväg honom eller börja inverka i onödan. Det kändes som en väldigt bra avrundning på året!
... Och jag ber om djupaste ursäkt för att det blivit dåligt bloggande. Det har verkligen varit full fart från morgon till kväll. Men nu är det skärpning! :)
Kram!/Anna
Vintervila?
Jag har verkligen svårt att bestämma mig för hur jag ska göra med vintervilan i år. Många brukar ställa av sina hästar helt ett par veckor, men det har jag inte gjort förut. Nu känns det som att alla jag pratar med, inkluderande tränare, absolut tycker att jag ska göra det. Mina argument för att hålla igång:
- Jag har inte tid för att bara sluta med träningen om jag vill bli så duktig som möjligt så snabbt som möjligt.
- En timme av 24 varje dygn kan knappast ha en stor effekt på hästen, alltså det kan ju inte vara så utmattande varken mentalt eller fysiskt.
- Vintervila kanske är mer för ryttaren än för hästen? I så fall är jag beredd att hålla igång för att bli bättre.
Argumenten som börjat dyka upp emot:
- Träningen blir ineffektiv om man tränar bara för att träna.
- Även hästar behöver en paus för att smälta saker och ting och hämta motivation.
Så ord står väl lite mot ord, som man säger. Tränare vet förstås av erfarenhet om träningen brukar bli effektiv eller inte. Och om hästarna brukar gå bättre/verka gladare efter en total vila. Men frågan är om det gäller även oss?
Antagligen. Med största sannolikhet kan man tänka sig att det är jag som måste släppa lite på min träningsmani. Ända sen NM, som var när jag helt plötsligt insåg att Fille och jag troligtvis bara har ett år kvar tillsammans, har jag varit ganska stressad när det kommer till att träna och bli bättre. Stenhård på att göra allt som går för att få ut så mycket som möjligt av den här tiden vi har kvar.
Det lutar åt att det blir vila fram till årsskiftet.
Har era hästar vintervila?
Kram!/Anna
Träna, träna, träna...
Fille och jag har tränat mycket på sistone nu. Både den här och förra veckan tränade vi hoppning en dag och dressyr en dag, och så med en hopptävling på det. Därför tyckte jag att han förtjänade en vilodag idag! Vill ju inte bränna ut honom, även om jag tror att risken är rätt liten :)
På dressyrträningarna har vi jobbat mycket med öppnor, slutor och tempoväxlingar i dem för att öka kvalitén (till exempel). I hoppnigen var det i tisdags trekombination som stod på schemat.
Kram!/Anna
Styrkor och svagheter - Fille
Den självklara uppföljaren på gårdagens inlägg är förstås ett som beskriver Filles styrkor och svagheter. Det är ju alltid lite tabu att diskutera sin häst. Man ska ju alltid ta på sig alla missar som ryttare och aldrig klandra hästen. Jag tror att det finns gånger som hästen gör fel/slarvar också. Däremot är det väldigt viktigt att inse att man själv som ryttare förebygger det, så det går inte att skylla på hästen.
Hur som helst måste man ändå veta vad man har. Och det är inte fel att konstatera att ens häst eller ponny faktiskt är mindre bra eller kanske till och med dålig på någonting. För precis som folk kan de ju inte vara bra på allt.
Filles styrkor och svagheter
Dressyr-
Styrka Fille är väldigt ambitiös och vill alltid göra rätt (men såklart kan han sätta sig på tvären efter en stund om han inte förstår vad man menar). Han har dessutom en bra takt, särskilt i traven som också är ganska spänstig.
Svaghet Han är lite överbyggd med lång rygg/hals och korta ben vilket gör att kort, hög form och mycket samling blir jobbigare för honom. Han tappar lätt energi och bjudning när det blir lite jobbigt.
Hoppning-
Styrka Fille har en bra rytm och vill alltid hoppa. Han stannar bara i riktiga, riktiga nödfall vilket jag också ser som en styrka för det är ju det som är hinderklokhet.
Svaghet Han är inte världens försiktigaste och mest storhoppade ponny. Han kan i och för sig hoppa riktiga höjder, men aldrig med särskilt god marginal eller någon otrolig spänst. Han river lätt då, för det krävs förstås mindre för att riva ett hinder om man inte har någon direkt marginal.
Terräng-
Styrka Fille tycker om terrängen och hoppar allt man styr på. Han är bussig och inte alls särskilt petig med avstånd utan hoppar gärna.
Svaghet Ibland (inte lika mycket på sistone) kan han bli ofokuserad och letar inte längre hinder. Han hoppar i och för sig men har inget sug framåt då. Det är de gångerna jag går en del över tiden, just för att jag har svårt att få honom att fokusera framåt. Men som sagt, mycket mindre på sistone.
Fille är bara världens bästa ponny vill jag avsluta med. Han är en sån arbetsmyra och en så underbar jobbarkompis som alltid ställer upp. Tack vare hans inställning kunde hans svaghet, dressyren, vändas till hans styrka och det säger en hel del om hur fantastisk han faktiskt är. Och det gör ju att man blir nyfiken på hur många fler svagheter som går att vända... :-)
Här är en bild på när Fille och jag debuterar i nationell dressyr från i våras. När jag ser på bilden tänker jag på hur mycket som blivit bättre sen dess... trots att dressyren en gång i tiden inte var hans styrka.
Här har vi ett bra exempel, en bild ni säkert sett förut, på hur bussig Fille är. Många ponnyer hade trampat om och/eller stannat, men han tar språnget...! :)
Kram!/Anna
Styrkor och svagheter - Anna
Jag tror att det är viktigt att sätta sig ner ibland och tänka över sina styrkor och svaheter som ryttare så jag tyckte att det var ett bra tillfälle att göra det nu när säsongen är över för i år, så att jag kan maximera träning till nästa år och få ut så mycket som möjligt av den säsongen. Så här är mina styrkor och svagheter som ryttare!
Dressyr -
Styrka Jag rider mjukt och noggrant, och jag lyssnar mycket till hästen.
Svaghet Jag är inte tillräckligt noga med att ställa de krav på hästen som krävs för att utvecklas, utan faller lätt in i att ta på mig alla missar själv.
Hoppning -
Styrka Jag lär mig ganska snabbt. Jag rider mjukt och noggrant, och lyssnar till hästen.
Svaghet Jag är fortfarande ganska orutinerad och utvecklar fortfarande min känsla för distanser. Många uppgifter som kräver erfaranhet missar jag på för att jag helt enkelt inte varit med förut.
Terräng -
Styrka Jag är aldrig rädd och kan därför ge ett bättre stöd till hästen. Jag är väldigt noggrann vilket gör att vi aldrig kommer i för hög hastighet mot vad vi klarar när vi rider an ett hinder, och jag har aldrig problem med slarvfel.
Svaghet När jag tror att jag rider fort ska jag rida fortare. Min sits är väldigt bra när allt flyter på, men när vi ställs inför svårare hinder/hinderkomplex eller Fille tappar bjudning tappar jag också min bra sits. Det blir lätt en ond cirkel när han tappar bjudning och jag sits, för då tappar han mer bjudning och jag mer sits.
Där har ni det! Nu är jag helt exposed, haha :) Men det är lika viktigt att ta till vara på sina styrkor som att jobba med sina svagheter. Kom ihåg det där ute!
Kram!/Anna
Bestäm dig! Inspoo
Igår gick jag upp tidigt på morgonen för att gå i skolan 8 timmar mellan halv nio och halv fem (med bl a idrott o matte). Sen gjorde jag två timmar läxor, städade, borstade och tog hand om hunden.
Så halv åtta, när det varit bäcksvart ute i flera timmar och jag just ätit middag tänker jag att jag faktiskt inte orkar rida. Kanske ska stanna hemma och vila upp mig. Men då bestämde jag mig för att det är just såna här dagar som räknas. Om jag ska bli så bra som jag bara kan bli, om jag ska till EM, måste jag träna även såna här dagar. Så jag lade fram klockan (bomövningen, ni vet), hoppade upp på lille Fille och tränade.
Och blev jättenöjd. Det var riktigt värt. Kom ihåg det, peeps! På vintern tappar man lätt motivationen, men det GÅR att bestämma sig, och de som lyckas när tävlingssäsongen drar igång är de som lyckats med vinterträningen.
Och det finns inget så motiverande som att känna att man verkligen kommer framåt!
Kram!/Anna
Hoppträning
Ikväll var vi på hoppträning för Lotta igen. Lika jättebra som alltid! Med hjälp av hackamoret har Fille och jag hittat ett bättre samspel och då är det lättare att fokusera på och genomföra vad Lotta säger. Jag är jättenöjd!
Det blev ett par filmer som jag inte hinner ladda upp nu mitt i natten, ska försöka fixa det imorgon.
Under tiden kan ni få ta del av lite ryttarinspo! Det roliga är att jag hittade den här bilden dagen efter Pia sagt såhär till mig :-)
Kram!/Anna
En lyckad hoppträning
Hej gänget (eller god natt?) !
Tänkte bara säga att jag lever och är hemma efter en träning för Lotta Björe i hennes ridhus. Det gick jättebra, jag red verkligen och höll en riktig grundgalopp med en bra rytm hela vägen och växlade sitsen mer. Lotta sa själv att hon tyckte att jag gjort min läxa bra under den månad vi inte setts och då sträckte jag lite extra på mig! :)
Vi hoppade "bara" upp mot en meter idag. Man kan sysselsätta sig med så mycket annat än att hoppa höjder ändå... :)
Jag hoppade för första gången på hackamore idag och det funkade svinbra. Fille kan försvara sig med att hålla/hänga lite i bettet och räta ut sig (= bli helt flack) när det blir jobbigt, och han har lärt sig att han kan göra det mot hinder (jag vill inte ta i hästen de sista galoppsprången). Med hackamoret vågar han inte riktigt hänga i tygeln, och då kan jag rida i en galopp med höjd fram till hindret (=rundare språng).
Kram!/Anna
Tävlingsslut 2013
Vi har gjort en liten preliminär tävlingsplanering för resten av året. Här kan ni hitta mig i slutet på 2013!
- 13/10 Strömsholm
Hopptävling, LB och LA
- 27/10 Örebro FRK
Hopptävling, LB och LA
- 3/11 Karlskoga
Regional dressyrtävling, LA:4 och FEI Inledande Mästerskapsprogram
- 16/11 Heby
Hopptävling, LB och LA
För övrigt tuffar vardagen på som vanligt. Red dressyr och hoppning på båda pållarna, så idag fick de en lugn dag medan jag satt hemma och gullade med matteboken. Ska försöka hinna med lite biologiplugg innan första lektionen 10:00 imorgon också!
Att se fram emot denna vecka:
- Dressyrträning onsdag för Pia Fälth
- Hoppträning torsdag för Lotta Björe
Kram!/Anna
Nyköping!
Hejsan!
Som ni kanske vet så var jag i Nyköping nu i helgen och red P90!
Det vart en riktigt tidig morgon, min tid för dressyren var redan 08.18, och sen skulle jag hinna med seketeriat, gå hoppbanan och rida fram innan dess - vilket ledde till ett alarm på kl 04.00...
Vi var först på plats, så vi fick något litet pris för först på plan - en påse godis! Lite gulligt tyckte jag! :)
Dressyren gick hyfsat. Han var något matt, så längningarna vart inte super, men formen var bra och jag är absolut nöjd med honom! Han dör ju alltid lite inne på dressyrbanan, och jag var inte riktigt koncentrerad på framridningen (Hästar överallt..) men trots det red vi ihop 69,2% (49,2 straff om jag minns rätt) och det är väl inte vårat bästa, men jag var jättenöjd ändå. Han gjorde det han skulle på rätt plats, och det är väl det viktigaste!
Hoppningen var väl sådär, jag gjorde ett typiskt ryttarfel mot tvåan och vi slutade på fyra fel, jag red på för mycket mot en stor oxer och höll inte något stöd i tygeln; och då hoppar inte Prisse. Så ett stopp vart resultatet, vilket var helt mitt fel, men annars, på de andra hinderna så gick han jättefint. Första gången i ridhus på jättelänge också.
Terrängen gick helt okej! Ett stopp på en stor oxer, men annars så var det felfritt. Jag hade en jättefin känsla hela banan runt och dessutom fick vi ju ett kval för 1*!
Har tyvärr inga bilder från dagen, så morgontrött så att jag glömde kameran... Ugh!
Kram! / Patricia
Som ni kanske vet så var jag i Nyköping nu i helgen och red P90!
Det vart en riktigt tidig morgon, min tid för dressyren var redan 08.18, och sen skulle jag hinna med seketeriat, gå hoppbanan och rida fram innan dess - vilket ledde till ett alarm på kl 04.00...
Vi var först på plats, så vi fick något litet pris för först på plan - en påse godis! Lite gulligt tyckte jag! :)
Dressyren gick hyfsat. Han var något matt, så längningarna vart inte super, men formen var bra och jag är absolut nöjd med honom! Han dör ju alltid lite inne på dressyrbanan, och jag var inte riktigt koncentrerad på framridningen (Hästar överallt..) men trots det red vi ihop 69,2% (49,2 straff om jag minns rätt) och det är väl inte vårat bästa, men jag var jättenöjd ändå. Han gjorde det han skulle på rätt plats, och det är väl det viktigaste!
Hoppningen var väl sådär, jag gjorde ett typiskt ryttarfel mot tvåan och vi slutade på fyra fel, jag red på för mycket mot en stor oxer och höll inte något stöd i tygeln; och då hoppar inte Prisse. Så ett stopp vart resultatet, vilket var helt mitt fel, men annars, på de andra hinderna så gick han jättefint. Första gången i ridhus på jättelänge också.
Terrängen gick helt okej! Ett stopp på en stor oxer, men annars så var det felfritt. Jag hade en jättefin känsla hela banan runt och dessutom fick vi ju ett kval för 1*!
Har tyvärr inga bilder från dagen, så morgontrött så att jag glömde kameran... Ugh!
Kram! / Patricia
Sammanfattning Vingåker 14/9
Hej hopp,
jag hade verkligen inte förväntat mig att det skulle ta såhär lång tid att få ihop det här inlägget... För det första trodde jag att filmerna med båda klasserna var uppe på bloggen för länge sen. Jag ska försöka fixa det nu ikväll...
I alla fall var vi ju på hopptävling igår, som jag anmälde mig till för länge sen när det fortfarande kändes rätt långsökt att jag skulle få åka på NM. Jag brukar i princip inte tävla så mycket som det blev nu, men vi åkte ju inte långt och gjorde inget särskilt uttröttande. Och rent mentalt gav det ju mycket inför NM att faktiskt ha hunnit starta 110 (banhoppningen blir upp till 110 på NM). Att få göra ett par rundor helt utan press var riktigt bra.
Fille och jag startade alltså LB (1,00 m) och LA (1,10 m). Vi hade ett pet per runda, vilket jag faktiskt är jättenöjd med, med tanke på våra senaste rundor (8, 12 och 12 fel...). Jag red så himla bra - jämfört med tidigare alltså - och Fille hoppade jättefint. Allt bara satt. De hinder vi rev var lite oturligt, sånt är livet.
Det tråkiga med den här tävlingen var att den var vad jag brukar säga är en "klassisk" hopptävling. Vingåker arrangerar ju annars mycket hoppning så jag vet inte riktigt vad som hände för allt var så förvirrat. De skulle blanda in Welsh-SM i LBn och krånglade till det helt onödigt mycket, de höll på att glömma bort prisutdelningar, allt tog dubbelt så lång tid som de trott, tekniken krånglade, frågade man funktionärer visste de ingenting, varken om vilken klass/kategori/avdelning som var nästa, vem som fick gå och hoppa fram etc... Jag kan inte säga att jag hade någon aning om när jag skulle starta så mina framridningar blev inte som jag tänkt mig. Riktigt tråkigt.
Ändå gillade jag tävlingsplatsen. Det var bra underlag, hinder, bana, framhoppning. Jag skulle nog ändå åka tillbaka på en tävling, för det känns som att det här var ett undantag. Skulle jag gissa tror jag att deras tävlingar brukar vara bättre.
De enda bilderna jag har kommer från filmerna. Det får ni tyvärr leva med ;)
/Anna
My sincerest apologies...
...eller "jag ber om djupaste ursäkt" på svenska. Igår blev en stressig dag och jag somnade så fort jag lade huvudet på kudden. Jag hade tänkt blogga när jag kom hem efter dressyrträningen, men istället somnade jag direkt. Hur som helst så var det vår sista träning innan Nordiska, det gick rätt bra. Faktum är att det nog var den bästa typen av uppladdning. Även om det gick bra fick jag smaka på att jag måste rida bra, och jag måste göra det varje steg. På det sättet kommer jag nog rida lite bättre när vi väl är där.
Det nya programmet heter FEI:s program för enstjärning fälttävlan CCI/CIC*(A) 2009 +, och är egentligen bara storhästversionen av det jag ridit tidigare i enstjärnig klass. Märkligt nog så är det jag tävlat tidigare ett internationellt enstjärnigt ponnyprogram - logiskt att använda i detta sammanhang alltså - så jag håller ögonen öppna utifall någon plötsligt skulle komma på att de angett fel. Jag har ju aldrig tävlat internationellt förut så jag vet inte vad som är normalt hihi... :)
På träningen gick vi igenom lite programdelar, några är nya, och slipade på det allmänna intrycket. Pia är ju Grand Prix-domare, så hon vet vad som kollas efter :)
Inga filmer eller bilder blev det. Sorry! Ni får stirra på en bild från Filles och min nationella dressyrdebut från i våras. Tack och lov har det hänt lite sen dess ;)
/Anna
Örebrofrosseri
Daniella har lagt upp hela terrängbanan från CNCP*n i Örebro - som hon och Pitchi dansade runt och vann överlägset (grattis!) - på sin blogg http://dseventing.blogg.se/. Inlägget med banan hittar ni här. Man ser förstås inte att det till exempel var en rejäl nedförsbacke efter fyran och rakt upp till femman, eller den rätt så ordentliga djuplandningen och nedförsbacken efter #19, men nu har jag ju berättat det för er så nu är det bara att kika in hos Danni och rida terrängbanan med oss!
Bild som Dannis mamma tog direkt efter terrängen. Stora leenden och spetsade öron var det då kan jag meddela!
/Anna
Dagen/gårdagen!
Hejsan!
Igår var jag på en terrängträning på Botkyrka! Träningen hade ingen speciell inriktning, utan vi hoppade lite allt möjligt, från coffin till smalhinder kombinationer i vatten. Han var hur fin som helst hela träningen, dock lite het på gröten och la in några bocksprång här och var, och det är faktist något vi måste träna på; att lära honom att löpa ordentligt.
Prisse är vad som kallas fyrkantig; han drar lätt ihop halsen, har ganska kort steg osv, vilket gör att han har svårt att verkligen länga ut halsen och löpa. Så om jag driver på för mycket så studsar han fram på något vis i en blandning mellan galopp och bocksprång, vilket är väldigt jobbigt på till exempel raksträckor på tävlingar.
Så vad vi faktist tränar på är att försöka komma förbi den där punkten där han studsar så mycket; för när jag väl kommer förbi den så löper han på riktigt bra, men jag har kommit förbi den punkten bara kanske 5-6 gånger, och om jag vill hinna ordentligt med tiden så måste jag komma upp i den på raksträckorna. Att han springer lite halvsådär funkar kanske i klasser som P70 eller P80, men när man kommer upp i högre så kräver tempot allt mer och då går det helt enkelt inte.
Annars idag så har jag låtit honom vila. Tränade lite trix faktist, håller på lära honom spansk skritt! Jag lärde min gamla ponny, Billy att bland annat buga, stå på pall med frambenen och nästan spansk skritt, (hann inte mer, han vart såld) så nu under hösten och vintern här tänker jag se om det funkar med Prisse. Än så länge går det framåt, han lyfter på vänster framben när jag säger ett och på höger när jag säger två; nu ska han bara röra sig framåt också! (Det svåraste!)
Har tyvärr inga bilder från terrängträningen, men kan showa med en bild på Billy när han gör ett utav tricken jag lärde honom!
Kram! / Patricia
