Styrkor och svagheter - Fille
Den självklara uppföljaren på gårdagens inlägg är förstås ett som beskriver Filles styrkor och svagheter. Det är ju alltid lite tabu att diskutera sin häst. Man ska ju alltid ta på sig alla missar som ryttare och aldrig klandra hästen. Jag tror att det finns gånger som hästen gör fel/slarvar också. Däremot är det väldigt viktigt att inse att man själv som ryttare förebygger det, så det går inte att skylla på hästen.
Hur som helst måste man ändå veta vad man har. Och det är inte fel att konstatera att ens häst eller ponny faktiskt är mindre bra eller kanske till och med dålig på någonting. För precis som folk kan de ju inte vara bra på allt.
Filles styrkor och svagheter
Dressyr-
Styrka Fille är väldigt ambitiös och vill alltid göra rätt (men såklart kan han sätta sig på tvären efter en stund om han inte förstår vad man menar). Han har dessutom en bra takt, särskilt i traven som också är ganska spänstig.
Svaghet Han är lite överbyggd med lång rygg/hals och korta ben vilket gör att kort, hög form och mycket samling blir jobbigare för honom. Han tappar lätt energi och bjudning när det blir lite jobbigt.
Hoppning-
Styrka Fille har en bra rytm och vill alltid hoppa. Han stannar bara i riktiga, riktiga nödfall vilket jag också ser som en styrka för det är ju det som är hinderklokhet.
Svaghet Han är inte världens försiktigaste och mest storhoppade ponny. Han kan i och för sig hoppa riktiga höjder, men aldrig med särskilt god marginal eller någon otrolig spänst. Han river lätt då, för det krävs förstås mindre för att riva ett hinder om man inte har någon direkt marginal.
Terräng-
Styrka Fille tycker om terrängen och hoppar allt man styr på. Han är bussig och inte alls särskilt petig med avstånd utan hoppar gärna.
Svaghet Ibland (inte lika mycket på sistone) kan han bli ofokuserad och letar inte längre hinder. Han hoppar i och för sig men har inget sug framåt då. Det är de gångerna jag går en del över tiden, just för att jag har svårt att få honom att fokusera framåt. Men som sagt, mycket mindre på sistone.
Fille är bara världens bästa ponny vill jag avsluta med. Han är en sån arbetsmyra och en så underbar jobbarkompis som alltid ställer upp. Tack vare hans inställning kunde hans svaghet, dressyren, vändas till hans styrka och det säger en hel del om hur fantastisk han faktiskt är. Och det gör ju att man blir nyfiken på hur många fler svagheter som går att vända... :-)
Här är en bild på när Fille och jag debuterar i nationell dressyr från i våras. När jag ser på bilden tänker jag på hur mycket som blivit bättre sen dess... trots att dressyren en gång i tiden inte var hans styrka.
Här har vi ett bra exempel, en bild ni säkert sett förut, på hur bussig Fille är. Många ponnyer hade trampat om och/eller stannat, men han tar språnget...! :)
Kram!/Anna
Styrkor och svagheter - Anna
Jag tror att det är viktigt att sätta sig ner ibland och tänka över sina styrkor och svaheter som ryttare så jag tyckte att det var ett bra tillfälle att göra det nu när säsongen är över för i år, så att jag kan maximera träning till nästa år och få ut så mycket som möjligt av den säsongen. Så här är mina styrkor och svagheter som ryttare!
Dressyr -
Styrka Jag rider mjukt och noggrant, och jag lyssnar mycket till hästen.
Svaghet Jag är inte tillräckligt noga med att ställa de krav på hästen som krävs för att utvecklas, utan faller lätt in i att ta på mig alla missar själv.
Hoppning -
Styrka Jag lär mig ganska snabbt. Jag rider mjukt och noggrant, och lyssnar till hästen.
Svaghet Jag är fortfarande ganska orutinerad och utvecklar fortfarande min känsla för distanser. Många uppgifter som kräver erfaranhet missar jag på för att jag helt enkelt inte varit med förut.
Terräng -
Styrka Jag är aldrig rädd och kan därför ge ett bättre stöd till hästen. Jag är väldigt noggrann vilket gör att vi aldrig kommer i för hög hastighet mot vad vi klarar när vi rider an ett hinder, och jag har aldrig problem med slarvfel.
Svaghet När jag tror att jag rider fort ska jag rida fortare. Min sits är väldigt bra när allt flyter på, men när vi ställs inför svårare hinder/hinderkomplex eller Fille tappar bjudning tappar jag också min bra sits. Det blir lätt en ond cirkel när han tappar bjudning och jag sits, för då tappar han mer bjudning och jag mer sits.
Där har ni det! Nu är jag helt exposed, haha :) Men det är lika viktigt att ta till vara på sina styrkor som att jobba med sina svagheter. Kom ihåg det där ute!
Kram!/Anna
Träning nu i vinter, för både dig och hästen
Hejsan!
Nu när det börjar bli kallt, isigt och blaskigt kanske inte en jogg utomhus är så roligt. Vintervädret kan innebära att många utav träningsrutinerna ändras. Men i stället för att gå i ide under vintern kan man passa på att prova några roliga och effektiva träningsformer inomhus, både för att bygga upp konditionen och styrkan hos sig själv som ryttare.
Fokusera på att träna lite hårdare än du brukar. Om du har ett bestämt mål att träna 40 min t.ex, fyra dagar i veckan, utöka det med 50 minuter fem dagar i veckan. Det behöver inte vara stora skillnader, för inom träning kan minsta lilla göra skillnad i längden.
Kondition/Uthållighet, ryttare:
För många springare är löpband det bästa alternativet till utomhuslöpning, och under vintern är löpbandet ovärderligt om man vill hålla formen på topp eller komma igång och konditionsträna inför vårsäsongen. Man slipper snö, regn, blåst och kyla och det går att variera hastighet, lutning och sträcka, vilket gör att löpbandet är perfekt för intervallträning, spurter, fartlek osv. Löpband finns på nästan alla gym och träningslokaler, och många har det även hemma. Sätt på TV:n eller sätt på musik med lite fart, och spring på!
Men det finns även dåliga saker med löpband, och några utav dessa är att många tycker att det är tråkigt att springa rakt fram utan att se någonting nytt hemma i vardagsrummet eller gymmet. Dessutom är det inte riktigt lika effektivt då man har ett mer rullande steg, man har inte samma luftmotstånd, underlaget är stabilare och det inte finns några kurvor eller ojämnheter. Därför bör löpbandet försökas att kombineras med utomhuslöpning.
Kondition hästen:
Egentligen är vintern nog den bästa tiden att bygga kondition och styrka på. Du kan fortfarande klättra, du kan rida i djupsnö, ofta trava långa sträckor där du bara kan skritta på somrarna och så. Dock är det viktigt att kolla underlaget under djupsnön så man inte hamnar i diken eller håligheter. Det dåliga är väl att det blir mörkt, många har svårt att hinna efter skolan och de flesta ridvägar och klätterbackar är dåligt upplysta. Sen får man också tänka på att inte ge sig ut och skena runt i djupsnön direkt, utan att man ska bygga upp styrka och kondition, succesivt.
Styrka, ryttare:
Även som ryttare kan man ta vara på djupsnön. Stå i lättsits! Det är ett väldigt effektivt sätt att bygga styrka i benen under vintern, och ett väldigt mysigt sätt! :) Annars, hemma eller på gym, kan man ägna sig åt ett annat bra, och inte dödstråkigt sätt att bygga både styrka och kondition; Simma! Det är effektivt och är mycket roligare än att springa rakt fram. Annars för styrka är det mest gym som gäller, visst kan du träna hemma men det är väldigt svårt.
Styrka häst:
Ett enkelt och roligt sätt att träna styrkan på hästen är att hoppa studs. Det gör dessutom hästen mer uppmärksam på vart den sätter hovarna, vilket ger även en mental träning. Sen att klättra i backar. Att skritta upp med hästen på tygeln är mycket jobbigare för en häst än vad det är att galoppera upp i full fart.
Tycker du att det är jobbigt? Pusha dig själv - det är ingen annan som gör det. Gör dig själv stolt. Jag lovar dig, du kommer aldrig att ångra en joggingtur, även om den bara varade i 10 minuter!
Kram! /Patricia :)
En tävlingsdag
Var så goda, här kommer ett litet tidsinställt inlägg! Vid det här laget ska jag vara i Warendorf, Tyskland, hos Team Ostholt (!) och prova på la dolce vita haha!
Nej, på allvar, jag lär jobba hårt och ha jättetrevligt och lära mig massor. In case jag inte har internet tyckte jag att det var en bra idé att ställa in ett inlägg jag ändå lovat er!
Jag tänkte berätta om hur min tävlingsdag ser ut när jag är på fälttävlan!
Förutsatt att det är en endagarstävling inom ett rimligt avstånd (att vi åker över dagen, alltså) börjar den förstås med att vi - i princip alltid - går upp äckligt tidigt. Har vi tur kanse det är så pass sent att jag hinner knoppa på morgonen och på så sätt slipper ha knoppar som blivit fula över natten. Något som är väldigt viktigt för mig en tävlingsmorgon är frukost. Jag ser till att åtminstone äta en riktig skål havregrynsgröt så att jag orkar hela vägen till lunch; jag äter inte förrän efter hoppningen igen.
När vi sätter oss i bilen och kör iväg är all ren utrustning packad och dubbelkollad, jag har med en liten "soppa", som vi brukar kalla det, åt Fille och eventuellt utskrivna vägbeskrivningar. Mamma (som alltid skjutsar mig, gulle henne) och jag brukar diskutera inställningen till tävlingen lite grann, vad det finns för mål. Till exempel att vattnet i terrängen ska gå med bra flyt. Sen brukar jag sova lite och surfa, tänka på annat tills vi är framme.
På plats delar mamma och jag oftast upp oss. Beroende på tävling kan det vara så att besiktningen måste ske innan dressyren, då ska någon hinna med den. Vi brukar försöka hinna med en oficiell visning av banan också, och så ska jag gå hoppbanan och se mig omkring efter dressyrbana och framridning innan start också. I sekretariatet ska veterinär- och ambulansavgifter betalas, vaccinationsintyg uppvisas och nummerlappar hämtas. Och går dresyren på gräs ska han broddas. Så ibland är det rätt mycket!
Jag rider oftast fram till dressyren en halvtimme. Ibland mer, ibland mindre. Det beror lite på hur pigg eller trött han är och om underlaget är tungt/det är varmt ute. Direkt efter dressyr måste man pinna till transporten och byta till hoppgrejer snabbt som ögat (oftast har man bara 30 minuter efter dressyren innan hoppningen ska vara genomförd, ibland 45). När hoppningen är klar är det alltid (nåja, nästan alltid) lång tid till terrängen och en liten chans att andas. Fille får sin lilla "soppa" (beståendes av betfor, salt, havre med övermycket vatten) och jag äter lunch, vrålhungrig. Efter lunch ägnas tiden åt att gå terrängbanan, helst går jag den tre gånger MINST. Vid ett tillfälle blev det två när det var kort tid mellan hoppning och terräng. Jag brukar säga att jag går
första gången för att få en känsla för banan
andra gången för att minnas den och
tredje gången för att planera i detalj.
Till terrängen rider jag fram cirka 20 minuter. Fälttävlan är ju alltid på sommaren, och då är det varmt. Dessutom är han lite "varm" efter de tidigare grenarna. Kan skriva om hur jag värmer upp i respektive gren lite mer i detalj en annan gång!
Kram!/Anna
Kraftfoder - överskattat?
Tyckte att det var dags för en liten funderare igen. Den här gången tänker jag på foder.
De läsare som följt mig tidigare har läst liknande inlägg tidigare, men här kommer några tankar runt det här med foder och utfodring.
Till att börja med kan jag säga att mina ponnyer, trots det faktum att de är ponnyer - det vill säga lättfödda - äter de 14-15 kg protein- och energirikt hösilage om dagen var. De flesta brukar tycka att det är rätt mycket, men mina ponnyer är varken feta eller trötta. De är i bra form, med bra tänder och jämnt humör.
Men de får faktiskt lite. Varje kväll får de en halv deciliter mineralpellets, i och med att svenskt grovfoder oftast har dåliga värden på vissa mineraler, och en näve havre till det. Havren är för att de ens ska titta i krubban... De tycker inte att mineralerna smakar gott, men får de lite havre äter de oftast upp. Ett annat tillfälle som jag ger kraftfoder är på fälttävlan. Det gjorde jag inte förrän jag kom upp i högre klasser, och oftast är det för att Fille ska få i sig lite vätska, socker och salt under varma dagar. Jag blandar ihop betfor, havre och salt i en hink, blöter upp det på tävlingsdagens morgon och ger honom oftast mellan hoppningen och terrängen (ibland hinner jag ge lite före dressyren också).
Jag tror att kraftfoder är överskattat. Min ponny som tävlar fälttävlan, som ändå är en ganska fysiskt krävande gren, på elit- och internationell nivå äter knappt kraftfoder. Däremot finns det många hästar som går upp till kanske LA dressyr som äter både müsli, havre, betfor, olika mystiska oljor och fröer. Jag tror att det är ett sätt för företag att tjäna pengar; få folk att tro att dera hästar behöver speciella produkter om de är pigga, slöa, fäller, arbetar hårt, arbetar lätt, går på bete, står på boxvila, har lång päls, är svårlastade, går ensamma i hagen..........
De tjänar pengar på att vi vill våra hästar väl och inte vågar lita på vår egen känsla. Många tänker nog att de som jobbar med foder borde veta mer om foder. Troligtvis är det inte de som jobbar som foderförsäljare, utan de som jobbar med forskning på foder och hästars matvanor som kan ge bättre råd... Skulle jag gissa.
Men jag förstår förstås att det finns de som faktiskt behöver kraftfoder på riktigt. Har man riktiga skitvärden på sitt grovfoder, dräktigt eller digivande sto, så kan det förstås vara lämpligt att ge. Jag har ingenting emot kraftfoder, alltså. Jag bara tror att det är lite överskattat hos ägare av friska, normalt arbetande hästar... ;-)
Ger ni kraftfoder? Och vad, i så fall?
Kram!/Anna
Inför en tävling
Jag får flera förfrågningar om inlägg där jag skriver hur jag förbereder mig inför en tävling, särskilt en fälttävlan, så jag bestämde mig för att skriva ihop ett nu efter säsongens slut :-)
Förutom de uppenbara förberedelserna som att jag anmäler mig och så vidare, börjar förberedelserna en vecka innan tävlingen. Jag känner av min och Filles form, bestämmer hur veckan ska se ut i form av vilken träning vi ska ägna oss åt. Om jag till exempel haft en mindre lyckad dressyrträning ser jag till att hinna med ett derssyrpass i lugn och ro där jag kan hitta en bra känsla.
Dagen innan tävling ser jag till att allt som ska vara vitt är vitt (ridbxor, schabrak till exempel) och putsar lädret, badar/finryktar och eventuellt knoppar Fille. Jag rider oftast väldigt lugnt dagen innan en fälttävlan, jag lösgör kanske i 20-35 minuter eller rider ut en kortare sväng i lite skritt, trav och galopp. Den sista dagen brukar jag även gå in på klubbens hemsida, tdb och equipe online och kolla starttid för dressyren och att det inte är några oklarheter. Jag dubbelkollar också mitt dressyrprogram på ridsportsförbundets hemsida (jag lär mig alltid från stallbacken.com, har svårt för textade program).
Men de viktigaste förberedelserna är de mentala. Ett par dagar innan tävlingen, när jag har en rätt klar bild av min och Filles form, börjar jag måla upp olika scenarion om hur det kan gå på tävlingen. Till exempel att han bryter ut någonstans i terrängen. Jag måste vara förberedd och vara där och stötta honom vid varje hinder, men om det ändå händer måste jag kunna glömma direkt och rida an hindret ännu bättre. Dessutom måste jag kunna genomföra resten av banan precis lika bra som jag skulle gjort utan utbrytningen, den får inte ta mitt fokus.
Många pratar om att man bara ska sätta upp målbilder där man ser sig själv vinna och prestera jättebra, men det funkar inte för mig. Om jag står där mitt i tävlingen och upptäcker att jag inte gör det blir jag helt handfallen och kan inte genomföra resten på ett bra sätt. Istället målar jag upp bilder av olika saker som kan inträffa, hur jag löser problemen och sedan presterar bra/vinner. Det är mitt hetaste tips.
... Och hur en tävlingsdag ser ut tänker jag berätta i ett senare inlägg. ;-)
Det ska vara kul att tävla!
Kram!/Anna
Prisses stamtavla - I bild
Hello!
Satt i bilen påväg hem från en tävling någon dag här nu, lite uttråkad som jag alltid är när jag åker bil och bestämde mig för att kolla i Prisses pass av någon anledning. Kollade lite extra på stamtavlan och fick helt plötsligt lust att släktsöka lite; och jag har hittat Prisses stamtavla hela vägen bak till hur långt som helst i bild! Så jag tänkte, det kan väl vara lite roligt att ha här på bloggen? :)
Har hittat massor utav spännande sidor, och på en kom jag så långt bak att det stod Ghost forest mare, New Forest Pony, eller Peggy forest mare och då var jag nere på 1600 talet!
Vi börjar med Prisses pappas bakrund!
Prisses pappa heter Stackarps Pablo, och ser ut såhär:
Prisses farmor, Priory Peeress:
Prisses farfar, Rodlease Dancing Gold:
Prisses farfars mamma, Rodlease Minuet: (Det är helt rörigt i mitt huvud just nu hahaha)
Prisses farfars pappa, Willoway Double gold:
Prisses farmors pappa, Ashley Aristocrat:
Prisses farmors mamma, Priory Sweetie Pie har tyvärr ingen bild :(
Har egentligen flera generationer bakåt på hans pappas sida, men behöver inte ha ett kilometerlångt inlägg, så nu kör vi hans mammas sida! :)
Prisses mamma, Valentin Sakenda:
Prisses morfar, Horsemosens Charlie Brown:
Prisses Mormor, Rodlease Spice & Dice:
Prisses morfars mamma, Exmoor Staldens Pascal Paoli:
Har inte hittat någon bild på henne :(
Prisses morfars pappa, Bardot:
Prisses mormors pappa, Luckington Ludo: (väldigt liten bild..)
Prisses mormors mor: Howen Cayenne hittade jag tyvärr ingen bild på.
Det är riktigt roligt att leta såhär, och som jag sa har jag hittat på 1600 talet när de fortfarande var fullblod och arabiska fullblod! Det finns tillochmed bilder (teknade såklart) utav några av hästarna! På Denhär sidan kan du hitta vilka hästar som helst, och här hittade jag somsagt hela vägen till att New forest ponnyerna inte änns finns. Och jag sökte lite på mammas Fullblod också, och i hans stamtavla fanns ingen mindre än Hyperion bland annat!
Men nu ska jag sova, ha det så bra och hoppas ni tyckte det var lite intressant! :D
Kram! /Patricia
Våga satsa!
Igår tränade Fille och jag dressyr för Pia Fälth, som jag tränat för i över tre år. Träningen gick bra, men ända sen i somras har jag varit lite fast i ett tänkande.
När vi köpte Fille för 2 1/2 år sen hade han inte gått så jättemycket dressyr. Vi lärde oss tillsammans med hjälp av Pia, som på något underligt sätt kunde se att det kunde bli något av oss. Vi har tränat på ända sen dess och kvalade i vintras in till nationell dressyr som vi startade i början av maj.
... Och det var mycket, mycket mer än vad jag någonsin hade trott att vi var kapabla till. Vi är ju ett fälttävlansekipage, trots allt. Ända sen vi startade nationellt har jag haft det svårt att motivera mig själv till att fortsätta pusha både mig och Fille. Till utvecklingen hör ju trots allt att det blir jobbigt och obekvämt ibland, annars blir man aldrig bättre. Och där stannar jag nu för tiden. Inte för att jag inte vill jobba mig igenom det tuffa, utan snarare för... varför? Vi har redan kommit längre än jag trodde var möjligt. Vi kommer aldrig att vara bäst på en dressyrtävling. Dressyren vi har på en fälttävlan räcker redan till att alltid lägga oss på placering/ledning (med några undantag som berott på dåliga förberedelser). Och det är ju faktiskt fälttävlan jag satsar på.
Pia säger att vi kan mer, att jag bara behöver ställa högre krav på honom och mig själv. Att vi faktiskt skulle kunna kvala in till dressyr-SM, om jag bara gick in för det. Jag vet inte varför jag inte då väljer att gå in för det. Det är inte det minsta likt mig.
Jag tror att jag behöver sätta mig ner med lite inspo och sätta riktiga mål. Göra en plan. Det är sånt som hjälper till att motivera mig, hålla mig igång alla kalla, mörka vinterdagar.
Jag tror att alla tappar riktningen lite när det bara går bra. Förhoppningsvis är jag inte den enda som går igenom det här. Att ha två "karriärer" (fälttävlan och dressy) att välja mellan är ett oerhört lyxigt problem, jag klagar inte, men det är svårt. Inte många innan mig har satsat på både fälttävlans-EM och dresyr-SM samma år på samma ponny, så ingen har bevisat att det går. Jag vill ju inte bränna ut oss för att sen snuvas på varken det ena eller det andra. Men jag får nog lov att bestämma mig och våga satsa.
Jag och Fille för ett år sen. Inte visste jag att vi snart skulle fajtas bland dressyrfräsarna.
... Men vi brinner för fälttävlan. Det måste vara det roligaste på hela jorden.
Oavsett hur det blir, är han alltid världens bästa pussgurka!
Kram!/Anna
Terrängsits, nedhopp
Här är ett inlägg jag knåpade ihop för länge sen! Ställde in det till terrängdagen på Nordic Baltic Championships för att ni ska ha något att läsa utifall jag inte hittar ett sätt att blogga därifrån.
Jag pratar en del om min sits och hur jag måste träna upp den, men för de som inte aktivt pysslar med terräng och fälttävlan är det inte så lätt att veta vad jag menar.
Kärt barn har många namn säger man ju och det gäller även sitsen som eftersträvas i terrängen. Tvåpunktssits, fältsits och lätt sits är bara några av de uttryck som används. Poängen med den här sitsen är att ryttaren ska kunna stå upp i princip oavbrutet under hela terrängritten för att underlätta arbetet för hästen, samt vara följsam oavsett scenario. För att lyckas med det måste man vad som än händer kunna ha hela sin balans i stigbyglarna (de två punkterna i "tvåpunktssits"). Förutom att ni kan föreställa er att det krävs en hel del muskelkraft bara för att stå där under så lång tid händer det ju också saker. Nedhopp är ett av de största testen på sitsen, så på svårare banor brukar man sätta hinder efter olika nedhopp för att se om ryttaren är följsam och hinner få ihop grejerna snabbt (svårighetsgraden ökar med ett smalhinder, kombinationer och böjda spår t ex.).
Den "gamla stilen" ser man ofta på jaktbilder. Förr i tiden var hindrena större och banorna längre och det var det som var själva utmaningen. Nu är banorna mer tekniska och kräver mer följsamhet och kvickhet av ryttaren. Här är två bilder som visar olika sitser i ett nedhopp. Den "gamla stilen" blir allt mer ovanlig på de högsta nivåerna, och det beror inte på att det är något fel med den. Men när man kastar sig bakåt tar det en liten stund att samla ihop sina grejer efter landningen. Står där två smalhinder på böjt spår får man problem... :)
Michael Jung. Då ska vi understryka att Michael är en av världens absolut bästa ryttare. Jag såg inte hoppet så jag har ingen aning, men jag skulle misstänka att han kanske inte hade tänkt sig att luta sig bakåt riktigt så mycket. Hur som helst är den här bilden ett exempel på den ena typen av sits jag pratar om.
Här ser vi självaste Sara Algotsson-Ostholt på Wega i OS i London 2012. En annan typ av sits just här.
Observera att bilderna är lånade, inte tagna av mig, all credit till fotograferna!
/Anna
Allmänt inför vintern 2013 och 2014! (Mål, konditionsträna osv.)
Hej!
Igår så var jag i stallet och pratade med min tränare om vilka mål och träningsshema inför hösten 2013 och 2014. Jag tycker att det väldigt intressant att göra och sätta upp mål, och dessutom blir träningen alltid roligare om man verkligen har något att sträva för!
Vi kom fram till att målen för 2014 blev att;
- Starta CNP*
- Starta LA hoppning
- Starta LA dressyr (vilket jag redan gjort...)
Dessa mål känns riktigt bra och om allt går som det ska ska de säkert gå att uppfylla! Att starta en enstjärnig är dock bara ifall allt går bra och vi känner oss redo; annars är målet att ha ridit flertal stadiga P90 och vara inkvalad till det iallafall, men målet är att starta CNP*.
I hoppning blev det att starta en LA, och det känns inte som att den kommer vara något större problem faktist. Vi rider Sollentuna nu här i slutet utav september och hoppar LC LB, och om det går bra så kanske jag hoppar någon till till oktober kanske.
Sen i dressyr satte vi upp ett mål mest bara för att ha. Jag har redan startat LA med över 64% men som sagt, det är där bara för att det ska vara där liksom.
Sen pratade vi lite träning och allmänt, och att om man har en ponny/häst som tävlar och tränar ordentligt tycker man att man ska konditionsträna åtminstånde var fjärde dag till en gång i veckan.
Jag själv tycker om att rida i snö, och det är ju perfekt sätt att träna kondisen på under vinterhalvåret: Att bara trava/galoppera runt på tygeln i djupsnö. Då brukar de både lyfta ordentligt på benen och få kämpa lite, och dessutom brukar de tycka att det är väldigt roligt, och det är kul för ryttaren också!
Ut och rid i snön - Det är nästan det bästa som finns!
Det finns även andra sätt att träna konditionen på, som att skritta ut ca 1-2 timmar i raskt tempo, rida intervaller (En annan favorit!) och klättra såklart.
Det var nog allt jag hade för nu, och jag kan säga att Designen verkligen börjar komma till sin plats! :D
Kram / Patricia