Stiligt värre!

Stilterräng i Nynäshamn stod på dagens agenda. Stilterräng och terränghästprov är oerhört vanligt förekommande i Tyskland men kom till Sverige så sent som 2012. Jag har aldrig fått anledning att prova förrän idag, det kändes som en perfekt grej att göra efter semestern inför lag-SM.
 
Och vi vann! Det blir tredje vinsten i rad så man kan säga att vi har flyt. :-) Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig när vi lastade och åkte iväg, men såklart hade jag hoppats på bra poäng. Vi fick 7,8 för stilen men ett avdrag på 0,6 för 6 sekunders överskridande av optimaltiden. (Jag var lite klantig och red utan kloca, jag kunde inte hitta den ... höhö). Slutresultat 7,2 alltså.
 
Dramatiken ökade när en annan också fick 7,2! Men vi kunde skiljas åt att jag hade högre stilpoäng, hon fick samma slutresultat på grund av att hon var närmre optimaltiden.
 
Stilterräng - i korthet
* Ska inte förväxlas med terränghästprov: stilterräng bedömer ryttaren och terränghästprov bedömer hästen
* Man får ett betyg på skalan 0-10 där 10 står för "föredömligt"
* Det finns 1-2 domare som hjälps åt att sätta betyget
* Domaren/domarna sitter på en upphöjd plats så att de kan se i stort sett hela ritten
* Man får 0,1 poängs avdrag för varje sekunds överskridande av optimaltiden
* Man får 0,5 poängs avdrag för första olydnaden, 1,0 för andra eller 2,0 för andra på samma hinder
* Man ska alltid bli erbjuden att gå banan till häst. Hästen får nosa på hindren och skritta genom vattnet (Idag valde jag att inte göra det för att göra det så likt en vanlig tävlingssituation som möjligt)
 
Jag fick lite bilder av min lagkompis Louise! Hon beklagade kvalitén, men ärligt talat tycker jag alltid att det är lika roligt att titta på bilder... oavsett kvalitén :-)
 

Klassen hette ST90H, dvs det var en storhästklass=vi var blandade vuxna/ungdomar och ponnyer/hästar. Hon som var på väg att slå mig visade sig vara ridlärare!
 
 
Kram!/Anna

2 stortävlingar

Den här helgen pågår två stora fälttävlan samtidigt. Dels ponny-EM i Millstreet, dels Malmö City Horse Show på Ribban.
 
På ponny-EM har dressyren avgjorts idag för fälttävlansekipagen. Svenskar som deltar är Selma och Klara Hammarström, och Michelle Ettwein. Bästa svensk i dressyren var Selma som nu ligger på plats 31 av 52.
Klassens helt samslösa ledare är franske Victor Levecque som levererade drygt 80% och därmed leder med 8,9 straff.
 
I Malmö är i skrivande stund dressyren för den 1* och 2* klassen klar. Mer info kommer senare. :-)
 
Resultat/leaderboard finns på rechenstelle.de
 
/Anna

Ingen Mister Pooh

Beskedet kom igår. Nu finns inte ett enda ekipage från "silverlaget" förra året kvar. Shamwari är såld, Sara Algotsson-Ostholt är gravid, Herta är skadad, Mister Pooh har en infektion.
 
Men detta ger många andra svenska ryttare chansen att glänsa/prova rida ett VM. (Nominerade: se tidigare inlägg)
 
/Anna

Livet går vidare?

Igår när jag gick för mig själv och tjurade över att jag inte skulle rida EM, tänkte på allt jag kunnat göra annorlunda och varför det blev som det blev slogs jag helt plötsligt av något:
 
Jag kommer inte att rida EM på ponny. Punkt slut. Jag kan tjura hur länge jag vill, men oavsett om vi är kapabla att genomföra tävlingen eller inte har vi inte visat det på det utsedda kvaltillfället. Och det finns två saker jag kan göra:
a) Tjura
b) Njuta lite av den ponnytiden jag faktiskt har kvar
 
Det har gått över en månad sen jag missade kvalet men jag jobbar fortfarande på att bearbeta. Jag har ju varit inställd på att det är EM jag ska rida i tre år och slitit för det som en galning. Klart att det tar ett tag att släppa det.
 
Jag har ett minne sedan sommaren 2011, Filles och min första säsong tillsammans. Vi var på träningsläger i ett par dagar hos Mathias Gustafsson som jag tränade mycket för då. Under ett teoripass pratade han om att vi skulle ha tydliga mål om vi ville någonting med vårt tävlande (Anledningen att jag minns det här är att jag tycker att jag var rätt pinsam, haha). Så då sa jag rakt ut när Mathias pratat färdigt att "Jag vill rida de största mästerskapen för ponny. NM och EM och sånt."
 
Och när jag tänker tillbaka på det här tänker jag att jag har gjort mer än vad jag kunde drömma om när jag fick Fille. Jag visste ju knappt vad det fanns för mästerskap, det är under tiden som jag börjat sätta ribban högre och högre. Vinna varje tävling, rida de största mästerskapen, helst på noll straff. Det är inte rättvist mot mig, Fille eller någon annan inblandad.
 
Så helt plötsligt förstår jag vad mamma och alla tränare sagt hela tiden. "Okej, det blev inget EM. Men du har en massa andra roliga tävlingar att sikta in dig på. SM, NM och lag-SM." Fram tills igår tyckte jag bara att det lät som försök till att trösta ungen som visade sig vara otillräcklig. Men nu börjar jag fatta: det finns jättemycket roligt kvar. Och jag har liksom 30 år av tävlande framför mig, herregud, jag hinner med fler mästerskap. Jag ska inte förstöra det lilla jag har kvar med världens bästa Fille.
 
Livet kanske går vidare...
 
 
 
Kram!/Anna

Svenska VM-truppen...

... tas ut senare men här är de nominerade:
 
http://www3.ridsport.se/Tavling/Evenemang/2014/VM/Nyheter/SvenskaVM-truppenanmald/
 
- Viktoria Carlerbäck - Volt af Källstorp
- Dag Albert - Tubber Rebel
- Anna Hassö - Clover
- Anna Hilton - Matrix W
- Johan Lundin - Johnny Cash
- Malin Petersen - Sofarsogood
- Ludwig Svennerstål - Alexander och King Bob
 
6 ekipage får delta och representera Sverige (2 ska bort).
 
/Anna

Slutställning Aachen

Tyskarna regerade på hemmaplan och tog de första tre placeringarna med Sandra Auffarth (på den helt sjuka slutstraffen 33,8) , Ingrid Klimke och Michael Jung. Bäste svensk blev Johan Lundin som slutade på 23:e plats med Johnny Cash. Slutstraff 66,6. Övriga svenskar:
 
Plats 24: Niklas Lindbäck - Mister Pooh / 68,4
Plats 29: Malin Petersen - Sofarsogood / 78,4
Delad plats 33: Johan Lundin - Orup / Uteslutna i terrängen
(Ludwig Svennerstål strök sig inför dressyren)
 
/Anna

Nostalgi/inspo

Vad kan vara bättre än att starta dagen med lite nostalgi?
 
Tittar på webb-tv från NM 2013. Åh vad roligt det var att rida den terrängrundan! Tyvärr går det inte att göra en direktlänk till videon, men på http://equisport.tv/ kan man klicka sig vidare till
 
Kategorier--> NBC 2013--> Cross Country test CCIP* 2  och sen gå in på minut 7. Så ser ni mig o Fille-pille!
 
Jag blir så inspirerad... och taggad på att vinna varenda tävling från och med nu! Haha... Samtidigt måste jag fnissa när jag ser hur jag red för, vad det nu blir, typ 10 månader sen... det har hänt lite sen dess :-)
 
En favoritbild från NM 2013. Ni har garanterat sett den förut... Den är tagen precis efter att jag hoppat den omtalade tårtbiten som många fick problem på. Just precis i denna sekund släpper jag på galoppen till publikens applåder. Det var mäktigt :-)
 
Kram!/Anna

Dålig svensk start

En tuff svensk dag idag när dressyrmomentet i Aachens CCI3* fälttävlan avgjordes. Även om Niklas Lindbäck och Mister Pooh presterade väldigt bra hjälpte det tyvärr inte laget, som just nu ligger sist.
 
Plats 15. Niklas Lindbäck - Mister Pooh 43,8 straff
Plats 33. Johan Lundin - Johnny Cash 52,6 straff
Plats 36. Johan Lundin - Orup 54,8 straff
Plats 42. Malin Petersen - Sofarsogood 66,8 straff
Ludwig Svennerstål struken inför dressyren.
 
Totalt deltar 42 ryttare (om man räknar bort Ludwig som strök sig), i ledningen ligger Sandra Auffarth på 33,8 straff följd av Michael Jung med 36,2 straff.
 
/Anna

Sol, bara sol

En liten hälsning/rapport om läget här på Gotland...
 
Vi verkar ha supertur med vädret! De första 2 dagarna när vi kom var det grått och regnade lite, men sen dess har det varit soligt och alldeles lagom varmt. Dessutom har det blåst lite vilket ju är skönt för hästarna som annars har mycket att göra med insekterna (men hittills har vi haft förvånansvärt lite - till och med så att de slipper sina "pyjamaser" som jag kallar dem, alltså flugtäckena).
 
Måndag den 28/7 kommer vi hem till fastlandet igen. Sen ser planerna ut som följande:
 
2/8 Stilterräng 90cm i Nynäshamn
15-17/8 Lag-SM p90 Hofors
5-7/9 SM CCNP* Ljuslingsbacken
12-14/9 NM CCIP* Örebro
19-20/9 Obestämt. Den helgen åker vi antingen till Tågarp i Skåne och rider 2*, till Nyköping och rider DM, eller till Segersjö och rider - för blotta nöjet - finalen i SET. (Det där med Segersjö vet jag inte om jag tror på själv. Har ju inte kollat om jag skulle få plats - Fille och jag har inte mycket poäng att räkna med - och storhästklasser är kanske inte helt optimalt. We'll see what happens!)
 
2 bilder från Eketorp, en gång när jag och Fille startade internationell 1* för stora hästar. Största skillnaden mot 2* ponny - jag har åtminstone gått några sådana banor - var garanterat hinderhöjden. Känns som att även om man får ha massor av hinder på 1,10m i P2* har man inte det. Men i H1* lovar jag att man inte var lika försiktig med att ta ut hinderdimensionerna lite (Vilket är helt rätt! Ska det vara 1,10 så ska det ju).

Kram!/Anna

Ni läser väl Ridsport?

Fille och jag är lite kändisar nu! I det senaste numret av Ridsport fick Svenska Cupen-finalen en sida. Jättetrevligt skrivet tycker jag (såklart ;-) )!




Kram!/Anna

What about the details...

Jo, sörni, jag ska berätta preciiis hur det gick i Ljuslingsbacken... i detalj. :-)
 
Dressyren 2 problem: värme och insekter. Tack och lov var jag förberedd, när jag startade p90 förra året var det precis lika fint väder och lika vidriga bromsar. Så nu tog jag på Fille flughuva vilket jag annars nästan aldrig gör, vilket hjälpte lite. Men värmen gjorde att jag ville spara på honom så det blev minimal framridning. Totalt 25 minuter och då väldigt mycket skritt och stillastående.
Han var fin på banan! Jag har inget att klaga på, möjligtvis att han hade kunnat göra lite flashigare ökningar, men som sagt... det var varmt och underlaget (gräs) rätt hårt dessutom. Ryggningen var också fin. Första gången jag fick en 8 på ryggning! Resultatet blev -38,3 straff vilket kan översättas till typ 74,5%. Nytt pers i 1* dressyr!
 
Hoppningen Alltså för första gången i mitt liv upplevde jag en äkta köbildning till hoppningen. För att förklara kort för er som inte är så insatta i fälttävlan: Det finns ingen fast startordning eller starttider till hoppningen på en endagars fälttävlan. Däremot så finns det en regel om att man ska starta hoppningen inom 30 minuter efter avslutat dressyrprogram. Det här gör att folk droppar in lite olika, och ofta pågår det fler klasser samtidigt så det är dessutom olika klasser som turas om att hoppa. Som ni förstår kan det ju bli så att väldigt många kommer på en gång och det blir kö, men det har jag under 3½ säsong aldrig fått uppleva. HURSOMHELST gjorde jag en yttepytte framhoppning med kanske totalt 5 språng. Och inne på banan - håll i hatten nu - nollade vi! HAHA! Det har inte hänt på ett år. Men ni vet, plötsligt händer det. Jag red bra och Fille såg till att lyfta på benen. Då blir det bra.
 
Terrängen Åhgud. Man måste ha varit i Ljuslingsbacken för att riktigt förstå. Men om vi säger såhär - det är backar man sällan träffar på annars. Jag menar RIKTIGA mördarbackar. Och inte bara en, inte bara 2, utan 3. 3 mördarbackar. Sen är det dessutom inte lätt tekniskt, banan innehöll många svårigheter och flera stycken var i kombination med de här backarna. Efter hinder nummer 2 bar det spikrakt upp i kanske 50 meter och sedan preciiis när mjölksyran bitit sig in och kanske efter 2 galoppsprång på någorlunda plan mark kommer nummer 3.
Det flöt i alla fall bra för mig och Fille, med undantag för coffin och vattenhindret. När Fille skulle hoppa coffin blev han så jäkla paff när det kom en grav efter räcket, haha! Tack och lov var jag beredd så det tog aldrig stopp, det gick bara lite långsamt... Och i vattenhindret hände i stort sett samma sak. Glad över stocken, landar i vattenkanten och blir jätteförvånad. Travar. TRAVHOPPAR b-hindret som egentligen var 3 "galoppsprång" efter a-hindret. Galopp vidare till c.
 
Inte ett enda ekipage klarade av att gå på tiden, som var 4:54. Det svåra med att hålla tiden var att du nästan jämt var antingen i en backe eller i en anridning på ett hinder. På slutet var det lite glesare så att man hade en chans att springa på. Men Fille och jag gick 45 sekunder över tiden ändå. +18 straff
 
Totalt: 56,3 straff.
+26 poäng i Svenska Agria Cupen
Total poäng i cupen: 36.
SEGER i klassen
SEGER i Svenska Agria Cupen-finalen
SEGER i Svenska Agria Cupen
 
 
 
Kram!/Anna

SÅJA!

Ljuslingsbacken igår. Alltså wow vilken dag!




Dagen resulterade i vinst i den öppna CNCP* klassen, vinst i finalen i Svenska Agria Cupen och vinst i cuptotalen! 

Det hade vi inte räknat med. Jag åkte till tävlingsplatsen med en bra känsla, men i och med att jag ägnat halva årets säsong till att försöka kvala EM har jag inte satt mig in i Svenska Cupens regler och hur ställningen såg ut innan finalen... Trodde att det var ett försprång jag inte kunde ta igen.

En journalist från Tidningen Ridsport kom fram och intervjuade mig efter segern... Så antagligen kan ni snart läsa om mig i tidningen också!




Fullständig rapport om hur de olika grenarna gick kommer senare idag, nu är vi snart framme i stallet för att dela ut äpplen och morötter till Lady o Fille; Lady får förstås också, hon har ju varit väldigt duktig på att gå i hagen och vara förstaponny!

Kram!/Anna

Number 301



Idag rider jag under nummer 606. Så om någon befinner sig i Ljuslingsbacken vet ni när det är mig och Fille ni ser! (Fast det hade vi vetat ändå, det stiligaste ekipaget på plats. Om nu numret inte syns så tydligt menar jag. I'm the girl with the horse)


Inte 301 alltså. 301 is sooo last weekend.

/Anna

En andningspaus, en lång sådan

Blaskiga inlägg är värre än inga inlägg alls.
 
 
Så känner i alla fall jag! Och det är helt enkelt därför som det varit så tyst om mig på sista tiden. Nu har jag hittat tillbaka till inspirationen, som jag annars så sällan famlar efter. Känns skönt att vara tillbaka igen.
 
Och då pratar vi inte bara om inspiration att blogga utan inspiration över huvud taget. I Tågarp för två veckor sedan sumpade jag mitt EM-kval, såhär i efterhand tror jag att det berodde på att jag inte är van att hantera så mycket nervositet.
 
Men speciellt ni här på bloggen vet hur viktigt EM var för mig så ni förstår säkert att man måste hitta tillbaka. Den första dryga veckan efter Tågarp var det total berg-och-dalbana eftersom att det uppdagades att det fanns en kvalchans till, som jag började ladda om för. För att sedan (typ fyra-fem dagar innan vi skulle göra årets fjärde Skånetripp) få reda på inte alls var en kvalchans. Jag var inte kvalad till den kvalchansen. EM-resan var visst över.
 
Dressyr i Tågarp. Vi tog ledningen första dagen! Den grenen blir jag visst aldrig nervös för... :-)
 
Först när det var klargjort att det blir inget EM kunde jag verkligen ladda om.
 
Jag har hittat tillbaka. Jag har tre mästerskap att rida i år - lag-SM, SM och NM - och alla ska gå toppenbra! Vi inledde vår nya bana med VINST i p90 i Baståsen i lördags. Och vi tänker fortsätta med våra bra resultat i Ljuslingsbacken nästa helg, då i 1* klass.
 
We've come this far, right?!
 
 
Kram!/Anna

Chocken

Igår var en hemsk dag i fälttävlans historia. Benjamin Winter avled i samband med ett rotationsfall i Luhmühlens CCI**** terräng. Jordan McDonald, kanadensisk ryttare baserad i Storbritannien, avled i terrängen under Nunny Horse Trials. 4* hästen Liberal dog på fläcken i en anridning på framhoppningen i Luhmühlen.
 
Av respekt tänker jag inte gå in på detaljer. Men allt känns så himla världsligt. Jag missade mitt EM-kval. Synd.
 
Men det finns faktiskt värre saker. Mina tankar går till de drabbades nära och kära.
 
/Anna

Runsten - resultat!

Hej allesammans,
 
här sitter jag äntligen framför en dator. Det är så knöligt att skriva långa inlägg med bilder och grejer på mobilen, så jag tänkte spara det tills vi kom hem i söndags. Vad jag inte tog med i beräkningen var att vi just då inte hade en dator på plats!
 
För att undvika lite dåligt samvvete över mitt usla bloggande på sistone skrev jag ihop ett supermatigt inlägg om tävlingen vi var på... :-)
 
Runsten! Vi var på tävling i helgen, Stora Wäsby FRK som anordnade. Den största lyxen var att kunna bo hemma - detta är den första fälttävlan i år som vi inte åkt bort och stallat upp... Dressyren och hoppningen gick på lördagen, terrängen på söndagen.
 
Dressyr Det var riktigt varmt och bitvis lite tungt i fibersanden där vi skulle rida fram, men lyckligtvis låg de lite före schema så Fille hann inte bli trött (jag rider ändå inte fram länge). Väl inne på banan tycker jag att han gjorde ett strålande jobb. Han kändes fin från början till slut! Inga direkta missar heller. Ändå blev vi bara betalda med 67,8%, vilket ju förstås är bra, men det är 5% under vad vi fått för samma ritt i samma program tidigare. Lite trist men som sagt en fin ritt.
 
Hoppning Var jag nervös! Min lilla fobi för hoppning på tävling kommer väl inte släppa i första taget antar jag... Men återigen gjorde vi en jättefin ritt! 2 bommar ner (jag grät typ glädjetårar haha, det är ju ett bra resultat för oss på tävling). Vi hade ett fint flyt med undantag från linjen mellan hinder 2 och 3 där jag antar att jag skulle ridit fortare (?) för vi fick ingen toppendistans på 3an. Tack och lov var det en trippelbarr som ju är mycket lättare att åla sig över än ett räcke när man kommer nära. De 2 rivningarna var på andra hinder, båda till synes utan anledning, men det är ju den ponnyn vi har köpt och vi älskar honom ändå. Även om det åker några bommar och man bara undrar varför ;-)
 
Terräng Terrängen kändes bra! Mitt stora fokus låg på vatten och smalhinder/kombinationer. Han har varit lite för vinglig på sistone så jag tänkte bara på att se till att de sakerna blev bra men ändå försöka att inte underskatta hinder på banan.
Vad gjorde jag?
Underskattade ett hinder. Fille var såhäääär fin genom hela banan, alla 511 smalhinder och kombinationer. Han gick rak som ett spjut genom vattnen. Jag red på tredje sista hindret, en trakhener med en skalad (=ljus) stock. Jag hade inte räknat med att han skulle tycka den var så konstig, men det gjorde han och tack vare att jag kom i en så pass hög hastighet hann jag inte reagera förrän vi stod på sidan. Den lille rackaren bröt ut!! Vi var på väg mot en säker vinst, vi hade gjort en skitfin runda, men icke skulle det få hända! Man kan ju bara undra varför jag inte hade mer respekt för det där hindret. Om inte...
Hur som helst kom vi på hindret igen och då var det inga problem. Andra vattnet + sista hindret flöt lika fint som resten av banan. Och trots att jag gjorde en väg som tog ganska lång tid när jag kom andra gången på trakhenern var vi bara 6 sekunder över tiden.
 
Resultat: Första utanför placering. 78,6 straff. Surt? JA! Att det alltid ska gå nästan bra! Det tog 20 minuter innan jag började försöka släppa det faktum att jag hade missat vinsten. Det tog 2 dagar innan jag faktiskt släppte det. Men bara någon timme efter målgång så insåg jag hur orättvis jag var mot Fille. Han gjorde verkligen ALLT rätt under 2 dagar i 3 grenar, förutom EN sak som dessutom inte alls låg helt på honom (jag hade kunnat ta upp mer innan hindret). Vad taskigt att gå runt och sura för något sånt när han gjort en jättefin tävling.
 
Så om vi ska se Stora Wäsby för den träningstävling den egentligen var så var det den ultimata förberedelsen för Tågarp nu i helgen. Jättefin känsla i samtliga grenar, men en påminnelse om att man aldrig kan slappna av. Och dessutom en massa trevligt folk, extremt välbyggda banor och en toppenanläggning.
 
Tågarp, here we come!
 

På sista bilden ser ni hindret som orsakade "problem". Här är dock andra försöket!
 
Kram!/Anna

Runsten

Självklart är jag besviken över att inte rida Strömsholm... men det kommer bli så roligt att åka till Runsten istället.
 
Imorgon är det CNCP* med Fille som gäller! Tagga!
 
 
/Anna

Hofors!

Hej!
 
Som ni vet så var vi i Hofors och tävlade en P80 igår, och även fast det kanske hade kunnat gå bättre i alla decipliner (mina missar) så är jag jättenöjd! 
 
Det här var då våran första tävling det här året. Prisse är ju inte i toppkondis (inte jag heller dock...) men trots allt så red vi en hyfsat bra dressyr, nollade hoppningen och terrängen! 
Vi gör såhär.. 
 
Dressyren: 

Prisse kändes väldigt fin på framridningen till dressyren. Framridningen var lite hård och stenig dock, men det var inga problem. Han var väldigt fin i munnen tyckte jag, men han blev något tung i galoppen, vilket sågs i protokollet också. 
Dressyren gick i ridhuset, vilket var jätteskönt att komma in i efter hettan utomhus haha. Programmet gick väldigt bra tycker jag, lite seg känsla ibland, t.ex mellantraven som jag inte riktigt fick till. Annars så gick han väldigt stadigt och så.
Jag hade lite för långa tyglar också, vet inte riktigt varför haha, men vilket gjorde att det blev lite framåttung dårå. 
Men trots allt detta så fick vi till 68,5% och -47,3 straff, och det är jag vääldigt nöjd med när det är första tävlingen på hela året!
Framridning!
 

Hoppningen:
 
Gick super! Han var framåt och gjorde det han skulle helt enkelt. Vi nollade utan problem, så är jättenöjd! 
 
Terrängen: 
 ( 0 fel på hinder, 11 straff för tidsfel)
Kunde nog inte ha gått bättre för att vara första tävlingen! Varken Prisse eller jag är helt enkelt i toppkondition just nu. Efter hinder nummer två var det en kurva, och jag vet inte vad som hände för jag red inte särskillt fort då kurvan var väldigt snäv, men jag tror marken släppte eller något sånt, för Prisse halkade till riktigt ordentligt. Bakbenen liksom släppte. Vi hade kanske för korta broddar (isbrodd), men vi han räta upp oss innan tredje hindret som stod i svag nerförsbacke direkt efter kurvan som tur var! 
 
Fyran, femman och sexan gick utan större problem och sen var det första vattnet, det stora mörka, (ni som har varit i Hofors vet vilket jag pratar om) mitt hathinder. Inte skräckhinder, utan hathinder, jag var så arg på det hindret från SM förra året där vi vägrade ut oss, så jag trodde jag skulle dö när han stannade upp innan nerhoppet. Allt bara sjönk ihop framför mig, så jag bara släppte helt på tygeln. Jag gav honom helt långa tyglar och tänkte bara, han får titta tills han går ner. Men sen, på inte särskillt lång tid, runt 5 sek senare så droppade han helt enkelt ner utan att bry sig. Han hade inte backat något steg, så vi var felfria på det! 
Sen snubblade han till lite i vattnet så vattnet skvätte upp i mitt ansikte så jag knappt såg något, men det enda jag tänkte på var att ta tygeln. Jag skrek bra eller nått sånt, försökte få tag i tygeln och red vidare. Jag red lite långsamt kanske efter det, vi båda var kanske redan lite trötta haha. Resten av de kvarvarande 9 hindren gick utan problem och vi kom i mål, felfria! 
 
Detta slutade tillslut till en tredjeplats av 33 starter, vilken är en enligt mig, grym start på våran något korta säsong! :D
 
För de andra Nynäsryttarna gick det också väldigt bra, Felicia slutade femma i min klass, Rebecca vann sin debut i fälttävlan i P70 (!) och Luana fick ett stopp i P80 och Elise två i P90:n. 
 
 
Med andra ord, en väldigt lyckad tävling för min och NRK:s del. Vi är äntligen med i matchen igen! 
 

Kram! /Patricia :)
 
 
 
 
 
 
 

Tillökning hos Algotsson-Ostholt!

Det är nu oficiellt att Sara och Frank väntar sitt andra barn. Därmed blir det inget mer tävlande för Sara under 2014, vilket ju är tråkigt med tanke på VM förstås.
 
Jag vet att den lilla kommer få en härlig storasyster i alla fall! Jag passade Wilma en stund när jag var nere i Warendorf och det är en riktigt tuff tjej med massor av energi.
 
Stort grattis till Sara och Frank!!
 
 
/Anna
 

Funderingar

Som alla andra måste jag göra något riktigt svenskt och prata om vädret. Men ärligt talat - hur skön har inte den senaste veckan varit!? Jag har solat och haft klänningar och ätit en massa glass och bara njutit av att det, typ, är sommar.
 
Dessutom lugnar skolan ner sig nu. Jag har ett stort fysikprov precis innan skolavslutningen (...) men förutom det är det bara någon enstaka inlämning och annars är det bara massor av inställda lektioner och lugna dagar. Mina betyg, eller vad lärarna sagt i alla fall, ser strålande ut.
 
Men samtidigt är jag lite ledsen. Jag har börjat inse vad det är jag gett mig in på, med att försöka kvala till EM och allt. Och eftersom att jag jämt tänker för mycket har jag grävt ner mig alldeles för mycket i anledningarna till varför det inte skulle gå. Inser att jag nog brände mig lite där i Eketorp. Det intressanta är att jag tror inte att Fille är ett dugg påverkad, han är lika glad som alltid och skötte sig väl i terrängen så han har nog inte tagit åt sig. Men hela äventyret var en stor mental påfrestning för mig och jag var nog inte "i fas" rent psykiskt. Aldrig kommer jag säga att vi inte var redo för uppgiften, för det var vi. Det har varit mycket för min lilla hjärna på sista tiden och det blev bara droppen när en tränare - inte min - sa något som jag kanske inte är jätteglad över. Bara grejen att åka på en internationell storhästtävling med sin ponny är ganska galen, så då orkar man inte med negativ påverkan utifrån. Inte jag, inte då.
 
Det tynger fortfarande ner mig och jag är inte säker på hur jag ska hantera det. Följa mitt hjärta, och rida alla tävlingar och sikta på EM trots motgångar? Eller lyssna på min hjärna och nöja mig med SM/lag-SM och - sannolikt - NM?
 
 Här står jag, toppenglad, efter att ha vunnit p90 på 38 (!!) straff i juni förra året. Vi var inne i ett litet flyt och vann nästföljande tävling också. Det är ju så roligt när man tar placeringar, när det går bra, så varför envisas jag med att rida på högsta nivå men aldrig riktigt räcka till?
 
/Anna

Tidigare inlägg Nyare inlägg